smärtlindring

Den inställningen hade jag när jag födde barn. Klara mig ganska långt utan någonting tycker jag själv iaf, börja med lustgasen när jag var öppen 6 cmfram tills att jag var helt öppen. Sedan tog jag bort lustgasen igen! Vi kvinnor är gjorde för att föda barn ;) lycka till när det är dags

Jag föddes med en komplicerad förlossning så jag kommer vilja ha smärtlindring så kroppen inte blir tröttare utav smärtan. Men vill man föda naturligt men tycker det gör för ont får man den bedövning man vill ha så länge det finns tid till det.

innan jag fick sonen så sa jag hela tiden att jag inte ville ha smärtlindring. o när dagen kom så ville jag fortsatt inte ha så födde sonen utan. provade lustgas men den blev jag illamående av så slängde iväg den. o jag ångrar inte en sekund att jag födde utan smärtlindring=)

jag hade samma inställning! blev så trött på alla som sa "javisst, så säger du nu" jag tig ingen lustgas, epiudural eller ens alvedon, inget bad heller. Så hade en helt och hållet smärtlindringsfri förlossning och ångrar det inte för en sekund! :)

Hade samma inställning som dig när jag fick sonen men var redan öppen 4cm när jag kom in så efter någon timme tog jag ryggmärgsbedövning ändå och ångrar det absolut inte! :) Med dottern ska/vill jag klara mig hela vägen utan något.

Jag har bestämt mig för epidural för även om det är det mest obehagliga så tror jag det ger bäst effekt. Jag hade bestämt mig för bara lustgas men när vi fick veta att det var tvillingar så ändrade jag mig tvärt :)

Jag hade samma inställning. Men testade lustgas och tyckte inte att det var något för mig så tog epidural istället. Det var något som inte ville innan förlossningen. Men det var så skönt när jag väl tagit den. Så du kan ändra dig under tidens gång.