Sfinkterruptur och komplikationer

Hej Bumbi. Jag födde min son för ca 2 månader sedan och fick en total sfinkter. Jag har och har haft lite problem med komplikationer men hoppas bli helt bra. Hur har din läkning gått? Hjälpte det att få psykisk hjälp att bearbeta förlossningen? Det känns så himla svårt att tänka på den nu. Bamse kram och hoppas du mår bättre!

Hej nettie! Jag fick med en total sfinkterrupturskada (grad 3). Det är nu 9 månader sedan min skada och jag har accepterat allt nu, även de komplikationer som jag lever med för tillfället, men som jag fortsätter hoppas på kommer bli lite bättre med tiden. Jag har läkt bra (det ser normalt ut där nere). Men kommer inte kunna genomgå en till vaginal förlossning då det finns stora risker att jag isåfall kommer får större problem med mina komplikationer. Mina komplikationer är att jag inte blir riktigt ren efter nr.2 (kan väll säga att jag har lite soiling). Får komma tillbaka till toa efter bara en liten stund för att torka igen. Dock är det väldigt lite men ändå jobbigt mentalt. Sedan kan jag inte njuta av sex eftersom ärret stramar och jag får ont. Vilket är extremt påfrestande. Jag sörjer detta väldigt mycket. Jag fick tid till sjukgymnast för bäckenbotten träning och ska till barnmorska på torsdag för att se om träningen gjort förbättring. Men helt bra blir det inte då jag tydligen saknar lite muskel (går ju inte knipa fullt ut då). Min dotter kom med händerna om sitt huvud och det var därför som min vävnad trasades sönder. Ingens fel bara ren otur. Jag pratade med min barnmorska om min förlossning men det som hjälpte mig mest var familjeliv. De har en tråd där.. Sfinkterrupturtråden, del 5 http://www.familjeliv.se/Forum-3-149/m49927324.html Hur mår du nu? Hur har du läkt? Hur tänker du kring din skada och din förlossning? Kram på dig!

Åh vad jag lider med att du inte kan njuta av sex längre. Jag är orolig för samma sak då mitt ärr stramar väldigt mycket och känns \"oelastiskt\". Jag ser också normal ut nu men har haft en del problem. Först fick jag problem med hemorrojder som gjorde fruktansvärt ont.Sen var jag lycklig att allt gick bra och läkte fint ända till jag fick förstoppningen from hell. Då var allt tillbaka på ruta 1 och jag kunde inte längre sitta normalt igen. Då fick jag även problem med ett stygn som har vassa \"ändar\" som sticks och irriterar när jag sitter i vissa ställningar. Förstoppningen löste sig med laxermedel men stygnet är kvar. Nästa vecka ska jag på återbesök för att kolla stygnet och knipförmågan. Jag har problem med att hålla mig. Det där med soiling har jag hela tiden och jag inte hålla mig om jag behöver göra nummer två så är jag inte nära en toa så kommer det i trosorna. Sist det hände var jag på Åhlens, inte alls kul. Även gaser slinker ut okontrollerat inte så kul att fisa ljudlig bland folk. Den psykiska biten är hemsk, jag gråter nästan dagligen över förlossningen och skadan.

Jag ska kolla länken du skickade. Det är skönt att veta att man inte är ensam. Kolla även den här tjejens blogg om du inte refan gjory det. http://litendelavmig.se/2012/october/fran-ystad-till-haparanda-om-att-spricka-hela-vagen.html Kram!

Jag har bara provat på sex 5 gånger sedan min förlossning. Jag var rädd för att prova överhuvudtaget och när lilltjejen var 7 månader tvingade jag mig till att försöka. Få det överstökat. Det stramade, gjorde ont och var obehagligt och med nervositeten och en spänd kropp så var sexet väldigt dåligt. Men.. Om man bara ger det tid så ska det bli bättre, inte bra för de vill ju inte lova något. Jag ger det tid, ärret, och låter bli sex så länge. För sex gör mig bara ledsen. Jag vill ha sex med all känsel och känslor som jag hade tidigare och jag saknar det. Det överväldigar mig varje gång vi provat. Smärtan som inte är kroppslig men som ändå gör väldigt ont. Ärret får tillbaka lite av sin elasticitet med tiden och med olja så kan man mjuka upp det. Jag borde göra det men olja är kladdigt och behövs smörjas på efter varje gång man varit på toa. Men min soilingen blir värre då och då låter jag hellre bli. Men varje kväll innan jag ska sova så brukar jag smörja. Jag fick movicol till magen just för att minimera risken med förstoppning. Det drack jag varje dag under 4 månader. Var livrädd för förstoppning och fortfarande äter jag förebyggande. Jag fick med problem med styngn och att de blev vassa, det blödde lite och jag fick ont igen efter en period som hade varit lite bättre. Kommer du att bli kallad till en återkontroll 6 månader efter din förlossning? Vad har du fått för hjälp, eftervård och kontroller? Tack för din länk. Det är första gången på 3 månader nu som jag gåtit. Var mycket känslor som kom tillbaka, men på ett bra sätt med. Jag grät och var verkligen jätteledsen de tre första månaderna, men sedan blev det bättre och bättre. Och det blir fortfarande bättre. Kram

Vad kan man använda för olja? Typ babyolja? Kanske borde börja smörja lite ;) Min efterkontroll är imorgon. Jag ficl en efter åtta veckor och beroende på hur den går så får jag en till tid längre fram. När jag var förstoppad sökte jag hjälp på kvinnokliniken och fick träffa en jättebra tjej. Hon mätte musklernas tjocklek (=styrka) med ultraljud och ville följa upp det då de var lite tunna. Jag har en återbesökstid dit nästa vecka och då ska de mäta knipstyrkan med en maskin. Jag då även träffa en specialist på området. Hon var med i dokumentären på uppdrag granskning (Uustal heter hon i efternamn). Jag tycker att jag har fått bra vård och bemötande. På förlossningen berättade barnmorskan vad som hänt och att jag behövde sys. Hon kallade in en läkare som bedömde skadan och bestämde att det blev på operation. Läkaren som skulle sy kom in och förklarade vad som skulle hända under op och efteråt med efterkontroller och så. På special bb fick jag sen den berömda brochyren och även en kopia av journalen. Jag hade tur och stötte på min bm från förlossningen och kunde prata med henne. Innan jag åkte hem fick jag träffa en sjukgymnast som förklarade exakt allt utan att förfina eller undanhålla nått. Hon berättade även vad man ska tänka på när det gäller rörelser och träning. Ska även på återbesök till henne för att diskutera läkningen och framtida träning. Jämfört vad man hört om andras bemötande och vård känner jag mig lyckligt lottad på den delen. Hur har det sett ut för dig? (ber om ursäkt för mina kompakta inlägg radbrytningarna verkar försvinna)

Vad bra att det har kollad dig med ultraljud och att de mäter din knipförmåga. Försök att komma på en kontroll även senare, den som du är erbjuden beroende på hur ditt kommande besök ser ut. Det känns skönt att bli kollad lite senare när det har gått en tid. Min förlossning var perfekt(!) Den tog bara några få timmar och jag hade gjort 7 cm hemma. Allt flöt på bra och precis som det skulle. Jag märkte aldrig att jag sprack. Jag frågade efteråt hur det hade gått om jag spruckit och då sa de ja och jag frågade hur mycket. Hon berättade för mig att jag spruckit hela vägen och skulle bli sydd på op och sedan kom läkaren som skulle sy mig och tittade på mig. Jag är glad för att jag hade tittat på uppdrag granskning och visste vad det innebar. Jag sprack inte pågrund av barnmorskan och det tog tid att veta var man skulle rikta ilskan eftersom det inte fanns någon att beskylla. Ilskan dog ut rätt fort och ersattes med tårar istället. Jag fick en vanlig bm kontroll 8 veckor efter min förlossning och sedan en återkontroll till en "sfinkterruptur - kunnig" läkare 6 månader efter. Då kollade de mig med ultraljud och mätte knipförmåga genom en avslappningsbild och en när jag knep. Jag fattas muskel och den ligger inte end to end trots att jag är sydd så. Detta gör att sfinktern inte riktigt fungerar att knipa med där jag brast till viss del pågrund av ett styft ärr men också pågrund av skadan och min läkning. Jag fick då en remiss till sjukgymnasten. På BB gjorde de ingenting. Jag fick upp ur sängen och hämta mat och fixa min dotter helt själv och då trots att min ena arm inte gick att använda pågrund av att narkosmedlet sprutades in i min muskel då kanylen satt fel. Det var ett helvete på BB och jag åkte snabbt hem. Annars så fick jag ett papper om sfinkterrupturer, 2 om knipträning. Sjukgymnasten var inne och berättade hur jag skulle knipa, fick en undersökning och sedan kunde jag åka hem. De största frågorna är ju vad kan jag förvänta mig? När blir jag bra igen? Blir jag bra? Men dessa kan ju ingen svara på. Bara tiden kan. Det var det jobbigaste. Vissa dagar var hemska och andra fann man lite hopp. Jag har använt babyolja men rapsolja duger nog det med. Du har tid på dig att bli bättre och jag märkte skillnad under tiden som gick. Mycket hände kring 4-8 månader efter förlossningen. Och kniper man massor så har man alla möjligheter att tillfriskna och bli bra igen. Hur känns det att ha blivit mamma och hur klarade du första tiden hemma? Kan du vara uppe och röra dig mer nu?

Min förlossning var också bra. I alla fall fram till krystandet. Han ville inte riktigt komma ut så efter en timmes krystande började dom med yttre press. Efter 1,5 timmars krystande kom han äntligen. När han väl kom så kom han väldigt fort och med en hand vid huvudet. Min hud var också ganska oelastisk så det var en kombination av detta som gjorde att det sprack. Jag skulle aldrig anklaga min bm. Hon insåg att det kanske inte skulle gå så hon försökte mjuka upp med varma handdukar och förberedde för att klippa med lokalbedövning men hon hann inte innan han kom. Mitt återbesök efter 8 veckor är till en läkare och inte bm så det känns bra. På bb fick jag mycket hjälp. Jag hamnade på special bb där man får extra hjälp. Dom såg till att jag fick ett eget rum så att min kille kunde sova kvar. Jag kan inte tänka mig hur det vore att vara själv och ta hand om bebisen. Min kille fick göra nästan allt. Jag kunde inte göra någonting. Min kille fick dra mig runt när jag skulle vända mig om i sängen för att kunna byta bröst att amma i från. Jag kunde inte ens flytta benen i sidled, min kille fick flytta dom åt mig. Jag hade aldrig klarat mig själv. Lider med dig och förstår att du ville komma därifrån. Att vara mamma känns underbart men jag har svårt att lämna honom. Jag lider mycket av allt jag missade när jag var på op. Därför vill jag nu inte missa en enda minut. Första tiden hemma var tuff. Jag kunde inte göra nått så min kille gjorde allt och jag ammade bara bebisen och åt. Gradvis har det blivit mycket bättre och jag kan nu göra det mesta men inte gå längre promenader eller stå mycket. Jag har dessutom problem med ostabilitet i bäckenet efter graviditeten. Hur har du hanterat frågor från släkt och vänner? Har du varit öppen med allt? Jag känner som en skam över det hela. Det känns som ett misslyckande fast jag egentligen vet att jag inte gjort nått fel. Jag vet inte varför...

Jag kan känna skam precis som du men vägrar acceptera mina känslor och pratar öppet istället. Min man gjorde alla de jobbiga samtalen i samband med att han ringde och berättade att vi hade fött en välskapt liten flicka. Kommer jag i samtal med andra människor om förlossning så är jag ärlig och det fungerar rehabiliterande på något vis. Så mitt tips är att prata om det och inte tysta ned det. Vägra känna det skamligt för du gjorde allt rätt. En del vänner vet allt. Med bajs. Med fisar. Med sex. Mina rädslor och allt som har med min sfinkterruptur att göra. Andra har fått en liten lättare variation av historien. Hur reagerade din sambo/man på det hela? Var han rädd när du opererades?

Förlåt att det tagit så lång tid att svara. Vi har hållt på och flyttat. Det känns fel att man ska känna skam för som sagt så har man ju inte gjort nått fel men det känns som ett misslyckande på nått sätt. Min sambo tog det bra. Han var så klart väldigt orolig men vi hade fått info innan om vad som skulle hända så det lugnade lite. Han tyckte det var lite tufft att bli själv med våran son men det gick bra. Han har varit ett enormt stöd för mig i det här. Hur tog din kille det? Jag var på efterkontroll förra veckan och fick en tid till en psykolog. Jag fick prata igenom förlossningen med läkaren och bröt i princip ihop. Har även varit hos specialisten på sfinkterrupturer och fått veta att jag inte bör föda vaginalt igen. Det känns också tufft men vet inte om jag skulle våga föda igen i alla fall. Har du fått höra nått om en ev framtida graviditet?