sexlusten..

Nej gud alltså, jag är väl nästan likadan. Min lust är helt borta och allt som har med sex att göra känns jobbigt och tidskrävande. Visst har vi haft sex några gånger men jag lägger inte ner tid på mig själv. Lusten fanns inte där under förra grav heller men kom tillbaka! Tycker synd om killen som får stå ut men vad ska man göra... Du är inte ensam iaf :)

Du behöver inte vara orolig av att vara sjäkv, fråga bara min sambo, vi hade sex ja blev med barn o nu inget sedan dess, jag har bara vart anti mot sex o blivit äcklad undergraviditeten men nu när lusten ibland slår till vill inte min sambå han tror att han kommer slå ungen i huvudet ^^ heheheh.... är nu i v38+2 ...

WAHAHAHAHA Förlåt Men det där med sex känns lixom uteslutet när det sparkar runt och hela kroppen sväller. Man känner ju sig inte som Pamela Anderson direkt.. Snarare som en omjölkad ko med stooort juver under sig (för pippa på rygg går bara inte!) Jag tror nog din sambo är man nog att ta saken i "egna händer" Min make va väl inte heller så där himla glad på mig när lusten försvann men jag kramas och gullas för att vi inte ska tappa närheten eller samhörigheten som ju faktiskt oxå blir lidande om man inte har en aktivt sexliv. Ha inte dåligt samvete (jag vet, Lättare sagt än gjort) men på riktigt, det växer i kroppen och det är lixom inte så himla spännande och lätt att ha sex med mage.. KRAMAR!

Gud va skönt att få läsa om fler som inte har nån sexlust...Även om man hört att det inte e ovanligt att det blir så e de alltid en lättnad att läsa om andra som är/vart med om samma sak :) som sagt, karlarna klarar allt av att ta saken i egna händer några månader ;)

Hej, förstår hur du känner. Det är verkligen jättejobbigt. I vanliga fall älskar jag sex. När jag är gravid är det helt ointressant. Dom gånger jag orkar "släppa till" så är det dock helt jäkla fantastiskt! Att ha sex när man är gravid är (för mig och ganska många andra har jag hört) som en enda lång orgasm. Det är verkligen underbart. Men lusten är som bortblåst så det kräver verkligen att man har en envis partner.. Man ska inte tvinga sig själv att ha sex, såklart! Men det är viktigt med närhet under graviditeten. Tänk om din kille helt plötsligt inte ville ha sex med dig längre, under 10 månader!! (och sen kanske under 6-8 veckor när man blöder efter förlossningen, eller ännu längre eftersom det verkligen inte är roligt efter förlossningen då man är stor som ett hus där nere och mest blir deppig av sex för att man är rädd att det alltid ska kännas som att man är en slapp gammal tant... Många har inte sex på 6 månader efter) Så säg 16 månader då din kille inte ville ha sex med dig. Hur tror du det skulle påverka dig? Så även om jag såklart inte tycker att man ska tvinga sig själv till något obehagligt (och om det ÄR obehagligt när du har sex så måste du såklart låta bli) så tycker jag att man måste försöka få sig själv att ha sex någon gång ibland. Kanske någon gång i månaden iallafall. Och i mitt fall är det som sagt helt klart värt det när jag väl satt igång. ;)

Jag har faktiskt fått den där ökade lusten som så många pratar om. Jag känner min kropp bättre, och svarar mer på beröring och sånt. Vilket är rätt skönt. Kan förstå att det är jobbigt om det är tvärtom. I början ville jag inte alls, men runt vecka 15 vände det. Självklart har man "bra och dåliga" dagar, men jag tror att det är mycket viktigt som så många andra säger att inte tappa kontakten även om man inte har sex. Förklara för din partner hur du känner det just nu och att bara för att man ligger och kramas eller så behöver det inte leda till något mer. Han måste bara acceptera att du bestämmer över din kropp och att det känns fel just nu. Precis som att han inte kanske alltid har lust heller.

Min sexlust har inte minskat. Däremot så tycker jag att sexet är helt värdelöst nu under graviditeten. Det ger mig ingenting.... Men jag har sex med min sambo ibland så att han får sina behov tillfredställda. Men själv så skulle jag hellre strunta i det för det gör mig mest bara frustrerad av att ha sex och inte få ut något av det... Det är tur man har andra hjälpmedel som kan fixa den biten :)

Jag har nog samma problem som dig. Jag hörde med att det skulle öka vilket det brukar göra. Men jag tycker totalt det är tvärrtom, finns ingen lust kvar. Väldig väldig sällan... Så sjukt tråkigt, och för ens partner kan det inte vara allt för lätt. Jag tycker beröring bara är jobbigt och irriterande, kan uppfatta det som att allt gör ont. Det är jobbigt. Men det flesta säger att det är ett omedvetet sätt att man är orolig för något, men jag vet inte... Det är bara vad de sagt till mig.

Känner oxå likadant! har absolut ingen sexlust alls..

ja har blivit mer sugen på sex de sista veckorna, men ja vill absolut inte "ha nåt där inne" de gör ont, men vi fixar de på andra sätt, de blir inte så ofta, men dom gångerna de blir är de faktiskt jätte skönt! Tror också att de är viktigt för båda två med närhet å sex, man behöver ju som sagt inte penetrering! =)

Min lust är totalt borta innan jag blev gravid hade vi sex väldigt ofta, och nu aldrig så fort han försöker så börjar jag må illa och gud vet vad blir grymt äcklad. Nu på senaste tiden har det blivit lite bättre vi har fått börja ta till andra saker istället för och ha sex, Jag kan inte ha sex mer det gör grymt ont och så svullnar jag upp + att jag spyr bara jag tänker tanken. stackars karlar som får stå ut med oss. Men det blir nog bra bra! :-)

du är absolut inte ensam om att ha förlorat sexlusten. min lust blev lika med noll under början av graviditeten, men nu är den "okej". men jag känner mig inte upphetsad av sex alls. läste en artikel i tidningen Med Barn, där var det en författare som har skrivit en bok om sexlusten hos gravida kvinnor, kommer inte ihåg namnet men denne författare skrev att det är viktigt att tänka på sex för att kunna få igång lusten. det fungerade för mig (lite grann), men det är mest för sambons skull. för mig gör det varken från eller till. Öppen dialog, tänka sex och kramar och smek har fått igång min lust litegrann iaf.

jag har haft galet stor sexlust under hela min graviditet... spec i början o nu mot slutet... det är inte lätt men det går ju hahah! som tur är så är mannen inte ett dugg rädd att skada vår lille, vi vet ju att det är i princip omöjligt.. dock har vi tagit det lite lugnare nu, då vi inte vill att förlossningen ska sätta igång.. är i vecka 34+2...men det är ju olika för alla ;)