Rätt/fel att behålla barnet fast att pappan ej vill ha det?

Jag känner mig så väl i din situation!! För ha suttit i precis samma... Som tyvärr slutade i missfall i v 7. Vi var i samma förhållande som er, eller vi var bästa kompisar som slutade i kärlek. Han vågade inte heller visa känslor eller prata om dom utan vi bara "hoppade i säng" med varandra o visade känslorna på så vis :/ Ingen öppen relation alls, bara våra närmaste visste om de. Så blev jag gravid helt plötsligt, men då hade han redan "gjort slut" (hur han nu kunde göra de fast vi inte hade någon relation enligt han men aja..) o jag tokvägrade att berätta till han om barnet. Men gjorde de till slut, de blev skrik, bråk, grin o gråt.. Stressen, allt slutade med missfall, han brydde sig inte utan sa bara ok på sms.. Nu sitter jag är lyckligt förlovad med en 1 åring som jag har med min nuvarande sambo o tittar tillbaka. Hade gärnat behållt bebisen men frågan är, hur hade allt varit då? Följ ditt hjärta o barnet kommer vara lycklig om du är lycklig, tillsammans med mamma o pappa eller bara mamma! Lycka till tjejen!

Det är en jätte jobbig sits.. jag är inte i precis lika situation som dig men plusade nyss med barn nr 2 ,det var inte planerat (att skyddda sig hänger inte bara på tjejerna som killar verkar tro ?!) och han sa att han tänkte lämna mig om jag inte gjorde abort. Men jag personligen skulle aldrig klara av en abort ( tänker som du, mitt barn jag dödar, trots att det inte riktigt är så), sa som det var och han gjorde slut, dock kom han krypandes efter en vecka och bad om ursäkt. Men nu är jag i vecka 11, och är så otroligt glad att jag valde det valet jag gjorde. Det jag försöker säga är att man inte ska göra en abort om man inte är 100 % säker på det, för det är jobbigt, Att du har hjälp runt om dig är guldvärt, jag har varit mestadels själv med min dotter nu det första året, och man klarar det, vi är starka! Du måste göra det du vill och känner att du klarar, inte göra något för någon annans skull!! Lycka till hur det än blir för dig, men om du vill behålla det, gör det !

tack! det är väl idyllen man målat upp hela sitt liv att det skall vara en kärnfamilj. så jag alltid velat ha det. Abort trodde jag aldrig skulle vara så svårt som det faktiskt är... Men de är väl alla hormoner med som hoppar omkring. Killen har stora problem och har säkerligen någon form av diagnos. Men jag gillar honom jättemycket ändå. Jag tror aldrig att vi kommer kunna bli ett par och flytta ihop dock. Nu är det främst det ev. "barnet" jag tänker på. Han tom. frågat rätt ut (på sms) då han vägrar svara mig annars om han kommer finnas där om jag skulle behålla det. och hans svar på det är "det vill jag inte tänka på".

Ha, uppenbarligen så skyddade sig ju inte han heller, varför skulle det ansvaret ligga på dig? Jag tycker du ska följa ditt hjärta och behålla barnet och strunta i honom, han behöver ju inte vara delaktig om han inte vill.

nej han behöver inte vara delaktig om han inte vill. behåller jag det kan jag aldrig kräva något från honom. Men jag vill ju att barnet skall kunna ha en kontakt. Det är väl det som känns värst. han har ett syskonbarn som han passar mycket och gör saker ihop med. Men ett oönskat barn är väl någpt helt annat. Blir helt knäpp när han vägrar prata med mig om det.

Nu skriver jag nått som min mamma alltid sagt om mina beslut i livet. Skit i alla andra och följ ditt hjärta!

Håller med om att jag tycker du ska göra det du tycker känns bäst. Du kan sen berätta för barnet om pappan även om han ej är delaktig i barnets liv.

Jag har själv varit i en liknande situation .. Jag blev gravid i mitt förra förhållande , där fadern då var 17 år och han ville inte ha barnet. Jag kände att jag inte skulle klara av det själv , så jag gjorde abort. Men jag har aldrig ångrat något så fruktansvärt mycket som det. Jag tänker varken råda dig att behålla eller inte , men tänk efter mycket noga innan du gör valet , för du kan aldrig ändra dig sen .. Vad du än väljer , så önskar jag dig all lycka

Tänk igenom vad du vill!! Att genomgå en abort är det mest känslosamma som finns och om man innerst inne inte vill ta bort det liv växer inom en kan det lätt leda till Depp. Så tänk igenom ditt val noga innan du gör någon åtgärd.. Gjorde själv en abort runt v 17 förra året ( det värsta jag någonsin genomgått) men ett halvår senar var jag dock med barn igen och nu sitter jag med en tre veckors här bredvid mig. Kvinnan klarar mer än man tror :)

Personligen hade jag inte tagit bort, har en syster som gjorde de och ja vad ska jag säga. Hon mår väl inte så bra än idag och hon berättade precis hur de gick till. Men som sagt följ dit hjärta och skit i killen för nu, han kommer bry sig sen så är dom flesta killar. Och som förre gående talar säger man kan vara en underbar mamma själv ♥. Vi kvinnor är starkare än vad vi tror !!, lycka till gumman ♥♥♥. Kramar

tack för svar! Känner mig helt tokig. Berätta för en killkompis som tyckte de va "lågt" och "kasst" av mig som ens funderade över detta... Att det förstör allas liv. Känner mig bara spyfärdig och så hmla less på killar. Pappan till mitt embryo tycker att jag bara tänker på vad jag själv vill. kan tillägga att jag är 25 år och han är 26 år. Så det är inte direkt att vi är jätteunga.

Fy fan det låter inte som en riktig vän!. Att ta bort gör borde ont fysiskt och psykiskt så de är verkligen något att tänka över, säker på att du gör vad som känns bäst för dig!! :). Skit i vad alla andra säger de vinner du inget på följ dit hjärta!, det bästa jag har gjort va att skaffa mina 3 barn fast deras pappa var omogen så har han mognat nu!! :).

Jag var i samma situation som dig. Inte planerat och skyddet sprack. Han ville inte ha barnet. Jag tänkte lite på abort men min fd vän berättade att hon ångrade sitt missfall för åtta år sen. Man ångrar ett missfall. Men man ångrar aldrig sitt barn! Vad hände för mig nu? Jo min son är strax 11 månader och grymt älskad av mig och alla runtom. Pappan vill inte höra nåt ifrån oss Men vi klarar oss bra utan honom.

Jag tror de e som e sagt; man ångrar en abort men aldrig ett barn (iallafall om man är osäker)! Själv blev jag gravid oplanerat, vi hade varit tillsammans i tre månader och pappan e bara sjutton. Jag hade mycket väl kunnat vara i din situation (vi hade aldrig pratat om barn eller abort så jag hade ingen anning om var han stod) och var livrädd för det innan jag berättade att jag trodde jag var gravid.. Av egen erfarenhet behöver det inte vara dåligt att växa upp utan pappa. Jag och mina syskon växte upp utan en pappa och jag är tacksam för det. Min pappa har stora problem och hade mina föräldrar levt ihop hade det slutat i katastrof. I min värld finns det nästintill inget som rättfärdigar en abort men det är min övertygelse! Lyssna till dig själv och vilket val du än gör hoppas jag att det känns rätt!!

Hur gick de för dig? Gjorde du abort eller behöll du barnet? :)

hur gick det? vad kom du fram till?

Jag vet inte hur det gick men om någon annan söker på frågan så var jag i liknande situation men jag var i seriöst förhållande med pappan till min barn. Jag bestämde mig för att behålla barnet och säga till pappan att han inte behöver vara med på något han inte vill. Jag tog också minipiller men blev ett barn ändå. Pappan sa att han inte ville vara med men var ändå med under graviditeten och när vårt barn var nyfött. Sen skulle han flytta och plugga. Pappan är inte delaktig alls sedan några år och kräver inte det av honom utan låter honom bestämma själv vad han vill vara med på eller inte. Pappan är ändå glad över beslutet jag tog och nöjd över att få träffas när han själv vill t. Ex jul och för övrigt leva som ungkarl utan barn så ingens liv blev förstört. Jag träffade en ny man som mitt barn ser som pappa, har också pratat med biologiska pappan om det och han är lättad och glad att någon annan frivilligt tagit över papparollen så han kan ha med en ”rolig farbror roll” som han själv uttrycker det. Det var dramatiskt i början när jag och pappan inte var överens men när vi väl kom överens om att jag tar ansvaret och han kan fortsätta som innan blev allt lugnt och vi har haft ok relation ändå. Onödigt av folk att påstå att det förstör pappans liv att få barn om han inte vill, det är inget måste att vara involverad i mer än det man själv vill om barnet har en mamma som är beredd på att ta allt själv. Abort är ganska jobbigt och ingenting man ska tvingas till utan det måste få vara kvinnans beslut för det är inte mannen som ska gå igenom smärtan då det inte är hans kropp.