Rädsla-kejsarsnitt/naturligt???

Hej, jag var precis som du, jätterädd innan och ville göra kejsarsnitt. Men för mig gick rädslan ju närmre förlossningen kom. Jag tror att kroppen automatiskt gör sig redo. Och den dagen du får värkar då vill du inget annat än att åka till sjukhuset !! Jag använde lustgas och epidural under förlossningen. De funkade bra och personalen är väldigt hjälpsam. Ett råd är att verkligen lyssna på dom under krystningskedet (när dom vill att du ska pausa och så) för då minskar risken att du behöver sys. Efteråt hade jag ont när jag satt i ungefär 1 vecka och hade lite svårt att gå.. Men hela upplevelsen är värd allt, de är livets lyckligaste stund att få bebisen på bröstet efter allt man gått igenom !

miljarder andra kvinnor har klarat att föda naturligt innan dig så du ska se att de kommer gå bra för dej med ;) kejsarsnitt innebär ganska många fler risker än en vaginal förlossning så försök undvika snitt för ditt barns skull iaf :P finns ju liksom anledningar till att läkarna hellre vill att man föder vaginalt ;) lycka till!

Jag vill också övertala dig att föda vaginalt. Riskerna är så mycket mindre en vid snitt. Efter första barnet kändes det som \"skavsår\" i underlivet i en vecka, men jag kunde ändå röra mig fritt och hade inte ont. Efter andra barnet var jag svullen någon dag, sen var det som vanligt och jag gick till lekparken med mina barn 2 dagar senare. Jag kunde vara mamma på en gång. Sen har jag flera vänner som gjort snitt. De har legat i sängen 2-3 veckor efter snittet. De har jätte ont och tar smärtstillande, de kan inte själva ta hand om sitt barn och amningen tar lite extra tid att komma igång. Infektionsrisken är också högre vid snitt för både mamma och barn. Barnet har ofta kvar mycket fostervatten i lungorna, då barnet inte pressats ihop på vägen ut. En vaginal förlossning gör ont en kort stund gämfört med snitt som gör ont långt efter du fått ditt barn. Hoppas du samlar mod att föda naturligt, för det är den bästa känslan i världen när du föder ditt barn.

Det tar längre tid att återhämta sig efter ett snitt än en vaginal förlossning. Som en skrev tidigare så bara man lyssnar på bm så går det jätte bra. Jag var också nervör för förlossningen men ju närmare förlossningen jag kom destu lugnare blev jag. Tips är att vila så fort du kan. Alltså mellan värkarna. D orkar man mycket mer. Viktigt att försöka vara så avslappnad som möjligt så du kan börja nu med avslappningsövningar. Efter förlossningen kunde jag sitta normalt, direkt faktiskt. Men det sved som tusan när jag kissade. Det gjorde det bara några dagar och jag löste det med att kissa i duschen eller ta kallt blött papper mot underlivet. Om man snittas får man inte bära något tungt ett antal veckor efter. Får endast lyfta bebisen. Det finns också infektionsrisker om man snittas. Den naturliga förlossningen är att föredra på alla sätt men så klart om barnet inte kommer ut på ngt annat sätt måste man ju snittas. Direkt efter förlossningen längtade jag tillbaka och ville göra om det. Även om vi hade en långdragen och jobbig så var det så underbart. Fick ju världens finaste gåva. Nu är jag gravid igen och ser riktigt fram emot förlossningen. Lycka till och kram

Skall bara förtydliga att när jag skriver naturlig förlossning menar jag vaginal. Jag tycker att självklart skall man ta smärtlindring om man känner att man behöver det.

Hallojsan, jag har erfarenhet nu mera av både kejsarsnitt å vaginalt! Jag har fått barn vaginalt 6 gånger och nu senast kejsarsnitt. Jag kan ju rekomendera vaginalt trots att jag också har kämpat för kejsarsnitt i 4 av mina graviditeter men inte fått igenom det, vilket jag nu i efterhand är jäkligt glad för ! jag är sjukhusrädd , allt som har med sjukhus som stick nålar sprutor kanyler ,bajsa på sig under förlossningen , tappa kontrollen osv. Men så bra som jag har mått direkt efter vaginala förlossningar går inte att gämföra med detta kejsarsnitt. Jag fick en infektion i snittet och upp förbi naveln som jag fortfarande går på antibiotika för och på måndag så är det 4 veckor sen! Man går som en fällkniv och får inte bära och använda magmusklerna på 4-6 veckor och jag får ta blodförtunnande sprutor hemma i 6 veckor , vilket jag aldrig behövt att göra när jag fött vaginalt. Avslaget som man får efter förlossningen får man vare sig det är kejsarsnitt eller vaginalt! Eftersom det är såret efter moderkakan. Nej ,,,jag har mått riktigt bra efter det vaginala , kunnat gå på toa , sitta upp ,gå bära osv , medans med snitt fick man ju ha kisskateter först i 2 dygn och sen fick jag äta medicin då man blir väldigt fisig i magen och sedan blir man hård i magen ! Så jag LOVAR dig att även hur rädd du är och om du tycker det är riktigt otäckt att inte veta hur ont eller att tappa kontrollen vid en vaginalförlossning så är det värt det pga sekunder efter ditt barn är fött så känner du inte smärtan som varit ,medans med snitt har du ont många veckor efter!! Så hade jag vetat detta så hade jag aldrig bett om snitt de första gångerna! undrar du nåt så får du gärna fråga mig saker! Ha det bra och lycka till!

Jag var inställd på att det kunde bli snitt.jag gick inte och oroade mig över det.jag ville ta dagen som den kom.egentligen så ville jag inte ha snitt.ville uppleva en vaginal förlossning och det fick jag. Min syster har fött 3 barn vaginalt och det senaste med kejsarsnitt.hon kände sig snuvad på sin förlossning.hon trodde att jag skulle få snitt eftersom jag väntade tvillingar. bättre att man försöker att inte tänka på det allt för mycket.Det kommer gå bra ska du se.

Precis som Varginnan skriver så vet du inte vad du ber om.... Jag är snittad två gånger pga sätesbjudning båda gångerna och det är inget jag önskar någon! Jag har haft jätteont av mina snitt och det är hemskt att inte själv kunna sköta sitt barn. Jag fick ha hjälp med allt, pappan fick byta alla blöjor, hjälpa mig att lyfta barnen och hjälpa mig med allt. Tänk nu om nästa graviditet innebär att du måste snittas igen, då sitter du plöttsligt i den sitsen som jag gör nu. Nämligen att du ALDRIG får lov att föda vaginalt. Jag ska göra mitt tredje och absolut sista snitt i mars och det känns jättejobbigt att jag aldrig får uppleva en förlossning som innebär att jag är närvarande och mår bra när bebisen väl är född. Jag hoppas du tänker om när du fortfarande har chansen.

jag födde min son naturligt för ett år sedan helt utan smärtstillande (dvs inte ens alvedon eller lustgas) och det är inte så farligt som alla säger tycker jag och smärtan är glömd såfort man får bebisen på magen ^^ nu om 2 månader ska jag få ksnitt och är livrädd! skulle mkt hellre föda normalt

jag födde min son vaginalt i mars i år. hade ingen bedövning alls, tyckte inte de va något farligt alls,klart de gör ont,men de va en härlig känsla=) gjorde lite ont att sitta den första dagen för man e ju lite öm men sen så hade jag inte ont något va precis som innan=)

Hej! Jag tänker inte försöka övertyga dig till något av alternativen. Själv är jag fullkomligt livrädd inför förlossningen. Jag kan inte tänka mig varken en vaginal förlossning eller ett kejsarsnitt. Jobbigt läge eftersom lilleman måste komma ut på något sätt. Jag har också fått höra att man lugnar ner sig närmre förlossningen. Imorgon går jag in i vecka 27 och är fortfarande inte lugnare, tvärtom, jag drömmer om förlossningen i stort sett varje natt. Jag tog upp detta med min barnmorska redan på första besöket och började gråta eftersom jag inte visste hur jag skulle kunna få ut mitt barn. Nu väntar jag på att få komma på aurorasamtal (samtal med barnmorskan på det ställe där jag vill föda). Jag bor i Stockholm och har valt att föda på ett ställe som inte alls liknar ett sjukhus, det betyder ganska mycket för min trygghet. Förhoppningsvis kommer barnmorskan jag får samtal med att kunna visa mig allting, gå igenom alla tänkbara förlossningar och få mig att känna att jag kommer klara av det. På samtalen är tanken att man ska få träffa så många som möjligt ur personalen, så att man har en kontakt innan det är dags att föda. Man ska även få bekanta sig med avdelningen. Jag vet inte riktigt hur min berättelse ska hjälpa. Det jag tänkte på var att du borde prata med din BM så fort som möjligt, så att du kan få hjälp. Vill du ha ett kejsarsnitt så är det klart att du ska få det. Men du kommer säkerligen behöva ett par samtal innan det godkänns. Jag önskar att mina samtal ska göra att jag vågar föda vaginalt, för innerst inne är det det jag vill. Men jag är livrädd och tror inte att jag klarar det. Som många skriver finns det många nackdelar med ett kejsarsnitt. Jag känner dock en tjej som gjort det och mått toppen efteråt. Så det behöver inte vara hemskt! Lycka till!!

Jag var tvungen att föda med snitt för min lilla låg i säte. Fick ett planerat den 23.e men redan den 21.e satte förlossningen igång av sig själv. När jag åkte till sjukhuset visade det sig att jag redan var öppen 7cm! Så det blev akutsnitt.... Kan säga att jag absolut inte rekommenderar snitt. Har aldrig haft så ont i hela mitt liv som efter det. Man blir helt handikappad i minst två dygn och du får inte bära tungt eller anstränga dig det minsta. Snart har det gått tre veckor sen jag snittades och jag känner fortfarande av det. Plus att man får ett fult ärr. Visst gjorde värkarna ont som bara den men föredrar den smärtan framför snitt!

Jag glömde skriva att om man är så rädd ,även jag alltså så finns det specialutbildade bm som kallas för aurora eller anima beroende på var i landet man bor! Be om att få prata med en sådan så kommer du att kunna känna dig lugnare ! Då kan ni göra upp en förlossningsplan vare sig det blir snitt eller vaginalt och att få prata av sig med någon som kan och jobbar innom området! LYcka till

Jag tänker så här, jag har aldrig fött barn, så har ju ingen aning om vad som finns att vänta, så bara dumt att hetsa upp sig för något man inte vet någonting om. Dessutom föder folk barn varje dag, de flesta antagligen i fattiga länder utan vare sig rena instrument eller bedövning. På ett sjukhus i sverige är nog risken väldigt liten att något går snett. Är du rädd för smärtan så finns ju epidural och en massa andra grejer att tillgå. Ett tips är att gå profylaxkursen. För min del verkar det iaf både läskigare å äckligare om nån ska gräva i buken på mig + att jag inte vill ha ett fult ärr. Smärtan från en vaginalförlossning går ju över på en gång, men som alla andra säger, ett stort sår i buken tar lång tid att läka, gör ondare, större infektionsrisk och det är knappt så att man får bära sin egen bebis efteråt. Försök tänka efter VAD exakt du är rädd för och fråga dig själv om det är logiskt och tänk på allt positivt istället =)

Jag födde min första son med akutsnitt och önskar att jag kunde ha fött normalt. Ärret har gjort sig påtagligt till och med ett år efter. Smärtan va hemsk och sen fick jag grova infektioner i såret så att det inte läkte. Efter ett snitt är man mer eller mindre handikappad plus att det är sämre för barnet du väntar. Också hört att dem ibland kan av misstag skada blåsan så att man får problem med det. Min mage ser jätte konstig ut nu efter snittet. Jag väntar nu vårat andra barn och hoppas på en vanlig förlossning. Visst gör det ont att föda barn men återhämtningen är inte ens hälften så lång som med ett kejsarsnitt. Samt att smärtan vid förlossningen är normal smärta. PS: Glömde säga det att vi var 15 timmar in i förlossningsarbetet när det vart akut. Lycka till och försök att inte oroa dig. PS: Vad är du mest rädd för?

Jag väntar barn för första gången och var jätterädd inför förlossningen tills vi fick veta att det var tvillingar. Det är inte lönt att vara rädd, när den stunden kommer tror jag man gör vad som helst för att få ut barnet/barnen :)

När jag väntade första var jag skit rädd inför förlossningen, man hade ju såklart ont under tiden och så. Men det varade bara i några dagar senare. Om man tar kejsarsnitt så blir man mycket mer begränsad, vad det gäller rörlighet osv. Jag ville ha kejsarsnitt, min bm ordnade ett möte på förlossningen där man fick lite rådgivning. Nu efteråt så kan jag inte tänka mig något av det igen, men absolut inte kejsarsnitt! Jag har hellre ont i några timmar än i några veckor. Det är väll det som avgör?!

Hejsan! Jag blev rädd eller orolig inför förlossningen typ samtidigt som jag passerade vecka 38, någon dag senare gick vattnet & jag uppfattade min förlossning som visst, lite mera smärtsam än jag trott men annars inte alls så hemsk. Jag öppnade mig ganska fort trots första barnet & från vattnet gick tills hon var ute, hann det gå 8 timmar. Fick ryggmärgsbedövning när jag inte klarade smärtan mer, runt 6 cm öppen då, sen gick allt som på räls, hann vara bedövad i ca 2 timmar sen kom krystvärkarna & det är ju en helt annan smärta eller känsla om man jämför med värkarna, så det var som att vara obedövad tkte jag. Men visst kan tänka mig att det gör mer ont att krysta ut den lilla om man inte är bedövad från naveln & neråt ;) Kändes men inte så jag kunde dö, att krysta ut henne var mkt behagligare än själva värkarna före. :) Fick sys 4 stygn & det kliade , drog & sved i kanske 1-2 veckor efteråt, men så fort det läkt var det ingen fara, lite öm om man sitter länge eller går länge. Hade eftervärkar då jag hade hinnor kvar, så dom var hemska, men det överlevde jag med. :) Vill inte skrämma dig på nått vis med min kommentar här, haha alla uppfattar vi det olika & känner olika när det väl sker :) Så alla uppfattar vi det olika! Lovar att det inte blir som du trott :) KRAM & LYCKA TILL!

Hej, Alla skriver att det är så lätt att föda vaginalt, men dessvärre så är det faktiskt inte det för alla kvinnor. Det är det för de allra FLESTA kvinnor, men långt ifrån för alla. Vi i vår familj (min mamma och syster) har haft jättetråkiga och dåliga vaginala förlossningar, min syster höll på att mista livet när hon skulle föda sin son. Anledningen till att hon inte akutsnittades var för att hon hade en barnmorska som tyckte att \"om jag har klämt ut 6 barn så ska du kunna klämma ut ett\" - och det är ju helt fel resonerat. Hon hade besvär i åtta (!) år efter sin förlossning, och mådde så dåligt att det tog 9 år innan hon vågade skaffa barn igen - och då med snitt. Min mamma har som sagt också haft ett helvete, och på henne tog de bort hela livmodern och allting efteråt, för allt var förstört. Jag har snittats med mitt första barn, och kommer att snittas med mitt andra, för vanlig förlossning verkar vi inte ha i generna bland vår kvinnliga släkt tyvärr (jag har dessutom blivit sexuellt utnyttjad, så det kändes ännu värre med en vanlig förlossning med tanke på ifall det skulle bli komplikationer och en massa folk skulle springa och stirra mig i underlivet). Det jag kan säga är att klart det gör ont med snitt, det gör FRUKTANSVÄRT ont, du får inte ställa dig upp förrän efter ett dygn (och när du väl gör det känns det som att du ska svimma av smärtan), men efter en vecka ungefär är det inte så farligt längre. Det känns när du hostar eller nyser, och du kan inte använda magmusklerna på tre månader. Det enda du får lyfta under dessa tre månader är din bebis, så det kan bli lite jobbigt. Men om du redan innan är inställd på smärtan inför ett kejsarsnitt så tror jag inte att det blir lika jobbigt som om det är ett akutsnitt till exempel, där man inte alls förväntar sig att det ska göra så j*kla ont efteråt. Och som skrivet av många andra - återhämtningstiden efter ett kejsarsnitt är så mycket längre än för en normal, vaginal förlossning, och det krävs att man bygger upp magmusklerna efteråt (med plankan tex). Vill man inte ha ett fult ärr ska man dessutom tejpa ärret i ett halvår för det kosmetiska. Jag har inte någon annan i min bekantskapskrets som har haft det så jobbigt, INGEN av mina kompisar eller annan släkt har haft det så jobbigt, utan för alla har det gått jättebra med vaginal förlossning. Så det jag också frågar som så många andra är vad du är rädd för? Har det gått bra för din mamma till exempel går det säkerligen bra för dig (de säger att man inte kan jämföra med sin mamma eller syster för att alla förlossningar är olika, men där har de fel, för jag tvingade t o m till mig en röntgen för att jag skulle få bevisat att vi alla hade samma problem). Hur som helst tror jag att det är bra ifall du får prata med någon om det här, för de är jätteduktiga och lyssnar och kommer med lösningar eller förslag och liknande. Det som också är viktigt är att du lyssnar på dig själv och på vad du vill. Det är en jättejobbig process att få till ett kejsarsnitt också, många samtal under utdragen tid, och alla vill att man ska föda vaginalt. Det är dessutom många som är emot kejsarsnitt, så det kan också vara jobbigt om man känner sig stressad. Jag hoppas att det går bra för dig, ville bara berätta min (och vår) historia i allt det här. Lycka till med vad du än väljer att göra - hur som helst kommer det att gå bra!

Tack alla underbara för era kommentarer....Det hjälpte <3