Rädd för psd!

Brukar försöka undvika.o läsa sånt :/ men man vet jue av psd o oron stiger varje dag. Så jag tog o beställde mig ett andningslarm! Dyrt? Nja, kan vara otroligt värt. Iaf så kan man slappna av på nätterna då hon ligg i sin säng. Behöv bara vakna o se att lampan blinkar grönt, japp hon andas! Men ändå dubbelkolla man, ganska naturligt :)

Min son är född i v32 och låg ju då övervakad i tre veckor och han hade aldrig någon dipp i vare sig syresättning eller att hjärtslagen gick ner. Det gjorde att jag kände mig ganska lugn sen när vi kom hem. Sen var vi uppe var tredje timme och matade. Men jag är allt fortfarande där och petar på honom m han är för tyst när jag vaknar på natten., eller på dan. Han sover också på mage och gärna med ansiktet ner i kudden, under kudden. Ja oroa mig kommer jag nog aldrig sluta göra men det blir bättre.

Jag föröker att inte tänka på det för då skulle jag bli knäpp.Då skulle man ju inte våga ha med den lille i bilen heller för tänk om man krockar eller tänk om någon kör på barnvagnen när man är ute och går..Plötsligt spädbarnsdöd är ju ändå väldigt ovanligt som tur e.

Jag var lika oroad som du. Slutade sova tillslut. Jag köpte ett andningslarm och det kändes mkt bättre. Kolla upp babysenseII

Jag har varit likadan med bägge mina töser, rädsla deluxe över PSD. Man har tittat till dem när de sovit lite hela tiden, både dag som natt. Min oro har lagt sig något efter de första 3 månaderna och efter 6 månader så är oron mer behaglig. Om du känner väldig oro för PSD så finns det aningslarm som de andra skrivit, dock kan den ge onödig oro (larma trots att det inte är något) och vi har blivit rek. att inte köpa något. Men prata med BVC om rädslan så kanske hon kan guida dig vidare till någon som har bra kunskap om PSD så att du får den bästa informationen och bra vägledning.

Jag var aldrig orolig över det under graviditeten eller efter förlossningen. Men när en vän till mig förlorade sin dotter som var 3 månadet (var en månad äldre en min son) så fick jag totalt panik!!! Jag kunde inte sova, var tvungen att ha en hand över hans bröst för att känna att hjärtat slog, nöjde mig inte bara med att se honom andas... Kunde inte slutta stirra på honom under nätterna... Sov ingenting... Två veckor efter att det hände blev min son sjuk, okontaktbar och grå. Jag reagerade inte, det ända jag tänkte vad hur jag skulle berätta på facebook att min son hade dött... Hjärnan slutade liksom fungera för mig.. Tack och lov gick allt bra för oss och han blev bra, ingen visste vad som hände egentligen, men jag fick chansen att prata med läkaren som var så snäll och tog sig tiden att lyssna på mig och svara på mina frågor... Efter det slutade jag tänka på det, eller vara orolig iallafall... Ring och fråga om du kan prata med en läkare, eller det kanske går bra med en barnsjuksköterska på BVC... Så du kan ventilera din rädsla och fråga massor som du undrar över... Kram och lycka till!!!

Tack tjejer.. Är tveksam om andningsalarm funkar nu, han är ändå 7 månader.. Nån som vet? Ska nog ta och ringa BVC .. Känns bara som om för många faktorer var \"rätt\" i den artikeln.. Känns som om nått kommer hända eftersom han föddes innan v 36, det är snart vinter och så vidare.. Verkligen skit jobbigt ! :/