Pappan vill inte ha barnet... vad ska jag göra? hjälp...

Har en tjej kompis som blev gravid och hennes dåvarande ville inte och sade att hon måste göra abort om det skulle funka mellan dem, hon gjorde slut med honom och fullbordade graviditeten och nu har hon en liten dotter på snart 4 månader och hon är ensamstående. Kan hon så kan du! Jag tycker att du ska behålla barnet och sen kan ni säkert få det att funka igen. :)

Hej gumms, jo jag har funderat på att behålla barnet faktiskt, för man vet ju inte när man får en sån här chans igen.. Men känner mig ändå lite osäker på beslutet :/

jag skulle ej ta risken att göra abort efter den ''otur'' du har haft faktiskt. TÄNK OM detta är din enda chans? min mammas kompis gjorde en abort och nu kan hon aldrig bli gravid igen, så även aborter kan bidra till att man får svårt eller överhuvudtaget inte kan få barn. Det finns jättemånga ensamstående mammor, och om jag vart i din situation hade jag behållt barnet utan att tveka, skulle ej ta den risken att ta bort det när det ej gått vägen ett flertal gånger för dig.

Usch då. Jag som uppfattningen om att ni verkligen försöker bli gravida. Om det visar sig att du är gravid hoppas jag du kan prata med honom ännu en gång. Kanske ändrar han sig? Man är alltid två om att bli gravida och eftersom ni haft oskyddat sex så har ju båda vetat att det kan hända. Bästa möjliga är ju om båda är med på noterna och vill ha barnet och ge det en bra uppväxt. Men går inte det så får du ta ett beslut då.

Hej, jo jag har också tänkt i de banorna, så funderar på att behålla barnet.. Jo, han var gott o väl medveten om att jag kunde bli gravid men ändå tog jan den risken.. Vet att jag klarar mig som ensamstående mamma då familjen stöttar mig, men känns ändå fel på något sätt.. Men klarar verkligen inte av en abort, stor tjuter (bokstavligt talat) så fort jag tänker tanken.. Tänker tillbaka på min dotter jag förlorade i vecka 19, o det hindrar mig från abort då det var riktigt hemskt.. Sen vågar jag inte riskera att bli barnlös me tanke på alla de tidigare gångerna.. Ska försöka prata honom när jag varit på VUL och så, men tror inte reaktionen kommer bli så bra.. Han har ett väldigt häftigt temperament också, så får se hur de blir.. :/ Bara de att jag kan inte känna någon lycka över denna graviditet pga honom, är lycklig över beskedet men tankarna gick snabbt över till rädslan för att berätta... :(

Usch vad tråkigt att läsa hur det blivit för dig, när du längtat så mycket efter detta.. Jag är gravid med nr 2, min sambo försökte tvinga mig till abort, jag vägrade jag skulle aldrig klara av att gå igenom en sådan så han lämnade mig. Efter en vecka kom ham tillbaka och vela försöka och acceptera det kommande barnet (han är även far till min dotter på ett år) Det har fungerat bra, men jag har inte fått nått stöd utav honom, herromdagen fick jag nog och bad om lite hjälp och förståelse, men fick till svart att han gjort sitt genom att gå med på att behålla mig och att jag inte kan vänta mig något annat. Jag fick nog och vi gjorde slut, nu sitter jag är halft som halft panik, att bli en ensamstående mamma är inenting man önskar och strävar efter, hoppas varje minut att han ska ändra sig och acceptera allt. Men om det inte är så så får jag ta det, jag vet att jag klarar det trotts att det är väldigtväldigt tråkigt, men i längden kommer det bli bättre än att fortsätta bo med en som inte accepterar ens kommande barn, eller göra en abort för att "vara snäll" . En abort mot sin vilja är ingenting som bör göras, det tar otroligt mycket på psyket, jag tror du kommer klara dig galant, vi tjejer är otroligt starka!! jag vet inte om det hjälpte dig nåot, men jag förstår hur du mår och känner dig, det är fruktansvärt, massa kramar till dig!!! ( ang. livmoderhalstappen så har jag alltid kännt mig, enligt mig för långt ut, först nu när jag kommit upp över vecka 10 i grav så känner jag inte den så långt ut längre, så du kan vara lugn :))

Personligen sitter min så långt in att man faktiskt får leta efter den. Men är jättevanligt att man känner den lätt under graviditeten så inge konstigt.

Håller med de andra gumman! Du ska aldrig Göra en abort för någon annans skull! Min sambo ville inte att jag skulle behålla detta barn först men jag vägra i sten att göra abort då jag har många mf i bagaget! Bm sa till mig att ska man göra en abort ska man göra den för sin egen skull ock inte för någon annan! Så jag tycker att du ska behålla det efter allt du varit med om! ❤