pågående missfall, snabba svar gärna

Det låter som att kroppen tar hand om missfallet precis som den ska. Jag beklagar att det blev så :( Precis som du säger behöver man inte åka till akuten om man inte blöder väldigt kraftigt. Att blöda är normalt vid ett missfall, men känner man sig påverkad (yr, svimfärdig etc, dvs en cirkulatorisk påverkan pga blodförlusten) av blödningen eller om det kommer stora koagel och man blöder igenom bindor på väldigt kort tid ska man åka in. Alvedon och Pronaxen (Pronaxen ska inte tas vid graviditet så ta bara det om du är säker på att det är ett missfall) brukar hjälpa bra, samt värme. Har du väldigt ont kan du uppsöka sjukvården och få något starkare morfinbaserat preparat. De risker som finns är blödning och infektion, men det är ovanligt vid tidiga missfall och det du beskriver låter helt normalt. Om blödningen håller i sig och är kraftig, och inte verkar avta inom ett par dagar kanske du behöver en skrapning. Men det är också ovanligt vid tidiga missfall. Hoppas det är över snart!

Hur vet man när fostret kommer ut? Det är så mkt blodklumpar med strängar osv,kommer jag se vilken min bebis var eller kan den vara en stor klump? Vill begrava den, känns fel att spola ner något jag har älskat i toletten, orolig att jag onte kommer veta då den dog så tidigt.. Någon som har erfarenhet? Tacksam för allas svar

Nej, det går inte att veta när fostret stöts ut. Om fostret slutade utvecklas i vecka 5-6 är det förmodligen mycket svårt att kunna se det tyvärr. Ett alternativ är att spara allt som kommer ut i så fall.

Tack så hemskt mycket lindamaria, dina svar är precis vad jag behövde, jag har känt mig helt galen då jag faktiskt har samlat på alla klumparna o förseglat dessa i små påsar med tejp. Hade en tanke om att man kanske kan lista ut vilken det är, trodde jag var ensam om det. Är det relativt vanligt att man gör så? Håller på att sy insida till en liten kista jag har byggt. Vad kan hända om jag blöder men inte åker in? Att jag har blodsförlust har jag klart märkt av, tar järntillskott då jag vanligtvis kan få järnbrist (fast jag blöder inte så mycket under mina 3 dgr lång mens. Ursäkta om det blir mycket privata detaljer här. Jag är livrädd för skrapning efter en abort vid 16 år , fick en magkänsla av att något inte blev som det skulle efter. Fick kraftiga smärtor vid samlag och låg i fosterställning i flera dygn.. Har hänt 4 ggr, resulterat i 2 besök på akuten, men inget hittades.. Jag fick svårt att bli gravid osv, men behöver inte vara kopplat fast jag tror det. Hela sjukhusbesöket med skrapning var ett skämt, kommer aldrig glömma den skräckupplevelse. :( så jag vågar inte skrapa, inte ens om alla dessa saker bara var ett sammanträffande och jag ser kopplingar som inte är där.. Det brukar jag iofs inte men det kan ju vara lättare att skylla på någon annan än sig själv för att man (trodde innan att jag blev steril) men 7 år senare så gick det tillslut :) jag sörjer min bebis men glädjs åt att jag är fruktbar. Tack!

Det är helt rätt hanterat av dig - att ändå kunna glädjas åt att du är fertil, fastän utgången den här gången blev så tråkig :( Men du är fertil! Jag vet inte hur vanligt det är att man samlar upp det som kommer ut, men tycker inte alls att det låter galet. Även om du inte vet exakt vad som är fostret, så vet du i alla fall att du samlat upp graviditeten oavsett vad som är vad. Att begrava graviditeten och ha en ceremoni tror jag kan vara ett riktigt bra sätt att hantera sorgen på och få ett fint avslut som du kan känna dig bekväm med. Det gör det kanske lite lättare att gå vidare och hitta orken att försöka igen. Vad tråkigt att du har en så negativ erfarenhet av skrapning. Men som sagt, oftaste behövs det inte vid tidiga missfall. Om du blöder väldigt mycket så kommer du tillslut få en cirkulatorisk påverkan där du svimmar av så fort du försöker stå upp t.ex. Då måste man åka in. Om du börjar känna dig kallsvettig, yr, svag och skakig tex är det tecken på att din kropp inte kan hantera blodförlusten och då måste du få hjälp.

Blir så lättad av din förståelse.. Jag känner mig mer sårbar nu än någonsin, var orolig att någon skille skriva ngt omoget om hur vidrigt det är. Det är inte vidrigt, det var som du sa min graviditet, mitt barn, och fruktansvärt älskat och efterlängtat, att spola ner det i ett avlopp känns inte som något man gör mot den man älskar. Min kille håller extra hård koll på mig nu och han tvekar nog inte på att släpa mig till sjukhuset om det behövs :) tack för dina fina ord och ödmjukhet!

Allt är över nu, blödde sjukt mycket och kunde tillslut inte röra mig pga värken. Ambulansen kom och väl vid sjukhuset tog dom ut fostret. Tack för svaren, kändes skönt att prata med någon under tident

Vad bra att du kunde få hjälp och att det värsta är över, i alla fall fysiskt. Hoppas ni inte behöver vänta länge innan ett nytt litet liv gror i din livmoder.

Vet inte vad jag ska skriva..:-( En stor sorg ni går igenom! Skickar en Styrkekram!