Överdrivet av mig?

Säg bara att han får välja, exet som tog livet av sig eller dig.. han har ju inte alls gått vidare låter det som, förstår om det inte är kul för dig att han sitter o pratar om o saknar sitt ex som han "vill" ha barn med, tillomed sitter o gråter över henne, han lär ju bestämma sig för o vara i nutiden eller leva kvar i dåtiden, är ju inte kul för dig. sätt dig o prata ut med han även fasst det kan vara svårt att prata om henne så måstes det ju göras...

Usch så jobbigt det låter:(Men det är trots allt 10 årsen det hände,Han måste ju släppa det någon gång och gå vidare med sitt liv.Han kan ju aldrig få henne tillbaka iallafall.Sen kan jag ju förstå han att han fortfarande kan vara väldigt ledsen och det har han klart rätt att vara oxå,men det skall ju inte gå så långt att du inte mår bra utav det.För jag antar väl inte att han vill förlora dig oxå.Berätta för han hur du känner för det är inte meningen att erat förhållande ska bli lidande,det är ju trots allt 10 årsen och han måste inse att han aldrig kommer få henne tillbaka.Jag förlorade min bästa killkopmis för fem årsen,visst så vill jag bara sätta mig ner och gråta ibland men jag skulle inte visa det för min man.Livet måste liksom gå vidare hur svårt det en är .

Man kan ju inte förbjuda någon att sörja, och han har rätt att gråta. Sorg har ingen bestämd tidsperiod - man sörjer så länge man behöver. Bara för att han saknar henne så betyder ju inte det att han inte älskar dig! Att han har svårt att gå vidare kan ju bero på att de inte fick ett avslut. Det är ju inget ex som det tagit slut med, då de faktiskt aldri gjort slut. Då kan det vara svårare. Jag tycker du ska försöka stötta honom i det han går igenom istället för att kräva att han håller det inom sig. Han har inte mindre \"rätt\" att sörja bara för att det är en flickvän. Han har ju gått vidare - med dig, men det innebär inte att man inte saknar någon man älskat och förlorat.

Oavsett hur lång tid det gått så har han kanske inte fått eller tagit sig mäjligheten att bearbeta sin sorg? Det är för många som sorgen kommer om och om igen när man är i olika skeden i livet. Kanske inte alls handlar om att han vill ha henne tillbaka och inte ha dig. Blir kanske extra påmind om henne när du nu blivit med barn? Tycker du ska prata med honom och berätta att det finns hjälp att få. Kurator eller liknande på vårdcentralen. Hoppas det löser sig iallafall.

Jag tänker rent spontant att jag skulle finnas där och stötta min sambo genom hans sorg, hjälpa honom att acceptera hennes bortgång och finnas där om han behöver. Jag skulle inte bli arg för att han är ledsen och sörjer en person som han älskar. Å jag tror inte att han har tagit dig som ett andra val, men att han saknar kvinnan som han levde med tidigare. Tycker du det är för jobbigt att vara stöd som honom och finnas då han vill prata om henne och sin sorg så kanske du kan hjälpa honom att uppsöka professionell hjälp, en psykolog eller kurator hade kanske varit bra. Även om han haft kontakt med liknande tidigare så verkar de vara aktuellt igen för honom att få bearbeta lite till. Jag förstår att du kan känna dig svartsjuk, men försök att vända på det om det var du som var i hans kläder. Nog hade du velat ha stöd från honom då?

kan va så han söker ett avslut nu när du blvit gravid mycket händer i oss när vi väntar barn. och det är klokt låt honom hållas och va ett stöd till han istället hon är ju inget hot för er hon är ju död. sluta med dom svartsjuka idéerna dom kommer du ingen stans med när någon sörjer det måste få ta sin tid.

Ser att alla har lite delade åsikter om detta. Själv tycker jag att du ska prata med honom om det, tala om för honom hur du känner. Man tycker ju att han borde kommit över det i och med att han valde att vara med dig. Hoppas det löser sig. Kram

jag anser att ärlighet o uppriktighet är a och o i ett förhållande och att du borde prata med honom om detta. det 'r ju viktigt att du får ett ärligt svar från honom. Om inte annat för din o bebisens skull för att gå och inte veta ger dig förmodligen mer psykisk stress än att få höra ett negativt svar? Nu hoppas ja självklart att du inte får ett negativt svar men jag personligen hade hellre velat veta sanningen oavsett om de var possitivt eller negativt för min del än att inte veta alls. ja hade tyckt de var skit jobbigt. Håller tummarna för dig

och som många här nedan skriver, han kanske behöver prata med en kurator eller liknande för att kunna bearbeta sorgen. för de verkar inte alls som att han har fått den hjälp han borde ha fått vid hennes bortgång.