Otroligt oroad?

Jag är precis lika dan, tänker varje kväll att det har varit minskade fosterrörelser fast det kan vara så att jag kände en spark för 10 minuter sen å har varit mycket uppe å gått!

Man blir ju galen av allt funderande!

Ja det är sant, men mycket av min oro grundar sig på att min systers barn dog i magen i 7 månaden av okänd orsak. Eller troligen navelstängen som ställde till det! Jag hoppas på att allt ska gå bra iallafall!

Ja de känns som alla runt omkring mig drabbas av konstiga saker när det gäller graviditeten och det gör mig jätte besvärad. Usch!

Man önskar ju att man kunde hoppa fram några månader så att allt är \"klart\" liksom!

haha ja precis, men å andra sidan vill man ju inte missa det mysiga med grav heller :)

Känner preciiis likadant! Jag är orolig så fort jag inte känner nåt av symtomen å så fort det känns lite annorlunda.. Skit jobbigt är det! Önskar jag bara kunde njuta avatt h nåt därinne som växer...!!!

Ja och många av mina vänner är i min ålder och har själva inte riktigt kommit till den delen i livet och slänger oftast ur sig "men gud vad kul att vara gravid, måste vara hus mysigt som helst" Jag kan nästan bli arg på vissa för dom får det att låta som att det är värsta himmelriket. Dom har ingen aning. Missförstå mig inte, jag är hur lycklig som helst över att vara gravid eftersom jag trott att det inte var möjligt men kan inte sluta oroa mig!

Det är säkert jätte mysigt för den som kan slappna av och njuta men för oss oroliga är det mindre mysigt. Jag trodde att kanske man lugnar sig lite ju längre tiden går men ser att du är i v 22 å fortfarande är orolig.. Kommer säkert jag också vara.. Är född nojjig.. Vi får försöka slå oss ifrån dom dumma tankarna och tänka pissitiva tankar för bebisens skull!

tänk bara så orolig du kommer va när han är född och far runt som en raket och skadar sig hej vilt ;) barn överlever det mesta så han överlever med största sannolikhet graviditeten också ;) jag höll också på att oroa mig i alla fall nån gång om dagen när jag var i din vecka. vi är ju inte så långt från varandra men nu känner jag bebisen nästan hela tiden så jag har inte tid att oroa mig :P hoppas det blir så för dej med. träna avslappning kanske funkar? typ yoga eller nåt? finns ju för gravida :)