Oroa sig i slutet

Vet inte hur vanligt det är, men du är helt säkert inte ensam om att oroa dig! Jag börjar också bli mer och mer orolig nu ju närmare bf det kommer.. har hört så många säga att bebisen lugnar ner sig de sista veckorna och rör sig mindre, men min har blivit mer aktiv.. och nu när den rör på sig så känns det inte som vanliga rörelser (som förut var mjuka och slöa), nu känns det som om bebben får nå spasm-ryck.. och jag oroar mig för att något är fel med h*n.. men man ska väl inte vara så orolig.. har det gått bra hittills, så kommer det att gå bra även de sista veckorna!! :))

Jag var väldigt orolig mot slutet att allt inte skulle vara bra men de var mest för jag börjde få sammandragningar v 34 och min bm hade känt fel hon sa huvudet var neråt fixerat men men hon hade huvudet upp vattnet gick v.35 dagen efter fick jag min flicka :) och visade att allt var bara bra med henne

Igår när jag insåg att jag skulle gå in i v 37 idag, började jag \"oroa\" mig för allt möjligt. Jag sa det till min man som lugnade ner mig och han sa att det spelar väl ingen roll om jag oroar mig eller inte, för det går som det går ändå. Jag blev lite lugnare när jag tänkte så. För det är bara jobbigt att oroa sig, det kan ju gå bra! Då har man oroat sig i onödan. Men om man inte oroar sig och det går bra så slipper man det! :P Hoppas du kan slappna av lite, jag tror att det kommer gå bra! :)

Allt är säkert som det ska! det hör väl till att vara lite orolig och nervös och inte tusan försvinner det när bebisen är född heller,fast då är det andra saker man oroar sig för haha! Försök nu att slappna av och samla krafter inför kommande förlossning,man vet aldrig när det blir:-)

jag har inte varit orolig det minsta alls under hela graviditeten, utan bara tänkt att allt kommer gå såå bra och att det ska bli super spännande och hela tiden tänkt nu är man en dag närmare bebisen. men igår försvann slemproppen, och jag fick en enorm oro över mig.. precis som om allt kom över mig, och värkarna kom tätara och jag blev väldigt nervös. men man måste ändå på något sätt tänka positivt och ha en positiv inställning och INTE börja stressa upp sig, för då gör man det bara värre för sig själv och underlättar inte själva förlossningen... nu tänker ja istället varje gång jag får en värk YES äntligen en värk, nu är ja ett steg närmare förlossningen. och snart får ja hålla mitt barn i famnen. vet inte om det har med de att göra men ja har blivit lugnare och verkligen ser fram emot att förlossningen ska starta ordentligt =) har BF på lördag, men det kan ju starta när som, tydligen är min tapp halvt utplånad. så det är verkligen spännande nu :D oroa dig inte så mycket, så länge bebisen rör sig VARJE dag är det ingen fara, sen skulle det vara så kan man ju alltid ringa och prata med dom på förlossningen, därför dom är där. det är deras jobb lycka till gumman, massa kram