Normalt?

Det ær helt sækert hormonerna som spøkar i dig!! Du ær ju i dom veckorna nu :) och det dær med katterna ær jag exakt likadan också! Det ær som om jag blivit gravid-allergisk mot dom :P Dm tankarna om barnet ær också vanliga, men det går øver. Och den kærlek du kommer kænna før den lilla krabaten ær obeskrivlig. :)

haha detta känner jag igen! men för mig så försvann det, speciellt i slutet av grav då ville jag ha min sambo hemma jämt. man blir lite "störd" så att säga, iallafall var jag det! och min lille son klarar jag mig inte utan idag :)

Haha jag hoppas verkligen det går över snart för ärlig talat så skäms jag över dom tankarna :$ o det med min sambo verkar tillta i styrka varje dag. Dom första veckirna ville jag ha han så nära inpå mig jag bara kunde, helst under skinnet haha.. Men nu e det som bortblåst och jag känner bara för att fly landet :$