Normalt?

Jag var tänkt samma sak. Att jag sviker Moa för att det kommer komma en till som kommer ta hälften av uppmärksamheten. Du är inte ensam om de tankarna. Jag förstår dig! Har väl egentligen inte så många råd att ge dig. Det som har gjort det enklare för mig är att Moa jämt pratar om bebisar och att hon gärna vill ha en bebis. Skickar en kram till och jag tror verkligen Att allt kommer bli hur bra som helst!

Okej då är de som jag trott alltså, att man inte känner samma som man ettan :) tack för att du gav ett bra svar iaf. Min dotter kommer vara 1 år och 7 månader när nästa tittar ut och hon älskar barn/bebisar. Men ändå den där oron hela tiden som inte försvinner :( tack snälla du :\')

Tror både du och jag kommer älska tvåan precis lika mycket som ettan!!

Ja de tror jag med :)

Hej. Är nog väldigt vanligt. Vi väntar nr.2 och dottern kommer hinna bli 1år och 11 månader när bebisen kommer. Jag kände första veckorna lite oro om allt skulle lösa sig & har ibland väldig stress över allt som ska köpas & ordnas fast vi har massor med tid kvar. Jag var mest osäker om vi kanske skaffade ett syskon lite för fort & att dottern kommer liksom få mycket mindre tid med oss själva. Nu har oron lagt sig & nu njuter jag av att vi faktiskt ska få uppleva ett underverk igen.. Du är absolut inte ensam ska du veta! Kramar

Okej va skönt att de lagt sig och blivit bra :) hoppas man känner sig bättre snart , vet ju innerst inne att allt kommer gå bra och vi har bara vagn och säng att fixa. Kände med att de va ett syskon för fort med men de känns som de lagt sig på något sätt :)

Känner exakt som Dig :(

Lillplutt: usch då :( det är tur att vi inte är ensamma om det då :\')

Wow, du beskriver exakt hur jag känner och tänker. Har varit orolig över att jag är knäpp i huvudet. Jag har till och med bokat tid för abort men ska nog ringa och avboka för jag vill ju ha ett barn till även om det känns fel just nu så går dom känslorna över :)

Vad skönt att veta att man inte är knäpp haha :) tack för ert stöd och för att jag absolut inte är ensam :) det är sjukt vad känslor ch tankar kan ställa till med :S

Jag mådde dåligt när jag väntade nr 2 och fundera flera gånger om jag skulle göra abort men hjärtat sa något helt annat att vi skulle behålla den. Dock skulle vår stora tjej fylla 3år bara några veckor efter men hon kan ännu inte gå själv dels för hon har hjärtfel och en kromosomavvikelse. Vilket är att man får bära henne en del och såna saker så hon kräver fortfarande en del men vi bestämde oss för att behålla bebisen och igår blev hon 1månad och allt har gått jätte bra ändå och storasyster.älskar sitt syskon verkligen.

Tror det är väldigt vanligt att man känner så som du beskriver. Väntar också tvåan och har inte heller kunnat glädjas på samma extrema sätt som första graviditeten, har förvisso hänt väldigt mycket andra tråkiga grejer i mitt liv den senaste tiden som har påverkat en del. Men även jag kan gå och oroa mig för hur man ska få ihop allt med 2 stycken och allt det där. Och orolig för att dottern ska bli väldigt svartsjuk på syskonet och kanske känna sig åsidosatt. Hon kommer bara vara 19 månader när bebis kommer så det är ju inte alltför lätt att förklara för henne vad som händer heller så att hon förstår. Men trots allt är det här barnet väldigt önskat och eftrlängtat och jag har alltid velat ha många barn men tror inte det är många som kommer undan de här tankarna helt när man väntar syskon. :)