Normal eller inte?

Vet inte hur långt gånget du är men jag har läst att man lätt kan känna sig deprimerad i början av graviditeten... Är ju så sjukt mycket som händer i kroppen med alla hormoner och allt... Upplevde själv inte detta men jag förstå att man kan känns sig kluven och ifrågasätta mycket... Tror att det kommer att kännas bättre för dig sen när allt har lagt sig =)

Jag är i vecka 12, har känt lite så här innan men nu känns det värre. Har läst lite av andras frågor nu kring depression och det verkar vara normalt.. Men känner mig så orolig. Jag har aldrig tänkt på abort förut men nu gör jag det. Och det skäms jag för. Vill vara lycklig och glad för att vara gravid inte känna så här.

Oroa dig inte, det är förmodligen hormoner som spökar! Både jag och mina vänner upplevde det där. Man börjar ifrågasätta allt i livet, förhållandet osv.. Håll ut och försök slå bort tankarna, det kommer garanterat att ändras och du kommer känna ren lycka över allt som sker :)

Det är bara nu i början när det är så mycket som händer i kroppen och att skaffa barn betyder ju att hela livet ändrar sig coh man har en till lite att ha ansvar för det är ju inte konstigt att man blir lite "knäpp" i huvudet ;) (skrev det där med glimten i ögat så du inte tar det fel) Kan nästan lova dig att det du känner kommer att ändra sig, det är nog bara nu i början när allt är lite förvirrat och nytt =)

Hej. Jag har också dom tankarna i mitt huvud och de har jag haft ett bra tag, jag har aldrig varit deprimerad innan ja blev gravid men sen vid v 12-13 blev de ändring och jag började gråta jätte mycket för inget och så går ja och tänker på om vi verkligen gjorde rätt beslut om att ha kvar dom. Jag har pratat jätte mycket med min sambo om hur mina tankar brukar snurra och han försöker prata och lugna ner mig och säga att vi gjorde rätt beslut och så.. Har du pratat med din man/sambo om hur du brukar tänka ibland?? Du är inte ensamen med detta och de är inte kul när man tänker så men jag har hört av jätte många att när du får hålla i bebis/bebisarna ändras allt. Lycka till och hoppas de blir bättre och glöm inte prata med någon när stående om hur du känner de kan underlätta. Kram

Tänk på hur mycket din kropp ändrar sig. Ifrån hormoner och utseende mm. Lätt att man får sådanna tankar, jag funderade på om jag var redo för att bli "någons morsa" men tanken gör mig varm att få ha en egen liten fis som säger "Mamma jag älskar dej" som du kan dela massor av härliga minnen med. Du borde prata med din sambo, prata även med din BM när du ska dit. Det kan hjälpa dej igenom saker och ting. Lätta ditt hjärta!! Du är nog inte ensam, tro många känner så där under grav. Jag hade det svårt i början, spydde i kaskad och mådde allmänt dåligt och jag kände att jag ger upp jag vill INTE MER! Men nu mår jag helt underbart och vill inget annat än att det ska bli MAJ :P

Jag är gravid i vecka 25 och känner så till och från. Kan även bero på min situation, men jag antar att det bara är hormonerna och en liten deprission som är normal! För vissa dagar är jag så lycklig att jag nästan gråter och andra gråter jag av sorg i hjärtat och ångest. Jag har bra människor runt mig att prata med plus barnmorskan är super! Oroa dig inte, detta kommer gå över och kanske bättre att känna sig lite deppig och va ledsen nu än sen när bebisen är född! Kvinnor är starka!! Lycka till med allt!

Tack allihop för uppmuntran och råd. Känner mig inte lika ensam nu. Får bara tänka att det är normalt och våga ta upp det med min man och barnmorska. Som sagt tack! Är viktigt att peppa varandra!

Som alla andra sagt, är troligen alla hormoner som spökar :). Mycket tankar som snurrar runt i huvudet med :). En tid i början av graviditeten kände jag likadant,började tvivla på om jag gjort rätt val att behålla..vilket det självklart var , men hormonerna bråka, mycket tankar och mycket att smälta! Svårt att förstå att man verkligen var gravid, det tycker jag att det fortfarande är :p . Ge det tid bara och försök att inte stressa upp dig över det, det går nog över ska du se ;)