ni som fött barn eller har barn

håller absolut med daria :)

Menar du att du slår ditt barn på händerna? :S Att bli frustrerad och skrika osv är helt normalt, det är jobbigt för alla ibland.. bara man visar att det är okej och att det inte är barnets fel sedan, kramar det osv.

klart man blir irriterad ibland, nog har det hänt att man svurit någon gång, det gör nog faktiskt alla mammor någongång, inte för grovt då och för mycket men något ord har det faktiskt råkat komma ut, tycker det är helt normalt! mer än så görs det inte här och det är absolut inte ofta det händer, för ett barn behöver mat osv fast det är mitt i natten och det vet man innan man skaffar dom, så det är ingen fara alls, finns värre mammor här i världen så var inte orolig du är absolut inte den enda! :) så länge man tar hand om den och inte skriker rakt åt den eller högt för då blir dom rädda och det ska dom inte behöva vara .. :)

klart man kan va trött o irreterad, men tycker absolut inte man ska slåss. För de mesta är de ju inte barnets fel om de inte vill äta eller så, en ettåring kan juh inte tala om riktigt vad felet är.Bättre att ta de lungt o fokusera på vad barnet försöker tala om. Nu är min dotter 15 månader o ja har lärt mej att allt går mycket lättare om man själv är lung, även om man håller på att koka över.

jag skulle aldrig slå eller skrika åt min baby, de hjälper ju absolut ingenting. Visst kan man svära medan man själv är kvar i sängen innan man hunnit fram till bebisen men aldrig skulle jag svära åt min baby. De är ju jag själv som skaffat barn och de är mitt ansvar. De är ju inte babyns fel att den vaknar och är hungrig.

håller me tokie till 100 % . det är ju inte barnets fel att det vaknar och är hungrigt. det är ju vi som har satt dem till världen , så då får man ju lära sig att hantera det oxå. Själv skulle jag heller skrika eller framför allt SLÅ mitt barn..om det så är bara lite dutt på fingrna..det är inte ok enligt min mening. Det jag har lärt mig från min dotter som snart är 10 månader, att är man lugn sj så är hon lugn och då går allt mycket lättare. När mitt barn vaknar mitt i natten och skriker så är inte min första reaktion att bli arg utan det gråter i mitt moders hjärta me. man springer ju dit och trösta det. det är ju ens allt som är ledsen av nån andledning och då är det mitt jobb att se till att det bli bra igen. en ett åring eller och framför allt en 3 månaders baby vet ju inte varför de skriker. de bara känner att något är galet. det är ju deras sätt att tala om att allt är inte ok. De gör de inte för att jävlas eller trotsa en. försök ta ett djupt andetag ist och räkna till 10 . det vinner alla på i längden.