Ni som fått ert andra barn

Samma hær :/

Ja då! Klarar man av en så klarar man av två :)) du fixar det här, det kommer naturligt..hur gammal är ditt barn nu? Jag väntar själv vårt fjärde bebis :)))

När min andra dotter kom tog det ca 2 veckor för stora syster att acceptera. Min första graviditet var felfri min andra var jobbigare men jag berätta för stora syster att mamma både dåligt för bebisen och hon acceptera det och tog det lugnt med sin mamma och min man hjälpte oxå till. Men jag känner så att två är lika \"jobbigt\" som ett men dubbelt så underbart. Längtar tills jag är gravid med tredje :D något som blev en sänkt del var att jag inte kunde amma i lugn ro gick bra när mannen var hemma men inte när jag var själv förstora syster behövdes oxå uppmärksamhet, men jag pumpade och gav ersättning. Jag har aldrig haft fått någon bra upplevelse av amning haft många problem så det var ändå rätt så skönt för mig att göra som jag gjorde. Det ska gå jätte bra lycka till :)

Min förste var 3 när lillasystern kom och han fick hjälpa till med allt. Badet, blöjbyten, vaggvisorna osv... Han var en stolt storebror och det är han än idag..

Det blir ju lite vad man gör det till! Mina 2 äldsta barn är det 15 mån emellan ! Dem har varit taita med varandra hela livet och är i dag snart 16-17 år! Sen har det rasslat på i syskonskaran och idag väntar jag barn nr 8! Bara man pratar med barnen så de får vara med, har inte haft nån avundsjuka förutom på äldsta dottern i ca 3-4 dagar, så ville hon inte dela vagnen med bebisen, men det gick snabbt över! Det är klart ni klarar av 2 barn:-) rutinerna sitter ju redan i kroppen! Nu får jag typ 16 mån mellan min yngsta William och bebisen och är inte ett dugg orolig, ändå är jag numera ensamstående! Lycka till!

Man klarar av en nr 2 ;) Kände precis detsamma som dig...hade ju fullt upp med nr 1 innan!! Nu har jag fått en son till för en månad sedan och det går över förväntan bra. Visst kan det komma lite tjuvnyp i ena foten på bebis men det är mer för att se reaktionen från mig. Min första son är tre nu och han har gått hemma med mig fram till nu när han börjat lite på dagis. Därför hade jag en väldigt mammig pojke som jag var orolig skulle bli svartsjuk att mamma var tvungen att dela uppmärksamheten med en liten till. Men faktiskt så måste jag säga att jag inte alls ser så mycket tecken på sådant...än iallafall.Sambon jobbar långa dagar så det är mest jag som har hand om barnen om dagarna. Jag försöker att ge sonen uppmärksamhet när lillebror sover etc. Visst blir sömnen mer lidande nu än med nr 1. Då kunde man ju sova när den lille sov...nu är de vakna i skift...så alltid någon som är vaken, men så behöver det ju inte bli för dig alls. Så man får passa på vid varje tillfälle som ges ;) Så oroa dig inte...det löser sig när bebis väl kommit :)