Ni med ADD/ADHD/ Ångest?

Finns medicin mot det :)

Det vet jag, men tänkte mer på hur tidigt man kan upptäcka och om det finns hjälpmedel tidigt på dagis etc. Vill ju inte stoppa i den medicin om det går att få annan hjälp. ADD och ADHD är ju väldigt nytt och nu har man ju andra resurser för att hjälpa. Vi födda på tidigt 90tal eller tidigare har ju inte fått hjälp i början, inte de jag pratat med iallafall. Men det kanske finns någon som fått hjälp tidigt på dagis med pedagogik, det sociala och koncentration etc.? :)

Vet inte om man kan märka det så tidigt.. Men vid ca 4-5 år kan dem nog sätta en diagnos. Och då ska de få hjälp i skolan osv :)

Jag tror vid 4 års åldern eller 5 jag har adhd o asbergers. Dom får stöd o utredning direkt om fallt är att dom får en diagnos. Sen kommer ej ert barn få de lika svårt som er pga ni har erfarenheten om hur de ej ska vara i skola o livet så ni är de starkaste stödet ert barn någonsin kommer att ha o händer det ert barn något kommer ni vara där direkt o sköta om problemet tills de blir tätt för ert barn, hela livet.

Ja, det är så jag känner! Att jag vet hur det inte ska vara och därför vill att mitt barn ska få det bra. Då får man hoppas på bra dagis här i Visby som har erfarenhet att små barn med diagnos och som kan hjälpa till att dämpa eller rent av förebygga :)

Dom kanske ej har erfarenhet men de räcker med en lugnt o sansaad person som tar hand om ditt barn som ej visar stress. Tyvärr har ej alla utbilldning idag o till o med dom med utbilldning ibland klarar ej av de. Du kommer ta hand om detta bäst o ditt barn kommer aldrig fara illa vid, om de skulle ske e du där direkt o sätter alla på plats,. Ert barn har redan de bästa lärarna o förståelsen hemma :)

Catja, du som har diagnos, finns det något du reagerar på att du har svårt med nu när du har barn? :) Det har jag också funderat på. Om att det kanske kommer hinder för mig också när vår väl kommer.

De e mer att jag måste säga till min sambo när de blir för mycket så att han hjälper till just då så ja ej blir apatisk. Jag har blivit väldigt inåt, men ej så att ja ej klarar av att va mamma, utan att allt ja gör o orkar handlar om min dotter, min sambo får förstå att ja bara måste tänka på ella, o se förstår han så han fixar de mesta hemma förutom midda för de vill jag klara :) annars e de inget, vi e oftast väldigt vaksamma så du kan va lugn :))