nedstämd hela tiden

jag kände mig också nedstämd innan... tror mest att det berodde på att jag mådde så illa jämt. fick precis som du höra att det "bara" var hormonerna... och nu i efter hand tror jag det stämmer, för mitt vände. nästan över en dag.... har haft ont i ryggen större delen av min graviditet, och försöker gå så mycket som möljligt för att bygga upp musklerna i ryggen... du kan prova simma också! eller så är det kanske ett av barnen som ligger långt bak o trycker in mot ryggen... prata med din BM så får du kanske hjälp att träna med en sjukgymnast, för att underlätta för ryggen :)

Åh, va jobbigt! Jag har (tack och lov!!) inte varit i din situation, men tycker verkligen synd om dej!! Och att höra att "det antagligen bara är hormonerna" gör ju ingen skillnad - att VETA att det är hormoner gör ju inte att det KÄNNS mindre verkligt! Försök påminna dej om alla bra saker, även om det är svårt och jag tror att även om det inte känns bättre på en gång så kanske det känns mer uthärdligt - småsaker kan vara det som gör skillnaden ibland... du skriver att du provat allt för att må bättre, men att det inte funkar.. har du berättat för vännerna hur du känner det, kanske kan de stötta dej och muntra upp dej? Jag var väldigt nere och orkeslös under ett par månader (utan att vara gravid) för något år sedan, men tack vare mina fina vänner som bjöd in sej själva på besök och drog med mej på olika saker fastän jag egentligen bara ville ligga i sängen och gömma mej fick mej att orka igenom det. Kanske kan prova? Önskar dej i alla fall lycka till och hoppas att det snart vänder för dej!! Kramar!

Det låter som foglossning. din barnmorska kommer nog att ge dig samma tips som jag gör nu men snabbt och enkelt , om inte annat billigt så beställer du ett stödbälte, Tryck på denna länk http://www.gulare.com/shop/index.php?main_page=index&cPath=83 . Har själv foglossning och den fungerar!

måste bara tillägga att du absolut INTE ska gå för att "träna upp ryggen" om du har foglossning. absolut inte, det har inte med muskler att göra i huvetaget. Vila mycket, ta korta steg när du går, sov på sidan och gör inget mer än nödvändigt.+ köp stödbandet jag skrev nyss om. För annars kan du bli sängliggandes snart och det vill man ju inte. lycka till :)!

är precis i din situation nu...är i vecka 17 o har varit deppig större delen...fick höra samma sak som du av barnmorskan men litade på mej själv..tjatade mej till en läkartid och fick träffa psykolog. Träffar psykologen regelbundet nu och det känns som en slags ventil. Blev diagnostiserad med deppression och både läkaren och psykologen säger att barnmorskan gjorde fel som inte gav mej läkartider på en gång. Om man är depprimerad under graviditeten så löper man otroligt större risk att få förlossningsdeppression. Visst att det är jobbigt att ta tag i nu men det känns som om jag måste göra det, är ju ett barn på väg. Ansvar. I allafall, hoppas det hjälpte något o maila gärna till mej om det är något./ Lisa

Jag känner precis lika som dig. Jag berättade hur jag mådde för min BM som skickade mig till MVC's egna psykolog - och hon konstaterade att det är graviditetsdepression. Det är alla hormoner i kroppen som ställer till det. Det finns inget att göra åt saken. men för mig så känns det skönt att prata med psykologen om det. Jag har tankar och känslor som jag inte har i vanliga fall...och jag gråter hejdlöst flera gånger dagligen... Det är verkligen jobbigt. Jag har dåligt samvete för att jag inte är glad. Jag tycker inte att jag borde gråta. Jag väntar barn och borde vara världens gladaste... Men tyvärr blev det inte så för mig.,, jag hoppas bara att det går över snart och att jag kan få börja att njuta av graviditeten... Hur långt gången är du?