När pappan inte vill vara med på förlossningen....

fyy-- jag har sagt till killen att jag vill ha min mor också med mig.. då sa han till mig då få ni vara själva.. blev arg ja med..:(

stackars dig! Är det inte då man behöver sin partner som mest? Det är bådas barn man krystar ut och hjälp och stöd underlättar.

Usch va jobbigt... Jag kan dock glädja dig med att jag vid min första förlossning hade med mig barnets pappa, och det gav mig INGET! Vid barn nummer två, tog jag med mig en väninna som fött barn innan med, och jag fick så mycket bättre stöd den gången. Den här gången, med nummer tre, ska både pappan, och en väninna med, men det är väninnan jag räknar med att få mest stöd av! Så har du någon nära vän/väninna som kan följa med dig under förlossningen och vara ett bra stöd, så lovar jag att det funkar lika bra, om inte bättre;). Det finns ju faktiskt kvinnor som jobbar med detta, det kallas för doula. Dessa kvinnor följer med på förlossningen och kämpar tillsammans med den blivande mamman! Hoppas du finner ett bra stöd! Lycka till!

Det måste vara frustrerande för dig att han inte vill med. Men har du tänkt från hans perspektiv? Han kanske tycker det är obehagligt att vara närvarande när du särar på benen, skriker och krystar ut ett barn. Det finns ju de män/kvinnor som inte klarar av att se och/eller närvara under en förlossning.

Håller med Nykaria. Vissa män tycker verkligen inte om ens tanken att vara med udner en förlossningen, tänk bara ut gamla gener, hans "hona" ligger med smärtor han inte kan göra ngt åt, sitter i gener fortfarande och känns jobbigt för dom flesta, prata igenom och fråga vad han menar men att det inte är hans grej. Lycka till :)

Jo visst förstår jag att det säkert skulle vara jobbigt för honom. Men när han ser hur ledsen jag blir av att han inte vill va med, måste väl ändå få honom att täka till? Bara hans närvaro skulle ju betyda så otroligt mycket. Jag skulle också tycka det var jobbigt att stå brevid någon jag älskar och se hur de plågas i smärtor och känna mig helt hjälplös. Önskar att jag bara kunde få honom att förstå hur vikig han faktiskt är, även om han bara står i ett hörn och ser chockerad ut... Skulle så gärna vilja se hans ansikte när han för första gången får hålla sitt första barn, en liten dotter precis som han önskade.... Ja ni förstår säkert mina tankebanor. Blir ledsen av att tänka på vad HAN missar också...

Det kanske är så att vissa män tycker det är obehagligt och så när han ser sin kvinna föda, men det är ändå lite själviskt tycker jag att säga att det "är kvinnans jobb". Jag tycker att mannen har lika mycket skyldighet att vara med som kvinnan. Kvinnan kan ju knappast säga "jag vill inte vara med, för det verkar obehagligt!". Det är så lätt för mannen liksom som inte har den i magen om det är så. Jag skulle också bli förtvivlad och ännu mera rädd om min kille inte ville vara med. Jag skulle vilja ha all stöd jag kan få av honom, och vi är ju båda föräldrar och jag tycker att det ska vara lika viktigt för mannen att vara med.

Det är ju ändå inte jobbigast för honom - det är ju vi som får känna den egentliga smärtan menar jag.

Personligen skulle jag INTE vilja ha med maken om han hade sagt att han inte pallar att vara med. Inte ens i rummet. Där vill jag ha å känna trygghet å inte se en skräckslagen make. Få då hade jag blivit orolig å nervös.

Min sambo ska "självklart" med, finns inget alternativ i våra ögon. Däremot så vill jag inte ha honom "därnere" och glo eller, gud hjälpe mig, filma, ta kort eller ngt sånt. Näe, vet du vad! Det där är privat och inget jag vill bli förknippad med i framtiden... Så han får hålla sig i "huvudhöjd" och stödja mig och sen klippa navelsträngen *längtar*

Har han varit "man" nog att göra ett barn, så ska han va "man" nog att vara med under förlossningen... Tror han kommer ångra sej om han inte gör det, och det går ju inte att få tillbaka. Kram

han behöver ju inte bli en dålig pappa bara för att han inte är med på förlossningen. Många gånger tror jag faktiskt att det är jobbigast för pappan att bara stå bredvid och känna sig maktlös, vi har ju som sagt fullt upp med förlossningsarbetet när vi ligger där. Försök få honom att förklara varför och sen kan ni kanske fundera ut ett sätt som känns bra för er båda. Jag ska snart ha mitt fjärde barn men skulle nog inte klara av att vara med när någon annan föder men jag ligger gärna där själv och stånkar ut dom små underbara liven. Hoppas att det löser sig och LYCKA TILL!

Hej! Jag har många vänner som bor i andral änder och där är det inte tillåtet att ha pappan med under förlösningen. Och så har jag även pratat med mina föräldrar om hur det vag när jag föddes: och då kunde pappan inte ens komma ín till sjukhuset och barnet togs från mamman och flyttades i ett rum med andra bebisar direkt efter födelsen. Och min pappa sa att även om han då fick möjlighet att vara med skulle han aldrig kunnat göra det. (Som din man sa - det var inte hans grej). Men ändå är han bästa pappa man kan ha, tycker jag. Du kan försöka prata med din man en gång till och i lugn och ro (utan för många känslor ;-) ) förklara för honom hur du känner om det och vad du tycker att han missar, men pressa inte honom. Som andra redan har sagt ta med någon annan, en vän som kanske redn har fött och som gör att du känner dig trygg. Då får du bästa stödet. Lycka till!

Jaru.. jag tänker ta med mig min älskade mamma.. står pappan till mitt barn kvar vid sin åsikt att inte finnas där för OSS, då är det HANS förlust, inte våran. //Sandra

Hade min sambo inte ställt upp och varit mitt stöd under förlossningen hade jag inte räknat med hans stöd senare heller och börjat ställa in mig på att uppfostra ungen ensam. Då förutsatt att han valde att inte vara med och inte hade skräck och ville men kanske inte klarade av att vara med. Får man inte stöd i detta läge så kommer han väl knappast vara något att hålla i när det blåser framåt heller. Vad har han för motiveringe utöver att det inte är hans grej?

Jag förstår din frustration! Men jag vill samtidigt kommentera ditt problem ur mitt perpektiv, eftersom jag arbetar som barnmorska och har varit med på hundratals förlossningar. På de flesta platser i världen är födandet en kvinnosak och även här i Sverige föder en del kvinnor med kompisar/systrar/mammor som stöd. Jag tror att din man är helt ärlig emot dig, när han säger att han känner att det "inte är hans grej". Mång a män känner så! Män kan vara förlossningsrädda, precis som kvinnor, och om ni båda vill finns det hjälp att få. Fråga din mvc-barnmorska. Det absolut viktigaste för dig är att du har någon med dig som du känner dig trygg med. Är din man orolig och lite rädd kanske han inte kan ge dig det bästa stödet? Han kan finnas med på avdelningen och vara inne hos dig så mycket eller lite han mäktar med, men kanske inte i födandets stund. Du kanske ska ta med honom OCH en person till? Det finns massor av lösningar till ditt problem och jag tror att du ska respektera hans känslor inför förlossningen. Det har ingenting alls att göra med hans känslor för dig, barnet eller er framtid. Jag har stött på män som egentligen inte velat vara med men känt sig tvugna. Det blir sällan bra. Hoppas ni hittar ett sätt som känns bra för er båda!