Nar berattade ni?

nära vänner och familj berättade vi direkt för vid plusset. Övriga o bekanta har jag inte berättat för än och tänker inte göra det fören efter RUL i v 19..

Familjen och närmsta vännerna fick reda på det direkt vid pluset, resten väntade vi med att säga tills vi var i vecka tolv och gjorde ett vul. vi fick också ett missfall innan detta, jag tyckte det var rätt skönt att de närmsta visste om det då så man fick hjälp och stöd av dom, det är ju en jobbig sak att gå igenom.

Tycker man kan berätta när som. Mibland låter de som in missfall är något dåligt. Visst de kan ju vara jobbigt att berätta de för alla men samtidigt får man mer stöttning

Vi har berätatt för dom närmaste precis efter att vi plussat med båda barnen (v.8 och v.14). Resten har fått reda på det efter ul i v 18-19.

vi berätta i v 13 pga vi så gärna ville ge de i julklapp, så vi chansade, fast vi visste att missfall risken fanns, men bebis e kvar :)

Endast jag, pojkvännen och min mamma visste innan första ultraljudet i v. 9. Därefter berättade vi för övriga föräldrar och syskon. Efter RUL i vecka 18 fick närmsta vännerna veta och i vecka 20 blev det offentligt för allmänheten! Har fått missfall tidigare, därför väntade vi med att berätta tills vi visste att allting såg bra ut!

Va så chockad så vännerna fick veta i vecka 6. Familjen fick veta i vecka 12. Min svägerska fick missfall i vecka 22 så jag är nojig fram tills att vi har en bebis i famnen...

Med första barne gik vi ut med det i v.10 ca tror jag det var och med denna så berättade vi för alla i v.2 (vi trodde dock vi hade gått 3 veckor till) Det spelar ju ingen roll när man berättar, kanske till och med är större risk till missfall om man inte berättar och oroar sig för missfall, vad vet man.

Jag berättade för mina vänner, min familj och några kollegor på en gång. Dels för att jag mådde så sjukt illa så jag kunde inte genomföra vissa arbetsuppgifter utan att kräkas men främst berättade jag för så många för att jag ville att de skulle veta varför jag var ledsen om jag skulle gå mf. började blöda en massa i v.13, jag var då på jobbet och genom att mina kollegor visste att jag var gravid hade jag stöd och förståelse på en gång, behövde aldrig förklara mig eller nå. Dom hjälpte mig till och med med att få ul trots att det var lördag kväll och över 30 grander kallt med 5 mil till närmaste sjukhus som gjorde akuta ultraljud. Helt underbara :) Men man måste känna efter själv hur mann vill, om man känner att man vill att folk ska veta eller inte, för risken för mf finns alltid. Dock tänker jag så att jag väntar faktiskt barn, inte missfall och jag njuter av att vara gravid så då kan jag lika gärna dela med mig till andra med min lycka :)

Vi berättade i vecka 13 efter ultraljudet :)

Vi berättade åt våra föräldrar och min "vän"(som berättade åt alla andra bekanta...) när jag var i vecka 6. Åt vännen berättade jag för att jag fick panik, livrädd och visste inte vad jag skulle ta mig till. Våra föräldrar för att vi båda bodde hemma och de behövde ju få veta varför vi så snabbt skulle flytta ihop.