Nån annan som har det jobbigt med sin nyfödd?

Min dotter va likadan när hon var bebis. Ville helst ligga på mej och sova. Tuttade flera gånger på natten... Och ja, det kändes som om alla andras bebisar sov i egen säng och käkade en gång per natt. Men men. Det är jobbigt som f*n när man är mitt uppe i det. Tack och lov så är det inte för alltid. :-)

Alla barn är olika (som om du inte visste det ha ha ;) och din lilla kille kan bara varasig själv. Jag förstår att det måste vara jättejobbigt för dig, men de allra allra flesta barn lugnar ner sig med att vakna på natten vid 2-3 månader då de börjar förstå skillnaden mellan dag och natt. Sen har så små barn ett otroligt närhetsbehov som man ska ge efter för. Vill de vara i famnen ska de få vara det. Idag är små bebisar \"duktiga\" om de inte vill vara i famnen, och man ska kunna lägga ifrån sig sitt barn. Det är ett väldigt onaturlgt beteende faktiskt. Inget annat djur strävar efter att kunna lägga bort sina barn ;) Hoppas du står ut och jag är säker på att han lugnar ner sig snart :) Ett tips - om du inte redan har det så- är att låta honom sova med dig. Det ger trygghet, närhet och värme och underlättar nattamningen :)

Min kille kunde inte somna i min famn men däremot vet jag hur du har det på natten. Men min son är ÅTTA månader och äter ca 4 gåner/natt. Så har vi haft det sen han föddes. Jag har inte sovit mer än ca 3 timmar i sträck sen han föddes i juli förra året. Du har mycket hormoner fortfarande i kroppen och blir därför ännu mer "arg". Det kommer gå över, jag lovar =) Nu blir jag inte arg längre på natten för jag bara gör det av gammal vana =)

Du är inte ensam, vet hur jobbigt och frustrerande det kan vara! Min son är snart 3 veckor, och han äter med ca 1.5 - 2 timmars mellanrum på nätterna, inte mycket sammanhängande sömn. Dock kan han ligga i sin egen säng oftast, ibland går det dock inte. Har han vant sig från början att få ligga i din famn så kanske det är svårt att vänja honom av vid det utan att han får skrika lite? Har du en sambo/partner som kan hjälpa och avlasta dig lite? Du kan ju kanske pumpa ut mjölk så du kan slippa 1 amnings-tillfälle, och på så vis få lite längre sömn? Vi brukar göra såhär på eftermiddagen/kvällen. Efter middagen, (17-18) så brukar jag amma honom, och sen så tar sambon han några timmar, oftast sover han då, så går jag och sover, brukar få ca 1.5-2 timmars sömn. Sen är jag uppe några timmar igen, sen så lägger jag mig vid 11-12 nån gång på kvällen, och så tar sambon honom fram tills 1-2 på natten nån gång. Ibland längre om jag har pumpat ut mjölk, för då måste jag ju inte amma. Det är jätte svårt att slappna av och sova på beställning, speciellt eftersom man oftast vaknar av minsta lilla pip från ens barn, men jag brukar stoppa i bra öronproppar så jag inte hör honom när jag ska vila, annars skulle det aldrig gå... Låter som om du verkligen behöver få sova ut lite, tveka inte att be någon om hjälp! Och köp en pump, det är ovärderligt. Jag köpte en medela harmony på apoteket som jag är väldigt nöjd med! Dom har dessutom kampanj i nätbutiken nu, man får en pump plus nappflaska för 450. (kostar 599 i vanliga fall) Jag beställde och fick i brevlådan redan dagen efter, jättesmidigt :)

Alla barn är olika en del äter 1 gång i tim andra var 3/4 tim. Jag o min son satt ihop 24/7 i 4 mån. Kunde inte ens gå på toa el duscha :/ MEN min man fick ha sonen ändå för att jag skulle orka kunna ta hand om sonen sen. Har inget annat råd att ge dej än låta din partner el ngn annan avlasta dej. DU behöver med en paus för att orka.

Min dotter var likadan iprincip. Hon vaknade flera ggr per natt, men så är det ju med spädisar! De har väldigt lätt för att tappa i vikt om de inte får den maten dom vill ha/behöver, så ge han så mycket det går och försök låta pappan eller liknande avlasta dig, så du får vila och sådär, så du orkar med nästa pass. Men du kan ju trösta dig med att det faktiskt blir bättre eller kanske går över. Men jag förstår din frustration!

Tack för alla svar, känns skönt att man ändå inte är ensam.

Min unge har/hade kolik. Från första dagen började hon skrika, hon skrek och skrek och nu är hon 3 månader och fortsätter skrika. De fyra första veckorna fick vi gå runt med henne hela nätterna(23-06 eller 07) och hon bara skrek. Sedan började hon ist skrika från 06 - 15, 16 - 22 och så vaknade hon mellan 02 och 04 för mat och så kunde hon ligga vaken en stund då runt 05. Nu när hon är tre månader har det sakta men säkert blivit bättre, nu skriker hon bara ibland för magen, men då igen är hon en mycket arg flicka om hon inte får som hon vill och hon vill inte sova vilket leder till att hon ofta är övertrött och bara skriker. Till en början kunde hon sova i famnen, bara an gick med henne på samma gång, men skrek som en stucken gris direkt man la ner henne, fick rådet att låta henne skrika, så hon brukar få skrika tills hon somnar. Sjukt jobbigt, men det blir bättre.

Hej, Jag känner igen mig i det du beskriver. Mitt sätt att vara upplevs ändrat; trött och vresig och har faktiskt svårt att glädjas åt vår son på tre veckor. Jag saknar känslan av att vara lycklig över bebisens \"nedkomst\", jagar främst efter en chans att få sova. Min man har råkat ut för allvarlig olycka vilket förmodligen försvårar situationen ( fraktur i ryggen.,), men jag tror ändå vi kan känna igen varandra oavsett omständigheter. Det kommer bli bättre - det tror jag på men sömnbrist gör ju märkliga ting med ens sinne. Låt oss kämpa vidare tills det vänder!