NÅGON som ÅNGRAT ett barn?

Jag har ingen erfarenhet men alla föräldrar svarar nog spontant att det aldrig någonsin ångrat sitt barn. men jag tror däremot att alla någon gång har funderat på vad de gett sig in i och insett att det inte var så som de hade tänkt sig från början. Jag brukar tänka att jag inte ska ha för stora förväntningar på hur det är, för som alla säger det går inte att sätta sig in i fullt ut innan. att äslska någon så vilkorslöst och ha ett barn som är i totalt beroende av sina föräldrar. Det blir vad det blir och jag är säker på att man kommer anspassa sig och bli lycklig (även om man inser att man har många långa, svåra och prövande stunder framför sig). Ett helt nytt liv väntar och det är med spänning som man kliver in i det. är lite läskigt att man inte kan fullt ut inse vad ett barn innebär för en själv och alla i ens familj. Men som sagt jag har inga barn. Ni som har de kanske tycker annorlunda :)

ja känner en som fick förlossningspsykos... hon tog inte till sej barnet alls, utan gav bort de hela tiden då hon inte hade kontakt me pappan, :( mycket sorgligt då ja känner denna tjej väldigt väl.. idag är barnet 7 år och mamman har inte träffat henne på 4 år... ingen hjälp finns de att få heller för hennes del, tror en sån psykos behöver tas omhand med en gång... dehär e de värsta jag sett, min bebis skall ligga i magen i 20 veckor till och jäsa, men som ja känner nu så skulle jag göra allt för bullen och som tur är så lever ja ihop me pappan!

Jag är gravid och jag kan inte tro att man helt skulle kunna ångra ett barn. Det låter väldigt grymt. Dock tror jag att man kan tycka det är jobbigt men hursomhelst så är det ju ändå en del av en själv i den där lilla varelsen. Jag har inte för stora förhoppningar, jag vet att man älskar sitt barn och jag vet att det kanske inte är en dans på rosor jämt för har sett hur andras ungar är osv... Men när det kommer omkring...allt man älskar kan man vara riktigt arg på ibland; sin kille, sina föräldrar, syskon...men man älskar dem så villkorslös ändå. Ingen är ju perfekt. Jag tror iallafall inte att man kan ångra sitt barn helt, tvivel har vi alla ibland inför saker man inte vet den exakta bilden av. Och att bebisar skriker och allt det där är för de inte vet något annat sätt att visa sina känslor på och att visa att något är fel. Och det är föräldrarna som gör sitt barn till vad det blir, genom uppfostringen. Jag tycker det ska bli underbart att få ett barn, samtidigt som jag vet att det kan vara jobbigt även om jag inte upplevt hur och exakt än...

Uscha jag skulle aldrig ångra att jag fått min Kasper, det är helt underbart att vara mamma, den största gåvan man kan ha, det finaste man kan uppleva

jag har inte ångrat att ja skaffat min Elias men ja kan ångra ibland när de är jobbigt att ja skaffade barn men inte själva barnet om ni förstår vad ja menar.

Jag har två barn sedan tidigare och väntar mitt tredje. Själv har jag aldrig ångrat mina barn, även om jag ibland tänkt på hur mitt liv hade sett ut, om jag inte fått dom! Precis som med det mesta så finns det roliga bitar och mindre roliga även när det kommer till föräldraskap! Man blir trött ibland! Gjorde en abort, mot min vilja, för ganska många år sedan, och den ångrar jag än idag! Men de barn jag har, älskar jag, och skulle gå i döden för! Jag tror att man kan fundera på om ens situation hade sett annolunda ut när man fick barn, kanske valet av den man skaffade barn med, social situation och ålder( för ung eller för gammal), men tror inte att någon mamma eller pappa ångrat ett barn som redan finns! Hoppas verkligen inte det, då barn är en gåva som inte alla är förunnad!