Någon mer som tvingas äta mediciner under grav.?

Jag har astma och tar bla kortison som förebyggande men det är i väldigt små doser. Konstigt nog ar min astma blivit bättre under tiden jag varit gravid, det är bara att hoppas på att det fortsätter så åxå. Tycker synd om dig så har det så jobbigt med värk och oro över mediciner. Jag har psoriasis (inga utslag på huden) som sätter sig på lederna och har haft känning av det nu under graviditeten för första gången på många år. Men värken har försvunnit efter ett par dagar så jag har inte påbörjat nån behandling då det inte är värre än att jag kan stå ut med det. Håller tummarna att du snart känner dig bättre så att du orkar ta han om dig själv och den lilla krabat du har i magen. Många kramar. Anna

hej, skulle bara säga att jag hört att kroppen själv producerar mera kortison under graviditeten och att det ofta är vanligt att kvinnor med ex. psoriasis blir bättre under graviditeten. det var inget svar på frågan utan bara en tanke

Jag åt både min vanliga medicin mot Mb.Crohn och min reumatiska verk, samt att jag fick behandling med kortison då jag som du fick ett skov och vi födde en helt frisk liten pojke i april! Jag hade också mediciner där det stod i bipacksedeln att det påverkade fostret med missbildningar osv, men läkaren sa att jag är inte den enda gravida kvinna som äter dessa och risken för missbildning är väldigt liten isf, annars hade de inte sagt till oss att fortsätta.. Men är du orolig, ring till din barnmorska redan i morgon och rådfråga med henne det får man alltid göra!! Lycka Till!!

Jag äter också medeciner bla haldol och citalopram mot deprission. Jag fick veta utav min läkare att det tydligen ska vara riskfritt men är också orolig så förstår din oro fullständigt. Men jag vet också att utan mina medeciner hade jag mått så fruktansvärt att de också borde vara skadligt för barnet. Jag gör helt enkelt så att jag tar lägsta möjliga dos och hoppas att läkaren har rätt.:) Många kramar

Tack för alla svar! Känns bara jobbigt att trycka i sig saker som inte är helt okej... Men det är ju som läkarna säger, att mår inte mamman bra så mår inte bebisen bra heller... det är väl en avvägning... Men oroligt ändå!