Mitt liv är förstört:\'(
iiian · Ställd 2012-09-11 · Uppdaterad 2026-09-12
Det har tagit slut mellan mig och barnens pappa för 1 månad sen har nu fått flytta till en liten 1a med båda barnen...
Känner mig så ensam och övergiven!
Gjorde allt för honom och nu är jag längst ner och har så mycket att ordna ensam...
Äter knappt rasar i vikt och som att det inte var nog är jag gravid igen!
Vi skulle ju ha fler barn men nu blir det abort han vill inte längre ha kvar den och jag klarar inte heller att behålla den ensam i denna \"sorg\" som alla kallar det...
Förstår inte vad som hänt med honom!
Efter 4 år 2 barn giftemål och fler barn på listan planerade en flytt långt från stan skulle ske nyss?
Men tydligen betydde det ingenting...
Han kommer och har barnen när det passar honom vilket inte är ofta från att dom är van att. Träffa han varje dag, han bor nu hos sin kompis och dom lever livet som han valde bort när han skaffade familj tjejer krogar mm...
Hur kan han bara kasta bort allt? Vad ska jag göra? Han verkar så glad...
Trodde man skulle kämpa tillsammans i en familj dom växer ju inte på träd...
Vad har hänt med honom? Vill ge igen han skulle fan få se vill inget hellre än att allting skulle bli bra igen...
Men han är säker på att det inte blir vi igen var jag så hemsk? Då skulle väl inte han vilja göra allt vi skulle...
Livskris ålderskris ångest vad fan????
Någon som haft likadant har han kommit tillbaka?
Han vill inte ens prata utan säger att det här är bäst förstår fan ingenting mer än att jag går under snart!!!!
9 svar
Svaren sorteras efter hur hjälpsamma andra tyckt att de var.
Kanske bör tillägga att han börjat träffa en ny tjej han kanske tror att gräset är grönare på andra sidan? Men den här tjejen är ingen bra tjej hon byter killar och förstör många familjer... Han kanske tror att det håller men när det inte gör det vad händer då vaknar han?
Anmäl innehåll
Oj! Jag kan inte annat än beklaga all den sorg, smärta och förändring som hans val ger dig och barnen. Du är starkare än du tror just nu och kommer fixa detta!!
Anmäl innehåll
Styrekram, hoppas du snart kan hitta lite ljus i tillvaron!
Anmäl innehåll
Usch vännen, jag lider verkligen med dig. Något vi alla fasar över är att något liknande skall ske, och när det väl händer står vi handfallna och oförmögna att göra något åt situationen. För mig låter det som att han råkat ut för den typiska åldersnoja många tyvärr råkar ut för. Just nu lever han ungkarlsliv med sin polare och har nyss träffat en ny tjej som dessutom är oseriös. Verkar som han försöker leva bortom alla krav som familjelivet innebär. Och förstår att du är förvirrad, framför allt när ni haft framtidsplaner och visioner ihop. Ibland undrar man vad som försigår i deras huvuden ibland, vaknar dem bara upp och har helt plötsligt ändrat sig etc? Det är frågor bara han kan besvara. Om han kommer tillbaka kan bara framtiden utvisa, men frågan är väl snarare om han är värd det med tanke på hur han beteer sig? Personligen tror jag att när denna period av fester och ungkarlsliv är över, kommer han förstå vad han har gått miste om. Det kanske inte är någon tröst i nu läget men jag hoppas verkligen att allt löser sig. kan bara föreställa mig hur jobbigt du måste ha det. Kram
Anmäl innehåll
Hej. Jag blev lämnad när mina barn var 8månader och 18 månader. Han kom inte tillbaka och ärligt talat visst jag mådde skit i början men nu är det d bästa som kunde hänt mig och barnen. Han har skaffat ny tjej han förlovat sig med och flyttat ihop med och försöker nu skaffa ny familj med. Mina barn (ja tyvärr mina och inte våra) träffar han 18 timmar i månaden.
Anmäl innehåll
Jag läste att ni var unga. Det kommer att ordna sig för dig! Är det verkligen nått man vill ha tillbaka om han sticker till nån annan, mitt svar e nej! Du och era barn e nog mer värda en så:-) jag var 21 när jag blev ensam med en 11 mån och en 26 månaders! Det gick bra! Visst gör det ont! Men du har dina barn som behöver dig! Sen gifte jag mig och skaffade flera barn och i nov blev jag lämnad av min man som jag har bott med i 14 år och har 5 barn med och vår yngsta var 3 mån när han kom på den iden! Men vi håller på att ta oss igenom detta också! Vi är starkare än vad vi tror! Så styrke kramar till dig, vi fixar detta!!!
Anmäl innehåll
Styrke kramar
Anmäl innehåll
Styrke kramar
Anmäl innehåll
Han kom tillbaka.... Efter 2 månader och grät över att han gjort fel beslut nu håller vi på att reparera det.:)
Anmäl innehåll
Svara på frågan
Du måste vara inloggad för att svara. Logga in