Min sambo vill inte.

Oj så jobbigt för dig... jag vet hur jobbigt det är att behöva ta ett sånt beslut. Jag o min nuvarande sambo blev gravida för snart sju år ...jag var då 22 o han 24 o vi hade precis precis träffats. Det är bland det jobbigaste vi gått igenom i vårat liv. Den processen var mycket tung o vi blev mycket märkligt behandlade av olika instanser o läkare. Ska inte gå in på det...kontentan av det hela var att vi gjorde abort o det trots att varken jag eller min sambo riktigt riktigt visste om det var det vi ville...vi var väldigt kluvna helt enkelt o vi blev liksom pushade åt det hållet. Jag kommer ändå att rekommendera dig att kontakta nån mödravårdcentral, gynmottagning eller ungdomsmottagning som kan hjälpa er i era frågor. Jag o min sambo hade oturen av att bli bemötta av riktigt dålig personal, men jag antar att det är högst ovanligt o att ni kommer få professionell hjälp. Ledsen om jag skrämer dig det är inte min mening, men vissa kan ha förutfattade meningar om man är yngre o om det mot förmodan skulle hända så vill jag att du står på dig! Vi är nu gravida igen o har blivit sjukt bra bemötta. Om du har bra kontakt med din familj så tycker jag att du ska berätta för dem också. Ska du behålla barnet så kommer dem ju ändå få veta tids nog o det kan va skönt att slippa va ensam. Är det så att du verkligen vill behålla barnet så är det ingen som kan säga åt dig att du inte kan göra det...det är din kropp...o även om det är trist att pappan i fråga inte känner sig redo så är det trots allt din kropp o ingen kan tvinga dig att göra något du inte vill. Självklart innebär ett barn en massa förändringar, du måste bli vuxen med en massa ansvar o det kommer ju med all säkerhet att komma fler chanser senare i livet när du tycker att det kanske passar lite bättre. Fast det vet du ju redan, men väljer du att behålla barnet så finns det hjälp o stöd att få o det finns fler unga mödrar. Du måste ju ev också ställa in dig på att pappan inte kommer vilja finnas med i bilden o då blir du ju ensamstående o det kan ju va lite extra tufft om du inte har stöd från familj o vänner. Fast som sagt det finns hjälp o få o andra kvinnor/tjejer har klarat det. Lycka till gumman o önskar jag kunde hjälpa dig i din situation. Vet att det är ett mardrömsbeslut....men oavsett vilket beslut du en tar så är det viktigt att det ditt beslut!

hej! ålder tycker inte jag spelar så stor roll i att bli förälder.. men jag tror att de flesta killars reaktion i 20 års åldern är åh, nej.. men han kommer nog snart att inse att det faktiskt är värt det! tänk på att ni bara har vetat om det högts ett par veckor.. är själv tjugo år ooch gravid i 30 veckan och det är underbart! lycka till och hoppas att du går efter ditt hjärta! kram!

hej har hört att om man gör abort första gången man är gravid så är det liten chans att bli gravid igen senare i livet. Vill inte skrämma dig men du kan väl säga det till din pojkvän. Sedan tycker jag att det är din kropp och att om du vill ska du ABSOLUT INTE TVEKA ATT BEHÅLLA BARNET oavsett vad han säger det borde han tänkt på innan du blev gravid om han inte vill bli pappa nu. Hoppas till ett positivt beslut och LYCKA TILL I GRAVIDITETEN. Önskar dig all lycka i framtiden. TÄNK PÅ ALLA FÖRÄLDRAR SOM VILL OCH INTE KAN FÅ ETT BARN JAG SJÄLV HADDE 3 MISSFALL PÅ RAKEN.

Att man skulle ha svårare för att få barn senare är inte sant. Man framkallar ett missfall innan vecka 9. Och ett missfall betyder inte att man har svårare att få barn. Jag blev gravid för lite över ett år sen. Jag var nästan 17 då. Jag ville abolut behålla barnet. Min sambo, som då var 22, var inte lika säker. Men vi bestämde oss ändå för att behålla det. Vi fick missfall. Och är övetygade om att någon valde åt oss. Det var inte meningen att vi skulle ha barn då. Nu längtar vi så vi håller på att dö. Mest min sambo, så man kan ändra sig fort. Att det är p.g.a eran låga ålder kanske beror på osäkerhet. Det var det argumentet min sambo körde med. Att vi var för unga, och oron över vad alla andra skulle säga. Jag skulle nog också rekomendera att ni tillsammans tog kontakt med mvc. Det kan hjälpa er att gemensamt ta ett beslut. Lycka till!

Jag tycker att...om du verkligen inte kan göra det så ska du behålla det. Kan tyckas som en självisk tanke, men inte enligt mig. KIllen kan aldrig veta hur det känns för en tjej att ta bort något som ett liv. Du ska bara göra abort om du verkligen kan. Jag tror att din kille också kan känna det hela som en chock och undra ifall han är mogen osv... Medan mamman tänker på både det och det är hon som måste ta bort det. Gör det som skulle få dig att må bra. Vänta ett tag med att spika datum så båda vänjer sig vid tanken först. Min kille han sa att jag skulle göra abort först, men han ringde mig och sa att vi skulle behålla barnet precis två dagar innan jag skulle göra min abort. Det gjorde mig glad, för innan kände jag nästan hatkänslor emot honom för han sa att jag skulle göra abort eftersom jag verkligen inte ville.

kontakta mvc och be om att få komma på samtal, du å din partner. Så ni kan diskutera igenom det med någon utomstående. Och att skaffa barn vid viss ålder är nog inget man ska hänga upp sig på men man ska vara beredd på att det kommer ett barn som kostar både pengar och energi. Så allt handlar om att vara redo att få barn. Så ring mvc och be om samtal =) Lycka till!

Tack så jätte mycket för alla svar. Jag blir så glad när jag läser allt bra ni skrivit. Idag ska jag ta kontakt med mvc och hoppas på att få en snabb tid :)

hej vill gärna veta sedan vad ni kom fram till. hoppas han ändrar sig. hällsningar mia

Skolan då? vill du inte jobba, skaffa karriär, spara lite pengar? Vill du inte resa och uppleva världen?

förstår att det är ett mkt svårt val du står inför...skulle jag ha varit så ung som du är nu hade jag nog tänkt till fler än en gång..nu som 32-åring så vet jag att detta med att få barn inte är en enkel sak och att det krävs mognad för att ta emot ett barn oxå. Det gäller att lyssna till dej själv och lyssna till den blivande pappan..han har oxå något att säga till om även om det är din kropp det gäller. jag hade inte varit mogen för ett barn då jag var 19 år och inte den jag var tillsammans med heller, men å andra sidan mognar man väldigt snabbt då man får ett stort ansvar. Man växer med uppgiften brukar det ju heta och det stämmer! Det gäller att känna efter vad du vill och att väga för och emot...du kanske vill skaffa dej ett yrke först, jobba och resa och allt det där ,,,men det hinner du sen oxå. Tänk bara på att du kommer att vara mkt ensam med barnet eftersom pappan inte kanske ställer upp och dina kompisar inte heller har barn. Har du en familj som kan hjälpa dej? barnet behöver ju dej 24 timmar om dygnet och det kan vara svårt att orka med om man skall vara mkt ensam. Detta är ett av dom viktigaste beslut du kommer att ta i ditt liv så gör det med omsorg.Jag önskar dej all lycka och allt ordnar sig ska du se!!

Såg att ni ville veta vad vi kom fram till. För det första har jag redan gått ut gymnasiet och är färdig undersköterska. Jag jobbar och har gjort det i drygt ett år. Rest har jag gjort varje sommar sen jag var lite, så det känner jag inget jätte sug av. Dessutom behöver inte ett barn hindra mig från att resa. (Både med familj och vänner). Vi har bestämt oss för att behålla barnet då pappan följer med på besök och liknande och kommer att finnas med i barnets liv :)