Min mamma säger ofta att hon vill att jag ska ramla.

Åh vad man kan bli irriterad över hur föräldrar beter sig...Det enkla är ju att bara säga rätt ut att man inte tar det som något roligt när hon säger så till dig, att man tar illa vid sig. Helt enkelt att du tar upp som du känner och uppfattar det hela. Har också en mamma som bara kastar ur sig hur dumma kommentarer som helst och har väl inte själv sagt ifrån riktigt än men jag jobbar på det. Det är inte lätt att säga ifrån till sina föräldrar och ibland kan jag känna (iaf med min mamma, vet inte hur eran relation ser ut) men jag kan nästan få den här avundsjuka känslan. De kanske inte menar innerst inne vad de säger men de blir lite avundsjuka över att dottern är lycklig och har en underbar period i sitt liv och att de själva på något sätt kanske längtar tillbaka. De kanske hamnar i sin lilla kris de med. Hoppas det löser sig iaf. Men den bästa lösningen är ju att prata med varandra säger dom ju =/

usch vad jobbigt.. inte samma sak kanske, men min mamma har kallat mig "tjockis" sen jag började få mage, jag vet att hon inte menar ngt illa men jag har tagit illa upp. Jag tröttnade och sa ifrån, och nu har hon inte sagt ngt sen dess. Förklara för din mamma hur du känner, säg ifrån för det är inte ok!

Hon skämtar väl säkert. Oftast så säger man ju så då man själv råkar ut för något ofta och då känns det skönt att kunna säga "varför kan det inte vara du".. :) Ta inte illa upp!

alltså, min mamma "gillar" inte mig heller just nu. Men som de andra sagt! de är nog lite avundsjuka och de släpper sen ^^ Säg till henne att du inte vill att hon ska säga sånna saker om hon inte verkligen menar det. Och om de är fallet, säg åt henne att hon ska bara vara tyst om hon inte har något positivt att säga! Vi är ju faktiskt känsliga under denna perioden ^^

Säg ifrån! Tala om för henne att om hon vill dig illa och behandlar dig på det sättet så varken vill eller behöver du henne i ditt liv. Det borde få henne att tänka till!

Min syrra är så. Fast hon säger inte att hon vill att jag ska må dåligt men sen så anklagar hon mig för absurda saker. Hon har också sagt flera gånger att hon sörjer att hon inte kan få ett tredje barn. (hon anser själv att hon är för gammal) Så hon unnar inte mig mitt första ens. Anklagelserna har gått för långt nu att jag har sagt upp kontakten med henne. Tyvärr men någon måtta får det väl vara hur man beter sig? Så jag tycker att du ska ställa din mamma mot väggen och fråga henne men skämtar du eller menar du allvar? Om du menar allvar vill inte jag prata med dig just nu eller liknande. Sätt ner foten, ibland måste man skaka om människor så att de fattar att de beter sig dåligt. Men fasen vad jobbigt det är när ens nära anhöriga beter sig så :( Styrkekramar!