Min kille vill inte ha barn

Vill bara tillägga att jag och min kille känt varandra i 8 år och jag var gravid med honom när jag var 14 första gången och 17år andra gången. Så ni inte tror att jag varit gravid 3 gånger på 1 1/2 år. :p

Jobbigt läge. :/ Min tanke e bara... Hur kan du bli gravid så ofta? Skyddar ni er inte eller blir du gravid trots skydd? Det är ju inte bra å göra abort efter abort som preventivmedel. 3ggr på 1och ett halvt år...

Ah :) ok

HAr varit i samma sitvation som dig, jag bestämde mig för att behålla barnet. Och nu är vår dotter tre år och min man tackar mig för att jag stod på mig det är ofta han sitter och tittar på vår dotter och säger sen till mig att vår dotter är det bästa som har hänt honom oc hade aldrig i världen velat ha det annerlunda. Visst det var kämpigt ibörjan av graviditeten men sen blev det lättare och han "vande" sig, när dotter var född direkt på sekunden hade han inte önska sig något annat. Nu har vi även en dotter på 6 månader planerad denna gången vi är gifta och har köpt hus, så för mig blev det bara helt perfekt. Om du behöver skriva till någon i sammasitvation så kan du skriva till mig, vet vad du går igenom men en sak vet jag att det kunde inte bli bättre för mig och min man vi är så lyckliga med vra två döttrar.

Ja jag glömde skriva i texten att jag och min kille känt varandra i 8 år och jag blev gravid första gången när jag var 14 och andra gången när jag var 17år, så det har inte hänt 3 gånger på 1 1/2 år. Jag har provar många olika preventivmedel men tycker inte om det i huvudtaget, kommer inte överrens med min kropp.

Åh grattis till er!:) Ja det känns som jag vet att han kommer "komma omkring" det om ett tag, jag hoppas det i varje fall. Önskar att jag vore så stark och kunna stå på mig jag med, men samtidigt som jag är glad är jag rädd också, och jag vet inte om jag fixar dethär på egenhand. Tack för ditt svar!

Jag blev gravid med min pojkvän när jag var 20 år. Han ville inte alls bli pappa och försökte göra allt för att övertala mig till en abort. Han gjorde allt för sin önskan men vägrade prata med mig om min. Tillslut kom jag fram till att vårt förhållande hade tagit slut utan att jag riktigt hade förstått det på vägen mot ett beslut. Jag gjorde slut. Behöll barnet då jag inte skulle klara av en abort, ett val jag aldrig ångrat. Jag var ensamstående med henne i 3 år. Sedan kom hennes pappa in i hennes liv, vi blev nykära och lever idag ihop och har ytterligare en dotter. Jag vill inte råda dig till något mer än att lyssna till dig själv och inte göra något mot din vilja. Om ni diskuterar er fram till en lösning som båda är nöjda med så är det absolut det bästa. Kram

Åh, såg nu det du skev som tillägg. Hoppas de löser sig för er :)

Halloj tjejen! Usch vilken sits du har hamnat i! Nu skulle jag om jag vore du att tänka på DIG! Vad vill du? Ha kvar barnet låter det som! Jag skulle då aldrig ALDRIG genomgå en abort, du har redan genomgått 2 med honom. Han är vuxen och vet vad som händer om man har sex! Det hemska är ju att man efter aborter sen kanske vill ha barn men inte kan få! Nä, jag skulle tänka på mig själv, har du folk runt dig som kan stötta å hjälpa? Håller tummarna för att du känner att du fattar rätt beslut för dig och bebisen i magen! Styrkekramar!!!

Hej! Jag var i ungefär sama situation som dig. Jag fick reda på att jag var gravid i v 6-7 ungefär och min kille kände verkligen inte att han var redo och ville verkligen inte bli pappa. Vi hade varit tillsammans ung ett år och skulle gifta oss 2 veckor senare.. Det gick så långt att vi bokade tid för abort och vi var där men mina tårar kunde inte sluta rinna.. Har också två tidigare aborter bakom mig. Precis när sköterskan skulle ge mig tabletten så ändrade sig min kille och tyckte att vi nog behövde tänka.. Vi for länge fram och tillbaka men beslutade oss några dagar innan bröllopet för att behålla bebisen. Jag vet precis hur jobbigt det är när ens partner inte vill ha det och det är så mycket olika känslor inblandade. Jag är fortfarande lite orolig eftersom min man, som varit världens underbaraste innan verkligen, har börjat prioritera sina vänner mer än mig och vara ute och dricka mer.. Jag hoppas verkligen att det här bara är ett sätt för honom att leka av sig innan vår son föds (BF 9 februari) men det känns fortfarande som skit att sitta hemma själv när jag trodde att vi var två om att ta det här beslutet.. Nåväl, det enda råd som jag skulle vilja ge är nog att om du är säker i dig själv och verkligen vill så tycker jag att du ska behålla barnet för att annars finns nog en stor risk att du ångrar dig efterråt. Sen TROR och HOPPAS jag att alla män (som älskat och har/ har haft en relation till barnets mor) kommer att mogna in i rollen när bebisen väl kommer och väljer familjelivet.. STOR KRAM

Tack vad ni är underbara! Jag vill verkligen tacka er som är så positiva och starka! Ni smittar verkligen av er!:) Kramar på er!

Måste bara säga att vi pratade verkligen ut och bestämde oss för att behålla:)