Lätt arg, ledsen och sur efter förlossning?

Det kanske är så att du behöver gå och prata med nån, en psykolog eller liknande. Nu har jag ifs inte fött än, men en kompis till mig fick för ca 3 månader sen och känner ibland att allt är hopplöst. Det förväntas att man ska tycka att livet leker, men det kanske man inte gör varje dag, varje sekund, och det är okej att va lite nere, det går ju oftast över ganska snabbt. Men se till att få hjälp innan det blir för jobbigt!! lycka till!

Vet precis hur du känner dej. Fick mitt första barn för nästan 9 månader sen, och jag kände samma som du. Ja va ledsen, irreterad o arg.. Ja patade med min bm o hon sa att de är så kallad ¨ förlossningsdepretion¨ o är ganska vanligt. De gick över ca 2 månader efter förlossningen när jag blivit lite mer bekväm i min mammaroll. Tyvärr fick våran hund som va mitt allt sota för de o vi sålde honom pga att ja inte orkade med honom.. Ångrar med som tusan nu o saknar honom enormt. Men man kan inte rå för hur man mår o känner sej. Hoppas att de går över för dej snart, för de kommer de att göra. Om de blir för jobbigt så finns de säkert massor med hjälp att få. Ring din bm om du tycker att de blir för jobbigt! Lycka till med bebben! O njut.. tiden går så fort!

Du har just gått igenom ditt livs största förändring, och du har tusen förväntningar på dig... Du ska vara en glad och pedagogisk mamma, en fantastisk hemmafru och på nätterna het som glöd mot din man/sambo/kille/partner. På samma gång ska du hinna med dina vänner! Och mitt i allt det där finns nu en liten bebis som bestämmer precis ALLT! När det ska ätas, sovas, bytas, lekas osv. Få ihop det där och du har klarat något som ingen annan gjort. Du får vara gnällig och trött nu. Du behöver inte sköta allt perfekt. Ta hand om dig själv och dina egna och bebisens behov, din man/sambo/kille/partner klarar sig nog själv, liksom dina vänner. Det är dom som ska finnas för dig nu, och låta dig gråta och gnälla. Om du själv känner att du börjar bli deprimerad på "riktigt", och inte riktigt vet om du klarar av att hantera det, så tycker jag att du ska prata med läkaren på din vårdcentral. Han kan säkert ordna med samtalskontakt och/eller medicinering. *Styrkekramar*