långsamt!

Jag ha räknat veckor och dagar under hela graviditeten jag ha haft jätte svårt att vänta, men de ha gått jätte fort ändå tycker jag De va som segast fram tills vecka 20 sen ha de bara gått framåt hela tiden, de gå ju fortare tro jag eftersom man börja planera och köpa som mest efter det så du behver inte vara orolig tiden kommer gå hur fort som hellst!

Jag tyckte det var en evighet fram till vecka 17. Sen vet jag ärligt talat inte vart veckorna tagit vägen. Har gått 30 hela veckor idag. Och nu vet jag inte längre hur jag ska hinna med :)

jag är i vecka 26+0 i dag och tycker att tiden har gått skitfort, känns som om det var i går jag plussade! Men ändå så känns det som om tiden bara sniiiiiglar sig frammåt nu, fan. haha någon som förstår vad jag menar? c(:

Håller med dig Kid! 10+5 idag och det går i snigelfart.... Men tror det kommer gå fortare snart när man ser magen växa mer o mer :) Jag hoppas det iaf!

Håller verkligen med dig om att de går långsamt.. :P vill gärna ha en stooor mage nu.. hihi

Nu på det absoluta slutet går det långsammare än långsammast men annars håller jag med om att fram till rutin-UL var det också segt.

Jag tycker att jag byter vecka hela tiden!:) Är i vecka 24+4 idag:p

Jag är i 34+6 och har alltså bf 5e mars, vilket väldigt snart!! jag tycker tiden har bara rusat fram.. har knappt fattat att jag är gravid än mindre att det väldigt snart kommer en bebis! det är helt otroligt, det var ju nyss jag fick det lyckliga pluset ju! och ju närmare man kommer är det mer saker som ska planeras och inhandlas, och då går tiden ännu snabbare, jag har inte handlat allt än! men har två tips, ett: ta dig tid att vila! även om du mår bra, så vila! två: ta nån dag då och då som en icke-gravid-dag.. alltså försök att tänka på annat, som en fika med en kompis som inte är gravid eller har barn, prata om annat än barn! glöm inte bort hur du var innan, det är en stor upplevelse att vara gravid, men tappa inte bort dig själv bakom magen:) må väl!

Jag tycker att det har gått långsamt hela vägen hit till 30+0, men nu känns det som om det plötsligt är bråttom att få allt på plats och fixat till lillan kommer. Det är nog alltid då man tänker mest på ett mål i framtiden som det går trögt: Först tills missfallsrisken minskar, sen till UL, sedan tills hon skulle klara sig trots för tidig förlossning, nu tills hon är "färdig" vecka 37/38, sedan är det bara att vänta tills hon vill komma ut... Försöker övertala henne att komma ca vecka 38, för från då är jag tvungen att bo borta hemifrån för att vara tillräkligt nära sjukhus, och det blir nog väldigt trist att inte få vara hemma på en månad och ensam vänta på att hon skall ploppa ut. Grrrr : / Bäst att bara pyssla på och inte tänka för mycket på framtiden. Njuta av stunden och det magiska som pågår i kroppen! =)