← Alla frågor

Vecka 22

Känslig fråga, inkomst?

etthundranio · Ställd 2012-07-10 · Uppdaterad 2026-07-16

Är de någon som gått ifrån sin partner pga att han/hon inte haft ett jobb? Eller ens ansträngt sig för att skaffa ett, bara konstanta bortförklaringar. Som verkar anse att man lyckas bra på enbart en inkomst.... Är de någon som klarat sig på en väldigt låg inkomst men haft de ganska bra ändå?

13 svar

jag tror inte det är ovanligt at bohemer får leva ensamma.

När jag födde min dotter för snart elva år sen hade jag inte hunnit jobba efter gymnasiet och min dotters pappa gick fortfarande på gymnasiet. Vi levde på existensminimum och det är klart det går, men det är väldigt jobbigt. Sålänge man vet att det kommer bli bättre längre fram så kan man stå ut. Men det där med ekonomi ställer till det och med det kommer mycket oro så leva så under en längre period är nog väldigt jobbigt. Jag hoppas det löser sig för dig o skulle det vara att du behöver leva själv på lite inkomst så hoppas jag att det går bra men att du kan se något ljus längre fram.

Jag lämnade en kille efter 2 års försök med att pusha och stötta han till att skaffa sig ett jobb. Han blev sur så fort jag tog upp det.. Levde hellre på soc bidrag och producerade musik på sin dator.. Som tur var fanns inga barn med i bilden.

Jag kan bara svara på sista delen av din fråga. Jag har två små barn (snart 1 o 2 år) och bor ensam med dom. Jag har den lägsta mammapengen o får därmed ut 4300:- i månaden ungefär. Sen tillkommer underhåll o barnbidrag såklart men vi lever på väldigt lite pengar men vi har det jätte bra iaf och barnen märker bara av pengabristen genom att vi inte har bil

Antonocornerlia: Beundrar dig men måste bara fråga vad ligger din hyra på? min ligger på 4200kr plus kreditlånet på ca 2500kr.. jag kommer ha ensam vårdnad.. kan man tvingas sälja sin lägenhet för att ekonomin blir kass just för att mammapenningen är så kass tror du? Orolig :(

man kan ansöka om bostadsbidrag om man har det svårt med hyran

Jag har en sambo som är arbetslös just nu medan jag är gravid. Han söker dock jobb hela dagarna. Jag hade själv absolut inte accepterat att den andra inte gjorde vad han kunde för att vi skulle få en så bra framtid som möjligt, lika som han inte hade accepterat om det var jag som var hemma och inte brydde mig om att söka jobb. Bortförklaringar går FETBORT när det handlar om att ha en liten på väg. Har man bara sig själv att ta hand om så fine, men inte när man ska skapa sig en framtid tillsammans som en familj. Det behöver ju inte handla om någon större karriär eller större inkomst, bara man "drar sitt strå till stacken" så att säga. Det ska inte behöva var ditt jobb att mana på din sambo att söka jobb! Och det är inte okej att han bara "rider på vågen" och lever på dig, om ni inte gemensamt har kommit överrens från början att det är så ni vill ha det. Jag hade en kompis som var likadan, hon bara satt hemma och skyllde på dittan och dattan angående jobbsökandet. Hennes sambo lät det pågå i två år tills han var ruinerad och hon blev aldrig bättre förrän han faktiskt lämnade henne. Sen blev de tillsammans igen när hon skaffade sig ett jobb och visade att hon var seriös med deras förhållande.

Min hyra ligger på 6400:- i månaden (har andra fasta utgifter dock också) Ansök om bostadsbidrag från försäkringskassan. Du kan inte tvingas sälja.

Det är just det jag menar, om du får 4300kr hur betalar du då din hyra.. Räknade du med dina fasta utgifter när du sökte om bostadsbidrag då? Vad jag vet ingår bara hyra, kreditlån och tv avgiften för att dom ska räkna ut hur mycke bostadsbidrag man får?

Tack för fina kommentarer v

Nej jag räknade inte med övriga utgifter när jag ansökte om bostadsbidrag. Får 2250:- i barnbidrag o runt 2500:- i underhåll i månaden så klarar mig bra iaf

Trodde barnbidraget var 1050kr bara, vem får du underhåll ifrån? Försäkringskassan eller socialen? Förlåt för personliga frågor men oroar mig rejält när det gäller ekonomin och det är inte lätt att hitta alla alternativ som finns utan att fråga runt, hoppas du inte tar illa upp.. Tacksam för svar

När jag och min man blev tillsammans, var en av de första saker jag sa: "Om du vill vara tillsammans med mig, kommer du få gå med på att skaffa barn så småningom". Som svar sa han: "Om du vill ha barn med mig, får du hjälpa till med ekonomin, så att den fungerar." Deal. Så vi skyddade oss fram till dess att jag nästan var klar med mina studier. Nu kommer jag ha hunnit jobba ihop till en hyfsad föräldrapenning innan bebisen kommer i januari. Jag skulle aldrig gå med på att min partner inte hjälpte till med ekonomin, och min man accepterar inte att jag inte gör det! Självklart kan man leva på lite, men båda måste försöka skaffa en hållbar ekonomisk situation.

Svara på frågan

Du måste vara inloggad för att svara. Logga in

Relaterade frågor

Någon som varit ung och steriliserat sig? · Vecka 26 Vanligt att vara utan symptom? Hur viktigt är det att ta gravtest med morgon-urinet? · Vecka 3 Törstig och torr i mun · Vecka 5 Extremt tidiga tecken på graviditet? HJÄLP