Känns som jag ångrar allt..

Oj vad jobbigt för dig. Tror att detta är något som många går igenom, man kommer helt plötsligt i massa orostankar, men det är inte så konstigt egentligen... det finns helt plötsligt ett annat liv att ta ansvar för och jag tror att många undrar om man ska klara av det. Tycker att du och din kille ska sätta er ner och prata ordentligt med varandra, du verkar ha mycket tankar och han också så det är nog bra för er båda att rensa luften lite. Hoppas allt löser sig, Lycka till

De är svårt att berätta för någon annan hur den ska göra, men ja tycker att om man känner tvivel ska man inte fortsätta sin graviditet. Att skaffa barn är de största man gör i livet, och de är inget man blir av med efter ett tag. Ansvar livet ut. Ja tycker att du och din pojkvän verkligen sätter er ner och diskuterar detta. Lycka till!

Om det är en oväntad graviditet är det inte alltid lätt att veta vad man ska göra. När jag först fick veta om att jag var gravid så visste jag först inte varken ut eller in eftersom jag var orolig för hur pojkvännen skulle reagera och jag valde även att komma underfull med vad jag egentligen ville först innan han fick veta om det för att inte han skulle påverka mig för mycket. Men visst finns det dagar man tvekar, men det beror nog på vad tvekan handlar om. För min del är det snarare hur livet kommer att påverkas, hur man blir som mamma, vad killen egentligen vill eftersom han redan har barn osv, men trotts alla tvivel som finns så finns det även en inre känsla som säger att jag inte för mitt liv kan ta bort detta underbara. Jag kan bara hålla med övriga att prata med din kille och känn verkligen efter om detta är något just nu för er, ni har ju hela livet på er om det är så att ni tvekar nu... Lycka till!!

om du känner det minsta tvivel inför att ta på dig ansvaret att bli mamma så tycker jag absolut du ska prata med din kille om det... kanske han också tvivlar... det är trots allt ett livslångt ansvar som man inte bör känna sig tveksam inför.. att man blir trött fysiskt och psykiskt under en graviditet är normalt men att tvivla på om man verkligen vill ha barn är inte något positivt... för även om det känns jobbigt vissa dagar så ska ju glädjen över graviditeten alltid ta överhanden... Jag hoppas du får rätsida på dina problem och vilket beslut du än fattar så är det ditt beslut att fatta ingen annans och det är ett val du skall leva med... lycka till /Pernilla

Tänk på dig själv, det är du som kommer att bära på det här stora ansvaret livet ut, Känner du dig absolut inte redo så gör abort om det får dig att må dåligt, tänk noga innan du tar ett beslut, men tänk på en sak beslutet är alltid ditt . Lycka till.

Hej! jag tror inte att någon ångrar ett barn när man väl fått det. Visst kommer det att bli tufft ibland, men tänk om det här är enda chansen? Jag är ca tio år äldre än dig och några av mina vänner som blev gravida i din ålder är så tacksamma att de behöll sina barn. De ångrar inte att de fick skjuta upp sina asien-resor och sådär.

När jag fick reda på att jag var gravid hade jag redan bestämt mig för en abort innan jag fick reda på hur lång tid som det hade gått jag har haft ursäkta mig nu men JÄVLIGT jobbigt när det gäller det mesta omkring en graviditet inte just graviditeten jag har tänkt framåt tillbaka och tvivlat så himla mycket.. Pappan till mitt barn skiter totalt i allt har vart så mycket strul så det har vart nästintill hopplöst ibland känns det som.. Men nu är det 2,5 vecka kvar till BF och jag kan inte säga att jag direkt ångrar mig nu fast visst har man lite tankar om hur framtiden kommer att bli och liknande men den största glädjen är ändå åt graviditeten.. Men är man inte redo så är man inte jag har gjort abort innan då jag var yngre för att jag kände på en gång att jag inte var redo känner du dig absolut inte redo kanske ni ska vänta nått år i stället tills nu känner att ni kan tillägna resten av era liv till ett litet barn.. Det är ett hårt och jobbigt beslut har stått inför samma sak 2 ggr och det blev två olika utvägar båda gångerna så vilket som kommer det bli tufft det vet jag för "been there ,done that" men det är bara att ta sig över det hindret och göra det som känns bäst för just dig.. Det är så svårt som utomstående att säga hur du ska göra eller inte eftersom det som jag och kanske andra anser är bäst kanske inte är bäst för just dig. Sätt dig ner prata med din pojkvän om alltsammans och försök att komma överens om ett beslut med honom det tror jag du skulle må bäst av! Lycka till med allt nu tjejen!

Vi gick igenom samma sak, trots att vi båda ville från början. Min kille ångrade sig några dagar efter beskedet och ville ha abort. Till och från under graviditeten ångrade han sig fram och tillbaka, var rädd att förlora sin frihet tror jag. Det gjorde att jag även ångrade mig vissa dagar. Men tror det är en period fler går igenom, har hört med föräldragruppen, och några där har varit med om liknande. Men nu är vår son född och det är toppen...man förstår inte att man kan älska någon så mkt.

Hej hej! Jag har setat & letat efter någon som kunde ge mig mina svar angående min graviditet. Jag har varit gravid i snart 12 veckor, någon vecka av dom här 12 veckorna, har jag haft jätte ångest, tvivlat på mig själv, på mitt förhållande, på allt kring det här. Jag har pratat mkt med min sambo, som så många ger dig rådet till. Men, kan lova att i vissa stunder, hjälper det inte att prata med pappan till barnet. Ta reda på vad han vill, det ska man verkligen göra!!! Men, i mitt fall, där jag vet att sambon vill ha barnet & velat ha det från första stund mest av allt, har jag bara gjort honom ledsen & besviken nästan. När jag kört igång med mitt babblande om jag är redo, klarar jag verkligen det här, skulle han kunna acceptera en abort osv osv... har han blivit jätte ledsen! Jag vill ha det här barnet, velat hela tiden, från första stund. Men, tankarna far faktiskt fram & tillbaka oavsett. Rädsla, ovisshet & osäkerhet på hur livet kommer bli sen & hur man blir som mamma osv. dom tankar kommer hela tiden, men trots detta, vet jag vad jag vill, men tror som sagt att många går igenom den här fasen någon gång under gravisiteten, är ändå ett liv du bär på & bestämmer du dig för att föda det, har du ett livslångt ansvar som du inte kan slänga bort eller skita i för att det e jobbigt. Det löser sig alltid!! Bara ni vet vad ni vill, är det lungt med tvivel & oro, helt normalt skulle jag tro!!! :) LYCKA TILL!