Jag orkar inte mer nu!!!!!!

Jag vet ju delvis hur du känner dig! Jag mår skit, har ont överallt, svettas som en gris, det kliar överallt o kan inte sova pga detta!! Igår natt fick jag panik och började nästa hyperventilera för att jag inte kunde sova fast jag e så himla trött! När jag fick järntillskott (inte i dropp dock) så fick jag en sån magkvip att jag vek mig på mitten och kunde inte andas för att det gjorde så ont! Gick på toa hela tiden. Har du frågat om det inte järnet som får dig att ha så ont? Så var det för mig så jag gick över på blutsaft som är mildare. Hoppas att du får din lilla snart så du inte mår så dåligt. Man är inte människa längre när man känner såhär...

Har aldrig fått järn på dropp, men haft väldigt dåligt järnvärde hela tiden, min kropp brukar reagera så på järnet, med illamående, spy och göra nr 2. Men annars låter det som att din kropp förbereder sig på vad som komma skall, men det du beskriver verkar vara monsterversionen av det, och jag är inte läkare eller kunnig så :/. Hoppas att det löser sig för dig! Styrkekramar!

Inte så mycket svar på din fråga här men jag reflekterar över dina känslor kring hur du mår och hur du upplever dig vara bemött av sjukvården. Man tänker ju på så olika saker som privatperson och bm/läkare. Jag tror nog att de ser att du har det jobbigt och förstår att du inte känner dig förstådd eftersom du bara vill att det ska vara över och att du inte får hjälp med det i nuläget. Kan inte.alla gränsvärden men ditt tryck ligger inte farligt högt, med andra ord så högt att det skulle orsaka krampanfall och vara farligt för dig och barnet. Du är nog dock under deras observation eftersom du ligger lite på gränsen, så de följer säkert upp dig gällande detta. Bebisen har det allra bäst inne i magen och så länge det inte är farligt för bebisen att stanna där så vill man nog vänta på att allt kommer igång självmant. Det är det mest naturliga och förmodligen det som blir lättast för din kropp. En igångsättning på en förstförderska, för det är första barnet va?, kan vara mer långdraget och inte alltid fungera, vilket kan resultera i snitt. Sjukvården är alltid ute efter att se till att du och bebis i slutändan kan genomgå detta med så få risker som möjligt... Vet inte om det är till någon tröst men tänk vilken fantastiskt god gärning.du gör.för ditt barn! Den ligger och gottar sig i mammas mage, dock helt ovetandes om hur jobbigt du har det, växer och frodas och utvecklas :-). Du är väl 38+ något. Håll ut, varje dag är ett steg närmare bebis. Jag hoppas att du ska slippa högre tryck och igångsättning och allt det där och att bebisen helt enkelt bestämmer sig.för att det är dags att komma nu!