Jag är så orolig att pappan till min baby kommer krångla..

hej först vill jag börja med att gratulera till din graviditet. jag tycker att om du vill behålla bebben så ska du absolut göra det oavsett om han vill det eller inte. låt honom hota så mycket han vill han tar inte av sig livet bara för att du är gravid han kommer nog ändra sig när han ser magen växa. det här med underhåll kontakta försäkringskassan och fråga. tänk på alla som får missfall eller inte kan få barn alls här i livet själv har jag haft tre upprepade missfall ni ska ta chansen när gud skickat den gåvan till er men din kille borde tänkt på allt det här att han inte ville ha barn långt inna du blev gravid. gör det rätta!!! HÅLLER TUMMARNA ATT DU BEHÅLLER DET. vill gärna veta hur det gick för dig sen. KRAMAR

Hej... Jag vet hur du känner dig. Jag tror på att det kommer att lösa sig jätte bra för dig och din bebis. Jätte skönt för dig att du har din mamma på din sida. Det jag tycker att du ska göra är att ta kontakt med famljerätten. Det gjorde jag när jag va i samma situation som du för ett par år sedan. Jag pratade med familjerätten och fick jätte bra hjälp, det är viktigt att du får det på papper att det är denna killen som är pappan, Han kan skriva av sig vårdnaden, men han kan alltid komma senare och vilja träffa barnet. (min dotter har precis börjat träffa sin pappa, på ett ställe där det arbetar för att hjälpa familjer, så du kan säkert oxå få sådan hjälp om ni skulle behöva det i framitden, för du verkar oxå vara orolig att han inte ska klara av det, så kan han få hjälp med att klara det.) Så det där med pengarna hjälper inte, som ni hade tänkt. Men som sagt ta kontakt med familjerätten så kan de hälpja dig, Det är bättre att du ta kontakt med dom innan barnet kommer, vissa papper kan fixas innan och så. Lycka till med den lille guldklimp du bär på och med allt annat.

tack vad ni är snälla. Ska försöka lösa detta på ett bra sätt! Tänkte bara på att om jag skriver på om gemensam vårdnad så får ju han en del av föräldradagarna. Han vill ju inte ens träffa barnet och då kommer jag sitta där efter sex månader utan några dagar kvar.. Han är en typisk kille som kommer göra mitt liv surt eftersom han anser att jag förstört hans liv.. Självklart är det viktigt att barnet får träffa sin pappa, och om han vill träffa bebben senare så är det inget jag tänker neka honom. Sålänge han visar att han klarar av det.. För som situationen är just nu är jag lite rädd för att gå ut på natten själv eftersom det helt seriöst känns som om han skulle lura bakom ett hörn och, jag vet inte, slå mig för att bort "problemet". Så då är det ju inte så konstigt att jag tvivlar på hans egenskaper som förälder sedan.. Det är så svårt det här! Men som sagt, det ÄR en gåva, vilket jag också tycker. Det hade bara varit lättare om också tyckte det..