Hur vet man att man älskar?

det låter ju inte som att ni har det dåligt tillsammans, jag tror att man måste jobba för att få det att funka, som du säger kan man inte vara nykär hela tiden. Men man måste nog få ta sig tid till att göra saker man gjorde när man träffades, ha några romantiska kvällar då och då och fokusera bort från barn och vardag. Men även att i vardagen kunna hitta glädjeämnen med varandra. Och däremellan att få egentid med sig själv, umgås med vänner eller bara vara ensam och göra något för sig själv. Med min första kille så märkte jag att jag inte älskade honom längre när jag började unvika att vilja träffas, hade alla möjliga ursäkter till att inte ha sex och tyckte bara att det var jobbigt att umgås. Jag saknar inte heller min sambo allt som oftast när han inte är hemma, men skulle han vara borta i några dagar skulle jag nog göra det. Försök att tänka tillbaka och minnas vem det var du blev kär i, vad föll du för och varför, finns den personen kvar? etc. Kanske jättedåligt svar men det är bara mina funderingar

Är super svårt, klart man älskar sin partner och den där förälskningen ändras ju men oftast till något säkert. Jag och sambon har varit tillsammans 6år men ändå saknar jag honom hela tiden. Ibland när man ser film och reagerar till händelser som sker så kan jag gråta av bara tanken att vara utan honom. Vilket jag vet skulle göra mig totalt förkrossad! Vi har en dotter på 1,5år och nästa barn på väg. Vi har ju så klart inte lika mkt sex eller ensam stunder som tidigare, men vi visar kärlek på annat sätt och vi vet ändå hur mkt vi älskar varandra. Låter som att ni skulle behöva hitta tillbaka till varandra och kanske ägna mer tid ensam med mysiga middagar, bio mm. Hoppas de löser sig. Kramar

Man känner när man träffat den rätte, men man får absolut inte sluta uppskatta varandra för då dör kärleken förr eller senare trots allt.. Och vissa perioder har man de bättre än andra, precis som det ska vara i ett partnerskap ! Sålänge man inte kan se sig själv utan sin partner så är all som det ska, jag skulle aldrig någonsin vilja leva utan min partner. Han är nämligen min andra halva, han får mig att fungera på det absolut bästa sättet, han är världens bästa pappa till våran son och han får våran vardag bättre och roligare! Sen kommer man nog alltid längta sig iväg för det är så människan fungerar. Men vill man förlora det man har? Är svaret nej så är du på rätt ställe! :)

Kan känna igen mig lite i det du skriver. Min sambo och jag har varit tillsammans i liter mer än 3,5 år. Vi har en underbar dotter på 16 månader och en till på väg. Att jag älskar honom vet jag men mitt i all vardag så har den där naturliga kärleken lagts på hyllan vilket jag tycker är jättetråkigt. Och i samband med den här graviditeten så har kag fått svårt för närkontakt, ingen sexlust alls och nätt och jämt att jag kan gå med på lite pussar och kramar. Det i sin tur påverkar också en hel del. Men jag tror att om det positiva fortfarande väger över det dåliga och att men ej kan tänka sig en framtid utan sin partner så är det värt att stanna kvar men man kan behöva jobba väldigt mycket på att hitta tillbaka till varandra igen. Det är nåt som verkligen jag och min sambo skulle behöva, måste bara hitta tiden och orken till det med!

Det kan knaka ordentligt i förhållanden men det kan funka iaf om man älskar någon.. Jag skulle nog säga att om du kan tänka dig att vara med någon annan (ha sex) så gå ur förhållandet INNAN du gör något fel (pratar av erfarenhet)

Jag har också funderat på det du funderar på ibland. Hur vet man att man älskar och hur vet man att HAN är "den rätte"? Man går ju inte och är nykär hela livet men hur håller man liv i kärleken när förälskelsen svalnat? Jag tänker att så länge man har saker att prata om och så länge man vill göra saker tillsammans så älskar man. Jag längtar inte heller efter min sambo när vi är från varann, inte så mycket som i början av förhållandet i alla fall. Jag kastar mig inte på telefonen SMSar vi till varann nu för tiden är det oftast om praktiska saker. Sen tror jag att man måste jobba för kärleken HAN "den rätte" vet ju inte att han är rätt om jag inte bekräftar honom. Det behövs samtal, samvaro, kramar, pussar och sex för att hålla ett förhållande vid liv.

Tack så jättemycket allihopa, tycker bara de är så svårt att veta, kan inte tänka mig en framtid med någon annan, för de finns bara en av min sambo, men samtidigt känns de så dött mellan oss, trots att vi har ett bra sexliv, så är de slut där. Vi har inget bra förhållande känns de som, bråkar om de mesta och olika syn på allt.

Jag tror att alla har sina upp och nergångar, att alla måste jobba på sitt förhållande oavsett om man är nykär eller inte. Jag och min sambo har varit tillsammans i 7 år, bott ihop och varit förlovade i 6 år, jag saknar honom vissa gånger han är borta, det pirrar i magen fortfarande när han ler mot mig, ett liv utan honom är absolut inget liv i mina ögon!! Men nog har vi jobbat på vårat förhållande, gjort misstag som nästan resulterat i singelfacket men, på något underligt vis har vi tagit oss vidare, trots alla utmaningar och påfrestningar! Jag slutade till och med älska honom vid en svacka, jag fastande för någon annan och jag stod i valet o kvalet att gå eller stanna och dom flesta hade nog gått, jag hade bara plats för en i mitt hjärta och det var inte min sambo. Men han släppte mig inte, vägrade låta mig flytta, så jag bodde kvar och han väntade tålmodigt på att jag skulle inse mitt stora misstag, sjukt nog. Vi älskar varandra och det är aldrig något tvivel! Man vet, i hela kroppen att man älskar någon, du bara vet :) Nu ska vi ha vårat tredje barn i juni, v 6 nu och jag har aldrig varit lyckligare ♡