Hur skulle ni ha gjort?

Någonting som fungerade någorlunda bra för min sambo och mig var att jag till slut skrev ner hur jag kände, jag kunde då berätta allt, behövde inte skämmas för något och han kunde inte komma med någon kommentar innan jag hade pratat klart :) jag är även en sån som har enklare för att skriva än att prata, viket gjorde att jag vågade berätta om alla mina tankar och känslor! :) hoppas det löser sig för er!!

Jag tycker du ska visa vad du skrev här! Tycker de låter enkelt förklarat och man förstår hur dåligt du mår! Styrkekramar

Hejsan! Jag har åsså ett helvette runt mig med släkt,,mannen,, mm runt mig.. E trött slut o har ont och ingen fattar nått!! Så nu har jag bestämt mig att stänga av min omgivnig lite, köra mitt race lixom.. mitt sett att visa min omgivning att det inte e ok är att göra som dom (dock med massa förståelse och respekt) ja lixom fryser ut dom ur min o bebisens i magens vardag.. om nån ens frågar hur de e svarar jag bara kort o trevligt,,utan gnäll Bra!! :) Sen chockar jag min man (som aldrig har tid) att idaghar jag vart på ultraljud kl.... o där sitter han som ett fån o undrar varför jag inte sagt nått ( vilket jag har-står i almenackan åsså) dessa situationer får han att tänka till nån dag eller två....sen e allt som vanligt igen!! Om nån beklagar sig för mig lyssnar jag med dövörat som dom gör o beklagar mig inte själv utan låter de vara, vilket har lett till att vissa i släkten inte verkar ha mage att ringa o beklaga sig för dom vet att jag inte ger tröst!! Men så man behandlar andra..... på nått vis fixar jag allt själv,,fast jag inte orkar... men jag kommer njuta av gobitarna när när allt e över. Va förberädd,,löst mina problem,,kan göra de mesta själv mm så kan alla andra stå där som yra höns och beklaga sitt utanförskap som jag känner nu!! Saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig (ibland värre) men kom igen tjejen...vi mammor kan allt.....o lite till!! lycka till