Hur skulle ni göra?

Allt annat verkar ju klicka så varför inte behålla barnet? Pengproblem har nog dom flesta på ett eller annat sätt, Det går att köpa behagnat om man inte har råd med nytt .Kärlek är det viktigaste av allt och vill ni båda ha barn så förstår jag inte vf ni skall ta bort det. Man kan ALLTID ta upp studierna igen om man sedan önskar. Överväg "nackdelar" med fördelar:). Mitt råd. Jag och sambon valde att skaffa barn trots att det egentligen inte passade sig, och allt har gått bra hitills. Man har många månader på sig att köpa saker man behöver och oftast blir familj/vänner glada och köper saker dom med. Allt löser sig skall du se. Kram

Med risk att låta som en moraltant tycker jag att du kanske borde vänta tills du åtminstonde gått ur skolan. (även om det såklart bara är du själv som kan besluta en ån sak) Bebisar kostar både tid och pengar och skolåren kan du aldrig få igen. Åtminstonde inte gratis. Såklart att allt går att lösa i fråga med pengar osv. Men till vilket pris? Bebis och du förtjänar ju det bästa. Ta tid på dig, och tänk verkigen igenom detta. Lycka till. Kram

Det viktigaste är att följa sitt hjärta, studier kan man alltid komma ikapp med, men ett borttaget barn är för alltid borttaget. Känn efter om ni är mogna och vill ha kvar barnet. Tar ni bort det för att ni tänker praktiskt så kan det ge såna skador i själen efter. Var säkra innan ni tar beslut, ni har mer än 2 månader kvar att tänka, ni båste inte ha svaret nu :) Lycka till!

jag pluggade när jag blev gravid å vi bara hade varit tillsammans i 2 månader. så vi lever på min kille. förhållandet fungerar skitbra, har köpt mkt begagnat å på rea. allt går om man vill, (jag gick inte i gymnasiet dock utan pluggade annat)

Jag håller med Tea. Gör det som känns rätt - i hjärtat! Man kan aldrig ångra sig. Det beslutet som känns lättast att leva med... Jag tror aldrig man kan titta på sitt barn och ångra att man fick det. Man ska dock inte underskatta vad det innebär att ha ett barn! Förutom lycka och kärlek innebär det ett stort ansvar och ofta en rejäl omställning. Vad det innebär ekonomiskt är också något att sätta sig in i. Första året är det inte så dyrt, men sen... Så väg fördelar mot nackdelar och se till att vara förberedd vad du än beslutar dig för. Lycka till med allt!

Ja följ ditt hjärta, Det har precis jag gjort, Och vi ska behålla vårat tredje barn, även fast store bröderana bara är 21månader och 6månader=), Och vi har väl inte heller den bästa ekonomin, min sambo är livsmedelsarbetare, och jag går hemma utan utbildninga osv. men Jag skulle aldrig ångra mina barn=), att få barn är det bästa som har hänt mig!. Lyssna till ditt hjärta ekonomin löser sig alltid=). Lycka till kram!

Jag tänker nog vara lite pessimistisk nu och komma med en tråkig åsikt. Alla säger att ekonomin löser sig alltid och det ligger något i det MEN jag tycker ändå att man ska överväga tanken. OM jag/min sambo blir av med jobbet hur klarar vi oss då? Om svaret är inte alls bra så tänk då hur det skulle vara med ett barn i en sådan situation. Även om man hemskt gärna vill ha barn så är det mycket man ska tänka på innan man behåller. Jag fick själv sonen när jag började i gymnasiet och för mig gick det bra att fortsätta med mina studier men alla är vi olika. Sen är det som någon annan säger \"skoltiden får man inte tillbaka\" , visst kan man plugga undertiden/efteråt men tro mig det är inte samma sak. Rent ekonomiskt för mig så har jag levt riktigt snålt under hans första år men det gick eftersom vi bodde hemma hos mamma. Nu har jag försörjt honom/oss på mammapengen under hösten (som är på ynka 4300/mån om man aldrig jobbat) och det har gått bra men enbart för att min nuvarande fästman tjänar rätt bra. Skulle självklart jobbat efter gymnasiet men gick inte då jag blev gravid innan jag gick ut gymnasiet & spydde för mycket i början. Jag kan dock inte säga \"gör si eller så\" men jag tycker att ni verkligen ska prata igenom det här och göra en lista på för & nackdelar. Försöka tänka realistiskt och inte bara leva i det rosa molnet som plusset kom med utan även allvaret i detta beslut. Lycka till!

Ja, du får førsøka hitta vad du kænner och følja ditt hjærta så gott det går. Jag har adrig gjort abort. Men tænker på andra som hade tankar om att ta abort nær dom blev gravida men ångrat sig och inte gjorde det. Dom sæger efteråt att dom ær glada att dom inte gjorde abort och att det var det bæsta som hænt i deras liv. Och att rætt tillfælle att skaffa barn i livet kommer, sægs ju aldrig komma! I ditt fall skulle jag nog inte gjort abort, før ekonomi løser sig alltid, och att du går i skolan ska nog också gå bra om du væljer att behålla. Jag gick också i skolan nær jag blev gravid, det gick superbra! Ønskar dig och er all lycka till :)

Jag läser mellan raderna o ser att du ej vill. Jag ska bara berätta för dig, jag e född med två handikapp som gör att ja ej orkar fullt ut med jobb, inte fysiska handikapp. Detta resulterar i att ja har aldrig tjänat bra kommer aldrig göra antagligen för dom anser ja ej har rätt till stöd. Min sambo har följt sin dröm o är snickare, han tjänar ej bra kommer ej göra de heller antagligen, men han är iaf lycklig. Jag själv är arbetslös efter nyår, är i v 15 nu, vi har de så sjukt bra ihop o klarar av allt, tro mig de gör ni med. Motgångar kommer alltid vänta runt hörnet.