hur ska man orka?!

Låter som att det är en väldigt "jobbig" period för er, håller tummarna för att din son blir frisk snart. Attackerna som du beskriver låter som stark ångest alternativt panikångest, lider själv av det från och till och det är inte farligt men väldigt, väldigt obehagligt och man kan verkligen tro att man kommer dö ibland. Kanske bör du träffa någon och prata om det, få lite tips på hur du ska hantera det eller bara ventilera lite tankar. Kram!

Det låter som att du håller på att gå in i väggen, det måste vara en jättetuff situation du är i! Finns det ingen som kan hjälpa dig och avlasta dig i vardagen? Jag tror att du skulle behöva komma iväg och prata med någon proffesionell innan det smäller ordentligt. Har själv lidit av stark ångest och panikattacker. Det är helt okej att inte alltid orka, man måste få ett break ibland!

Jag går hos psykolog men hon verkar bara förespråka en massa piller till mig å sen tror hon de beror på sömnproblem. Men attackerna blir bara värre å värre. Min sambon avlastar mig så mkt han bara kan å e hemma ofta från jobbet pga mig . Jag vill bara va glad igen. Min son e 13månader å allt har bara handlat om sjukhus osv sen han va drygt 5månader. Jobbar son personlig assistent å där handlar allt åxå om å va sjuk så jag där aldrig komma ifrån sånt känns de som. Jag skäms så mkt för att må såhär.

Jag förstår precis vad det är för attacker du känner! Jag vet hur det känns! Men jag har aldrig varit i din situation och jag önskar dig verkligen att allt kommer gå bra! Dina attacker är panikångest. Du vet inte vad du ska ta dig till. Det finns inget mer du kan göra! Jag vet! Men din son behöver dig (och han behöver dig glad!) och det hjälper dig att tänka positivt! Tänk inte på det dåliga. Tänk på det som är bra! Jag vet att det är lätt att säga. Men det finns sätt som kan hjälpa en att tänka positivt (hur du kan ändra ditt tänkesätt). För det kommer bli bättre! Och skäms absolut inte!! Om det är depression ska du absolut inte ta piller, det är som knark, tillslut måste du ta dem för att bli lycklig. Har du någon som kan hjälpa dig när du inte orkar, som du kan prata med, som kan avlasta dig? Vänner eller familj? Och kom ihåg, hur jobbigt det än känns, även om det känns som att din kropp slits isär, som att det inte finns någonstans att ta vägen, det KOMMER bli bättre! Människor är starka, speciellt mammor!

Panikångest? Kram<3 :(

Jag har gått igenom liknande som du (inte att jag har ett barn men att jag hyperventilerar och får panik ångest). Tyvärr så hjälpte inga psykologer mig för när jag gick därifrån mådde jag bara ännu sämre och var förbannad. Men dem trodde också att det mesta berodde på sömnbrist så fick en viss tablett jag skulle ta, så sade dem att jag inte skulle få så mycket biverkningar osv. Men på morgonen efter två nätter med den medicinen var jag som i abstinens. Dem hjälpte inte alls sen så var de medicine för skitsofrena (har dyslexi) så... Men det jag gjorde för att ta mig ur det var att lyssna på musik som fick mig glad. Jag drack mycket cola och åt popcorn för de gjorde som mig lite gladare när jag hade väldigt mycket ångest. Så min poäng är att du kanske skulle börja göra något sådant som du vet att du blir glad av så kanske de blir bättre? :) Håller tummarna för att din son ska bli frisk snart och att ni ska få det bra. Sen en annan sak jag tänkte på, du skrev att du jobbar som personlig assistent och där är de också mycket sjukdom och sjukhus, DU kanske skulle byta jobb? Få lite ombyte så kanske de blir lite bättre för dig? :)

Ja asså de jag har fått utskrivet vågar jag inte ta mer för jag blir så arg dagen efter. Känns som ett tryck över bröstet/halsen å sen kommer en jätte ångest. Tack för era svar:-) Har ny tid hos läkare imorgon så får se vad han säger.

Det låter som de övriga säger som stark ångest, alternativt panikångest. Visst kan det bero på sömnbrist, men då tycker jag att man får gå till varför du har sömnbrist.. Förmodligen pga din situation och ångest redan där?! OM dom ska ge tabletter, vilket jag inte tycker är fel vid alla tillfällen, så tycker jag att ångestdämpande är något som vore bäst. Men sen borde psykologen hjälpa dig med olika alternativa sätt att bryta ångesten på. Promenad är jättebra! För mig har det ibland fungerat att \"ytligt\" känna efter. T.ex, sätt dig på en stolt, känn efter var du känner stolen mest, var känner du den minst, var är det mjukt/hårt osv. Det kan vara ett sätt att bryta som ibland hjälpt mig :) lycka till med allt och jag hoppas att både du och sonen snart mår bättre! <3 kram!

Tack för allas svar! Ska testa de med stolen:-)

Gör det :) det fungerar var man än är eller sitter/ligger :) sitta i soffan, stol, ligga i sängen :) meddela gärna hur gick och om det hjälpte :)