Hur ska jag bete mig?

Hej =) Så känner alla!! Ena stunden gråter man av lycka men för en liten stund senare gråta för vad har man gett sig in på. Så hade jag med mitt 1:a men det var nästan värre med mitt andra, fick ångest att det inte skulle va han och jag längre bara utan att jag skulle försöka ge kärlek till en till. Men när du ligger där med din bebis vid bröstet så kommer du känna inget annat än kärlek =) Lycka till med allt!!

Jag och min sambo pratade ofta förr om att vi skulle skaffa barn när vi var redo. Men vi har insett att redo blir man aldrig, man bestämmer sig för det och sen fixar man det allt eftersom problem och annat poppar upp. Jag känner precis som du att man inte riktigt kan förstå att det är ett litet liv påväg som kommer att vara helt och fullt beroende av mig. Alla mina kompisar och min syster har sagt detsamma att det är först efter förlossningen som man verkligen fattar. För att få mig själv att förstå så pratar jag en stund varje kväll med magen, verkar antagligen helt wacko men det är rätt avslappnande och påminner mig om att där är en liten som faktiskt hör min röst. Helt overkligt men ändå....... Lycka till!! KRAM

Jag fattade själv inget föräns han var ute och till och med några dagar om inte någon vecka efter vi kommit hem. Det känns fortfarande helt overkligt. Så du kan vara lugn.

Tack för era svar! Jag ska börja ta det för vad det är.. En helt ny situation som jag inte har någon kontroll över alls! :)

Jag känner precis likadant:p Ibland tror jag at jag har inbillat mig alltihopa för min mage är så liten ännu:p Trodde verkligen att jag skulle ha lyckats ta in det redan, men nejdå:p Det lär nog ta ända tills förlossningen innan man inser:)

Jag satte nog upp allting två veckor - en vecka innan bebben kom :) Inte alls så fort. Men som sagt det är svårt att inse att det kommer en bebis till slut, det är nog inte förrän man föder ut den som man egentligen förstår :) Det känns ju nästan overkligt och magiskt och jättestort :) När den är ute så förundras man också över att den verkligen har varit i magen och man förundras över "hur fasen kunde jag få ut den där människan" :)