Hur ser/såg ert förhållande ut under graviditeten?

Jag har det likadant. Men jag tycker att det fungerar för oss. Jag har alltid varit den som gör mer och om jag ska börja försöka få honom att göra något så blir jag bara stresaad och vi blir båda sura. Så jag är nog nöjd med hur vi har det fastän man kanske skulle förvänta sig annat.

Den endaste skillnaden i vår relation är att han bär allting åt mig nu. Är i v 38+4 men jag blir bara frustrerad när han tar sakerna i händerna eftersom jag är gravid och inte sjuk! ;) Sexet är lagt på is och han fungerar tyvärr lite så att om han inte "får" ligga så glömmer han bort att närhet och kramar är viktigt. Det har ja tagit upp med han och han bättrar sig ett tag sen tillbaka på ruta 1. Han är inte heller intresserad av bebistidningar eller något så jag har varje vecka läst för han vad som händer i magen och ibland gett han en spark på benet när han tappat koncentrationen. Prata prata prata med honom. Eftersom jag går hemma nu sista tiden så är det jag lagar mat och städar och donar. Du ska nog inte jämföra så mycke med dom intryck du får i tidningar eller som du läser. Det är nog så låååångt ifrån verkligheten man kan komma!! Tänk va jobbit för han att hela tiden passa upp och göra allt åt en? Nä om det är något du önskar av han så måste du säga det till honom, för han kan omöjligt veta vad du vill ha! :)

Mitt förhållande till min sambo har varit lika som innan. Det enda är att vi bråkar mindre än förut, vilket är bra.=) Men annars är det som vanligt. Han jobbar, kommer hem, sätter sig vid datorn en stund. Sen får han dock göra lite mer städning å sånt nu pga att jag har foglossning. Han sköter även om hästarna ibland, för svärfar hjälper oxå till med dom, som jag i vanliga fall gör. Men annars är det ju inget märkvärdigt alls, så som det är i alla tidningar. Ingen frukost på sängen osv. Hoppas du blir lite klokare på mitt svar.=)

Vi har det också sådär. Jag har alltid gjort det mesta hemma och min man jobbar mer än heltid så jag har aldrig begärt att han ska göra massa saker hemma direkt. Han handlar däremot, vilket är otroligt skönt. De perioder jag har jobbat heltid eller gått i skola har han fått ta att det blir mindre städat helt enkelt om han inte hjälper till. Vårt förhållande i övrigt tog sig en rejäl törn precis när jag blev gravid av flera orsaker som inte har med graviditeten att göra. Nu när han förstått att han ska bli pappa så är han hur snäll som helst och vi bråkar mer sällan. Han har också mer tålamod med mig och min korta stubin som hör min graviditet till .... =) Ljuvliig, precis som du säger så får jag också läsa saker för honom om jag vill att han ska hänga med och kolla så han verkligen lyssnar... tror det är ganska vanligt att män är sånna helt enkelt. Prata med gubben din om det är något, men låt inte tidningarna förvrida huvudet på dig. Jag tänkte också sådär men fick ge mig själv en kalldusch och inse att bara vissa män är sådär...

Mm.. det är nyttigt att höra. Jag är väldigt rädd för att det ska bli sådär att det bara är jag som kommer att ta ansvar. Men det är ju såklart annorlunda när man väl har fått barnet och jag antar att antalet lästa vänta-barn-böcker inte har så mycket att göra med hur intresserad han kommer att vara av sin bebis sen. Det handlar väl kanske framförallt om det.. rädsla för vad beteendet innebär för framtiden och att allt ska gå åt skogen..

Det är lite i den stilen för oss oxo.. Jag lagar mat, städar tvättar och allt sånt men jag stör mig inte på det. För han drar in pengarna och betalar hyra iumed att han jobbar. Jag går ju i skolan så jag får 1000 kr i månaden att leva på. och utan honnom hadde det inte funkat. Jga tror på det att man får offra mycket under en graviditet. Som att han till exempel hoppade av sin skola för att börja jobba när jag blev gravid. Vi hjälps åt helt enkelt :).. han diskar dock ibland ^^. men å andra sidan är han en liten sketgris, slänger kläder överallt och sånt. (ja ni vet ju hur lillar är) Det kan göra att vi ibland börjar bråka lite :/.. men det är så det är.. Jag vet att jag kan kräva mer hjälp av han om jag vill :).. men jag känner inte behovet nu :).. Kram

Vår relation har nog inte ändrats så mycket. Våra uppgifter är fortfarande detsamma i stort sett. Skillnaden är väl att nu de senaste månaderna så har sambon följt med och storhandlat eftersom det blir ganska mycket tungt att bära... Jag har varit deprimerad, ledsen och förtvivlad till och från under nästan hela graviditeten och han har haft ett tålamod utan dess like. Om jag vaknar klockan 3 på natten och storgråter av rädsla inför förlossningen så kan han sitta och prata lugnande med mig i flera timmar tills jag till sist somnar av ren utmattning. Så på det viset har han varit toppen och en riktig klippa! Men jag kan säga att det är jag om fixar hans frukost (och lunch och middag) varje dag, och det är jag som städar och tvättar! Och när det kommer till att intressra sig för det kommande barnet genom läsning så har inte intresset funnits. Någon enstaka gång har han tagit någon av mina gravidtidningar och satt sig och läst i den när han suttit på toa *haha* Men bättre än så blev det inte... Och jag har varit lite ledsen över att han inte intresserat sig mer... Men han kommer ändå att bli världens bästa pappa när bebben kommer - det vet jag :) Så oroa dig inte...er relation låter helt "normal" tycker jag :)

Snorkel, även om min make är lite trög så där nu när ja är gravid så tvekar jag inte en sekund på att han kommer vara en närvarande pappa när bebisen är ute! Det känns lite tråkit att du har sånna funderingar och det bästa sättet att bli av med dom är att prata med honom om hur han tänker sig sen när bebisen är ute. Man hinner inte med så mycke hemarbete när bebisen är nyfödd. Det har jag sett alltför många expempel på.! Prata med honom och se till att han förstår dina tankar. Men minst lika viktigt att du förstår hur han tänker oxå =) Ni är två i det här!

jag har det tvärt om. Jag har näst intill varit sängliggande fram till för ett par veckor sedan. Min sambo dammsuger, lagar mat, handlar, är på jobbet, pysslar om mig osv... Jag älskar min sambo o han har alltid varit omtänksam o hjälpsam mot mig. Han gillar inte att damma, men det gör jag med glädje om han hellre dammsuger. Känns som att jag har det lite FÖR bra ibland o då får jag dåligt samvete.

Ja, om en partner drar in mer pengar så känns det ju OK att göra mer hemma tycker jag. Ljuvliig: Jo, det är klart att vi har pratat med varandra om det här. Annars hade jag aldrig stått ut och han vet hur jag känner men det innebär inte att vi har kommit någon vart med frågan. Jag skulle säkert behöva prata med honom annorlunda angående det här. Alltså- prata för stöd snarare än att anklaga. Det är ju svårt när man känner sig besviken bara.. Och jag måste säga att det är ju klurigt det här med vad man blir nöjd med. Det beror ju på vad man har för erfarenheter och vad man värderar i ett förhållande såklart. Han kommer säkert att bli en bra pappa, men om det här nu är en person som jag ska leva med superlänge så blir jag ju väldigt fundersam och spekulativ angående hur det kommer att gå, inte bara med bebis, utan också mellan oss. Vi planerade ju aldrig att skaffa barn. Vi hade varit på väg att göra slut innan vi fick reda på at vi skulle få en bebis, så det kanske blir lite annorlunda då. Jag vet inte..

hos oss sitter han vid datorn hela dagarna (arbetslös) medans jag lagar mat, städar, tar hand om djuren, handlar och försöker hitta ett jobb. men man kunde ju önska att man kunde få en massage nån gång ibland ;)

vi lever på som vi hade det innan jag vart gravid, utom att vi är mera med varandra på kvällarna.. vi hjälps åt med det mesta hemma för jag är arbetslös och han arbetar om dagarna.. men ibland på kvällarna så blir det lite mer prat innan vi ska sova med om hur dagen har varit och så det gjorde vi aldrig förut.. =)

Måste säga att jag har det bra med min karl.. :) Han är väldigt intresserad av allt som har med bebisen att göra. Frågar ofta saker han undrar över o så.. Är gärna med och handlar kläder & bebisprylar.. Väldigt engagerad! Han har ett heltidsjobb men vi delar ofta på städningen. Orkar jag inte städa, gör han det. Matlagning blir det ju att jag sköter eftersom man går hemma hela dagarna. Han brukar erbjuda sig att massera mig ett par ggr i veckan, eller om jag ber honom, vilket är fantastiskt skönt! Vi har aldrig grälat under våra 4 år, vilket många tycker är konstigt, men har man inget att bråka om finns det väl ingen anledning?! :) (Visst kan man va oense.. men då får man lösa det..) Han väntar nästan lika spänt som jag på bebis, vilket är jätteroligt! Han har redan sagt att han vill ha halva föräldraledigheten om det funkar med ekonomi osv. Sexlivet har inte påverkats nåt särskilt av graviditeten heller. Funkar utmärkt även i v.39.. :) Har allt stöd jag kan önska mig i en partner och är väldigt tacksam för det!

Okej okej okej.. Jag börjar inse att jag har väldigt höga krav. Det är ju skönt att veta i alla fall =) Det är jätteroligt att få veta hur ni har det! Det är sällan man får insikt i hur andra par funkar. Oftast diskuterar man ju med sina vänner som liknar en själv i kanske för många avseenden för att man ska få en bild av hur det kan se ut.

heheheh.. du har precis som jag ser jag :-)

Jag har det likadant. Även nu när jag är höggravid och jätte förkyld så är det jag som går allt till och med går långpromenaden med hunden. Man blir galen ibland.

Ja, det är speciellt svårt nu med förhållandentror jag, eller lätt ibland, pga att man ska få barn och kommer att "behöva" hänga ihop med pappan resten av barnets barnliv.. Ibland kanske det gör att man släpper tidigare krav för att man inte längre har något alternativ än att stanna (vilket man naturligtvis har i praktiken men ni vet vad jag menar) och då kanske förhållandet blir bättre. -Man börjar kanske nöja sig med det man har av nödvändighet liksom och jag tror att det är väldigt konstruktivt på ett sätt. (jag säger verkligen inte att det är därför vissas förhållanden här har blivit bättre) I andra fall som i mitt då kanske, kanske en viss panik inför att inte vara nöjd, men ändå vara "fast", med en person infinner sig. Det bästa man kan göra då är väl att fokusera på det som är positivt i förhållandet och att kommunicera. Men som sagt; det är ju svårt ibland att sätta en gräns för vad som är OK och inte. Och vad i sjuttsingen gör man om man helt enkelt inte tycker att det är OK och inte får det bättre.. Jag blir ju förbannad på att Maaalin måste göra allt och gå långpromenader med hunden och att EmmaMio inte får en massage ibland. Men det hjälper ju inte någon..