hur mycket hjälp får ni?

Kan inte säga annat än att min kille varit underbar. Under mina 5 måilla veckor gjorde han allt. Skötte hemmet, tog hand om hundens alla behov och pysslade om mej. Nu på senare när jag blivit tung och otympligt gör han va jag ber om även fast jag själv försöker. Som bära tungt, handla, dammsuga, ut med hunden om jag inte orkar, masserar och annat. Fast man får försöka att ge och ta, även fast det e kämpigt ni sista veckan.

min kille gjorde aaalldeles för lite enligt mig, med tanke på att jag hade foglossning så jag var handikappad från v 15 och sängliggande 5 dagar av 7 från v 30.. Det enda han gjorde var att bära matkassarna från affären till bilen. och sen småsaker men de var jag tvungen att be om.

min sambo ställer upp till 100%, jag får nästan dåligt samvete ibland. Han gör verkligen allt, lagar mat, pysslar om mig, tar hand om djuren, städar osv nu har jag haft en hel del problem och har fortfarande så som foglossning extrem trötthet värk osv. Tycker man kan kräva lite extra ompyssling om man inte mår 100 även om det inte ska bli överdrivet såklart.

Jag får inte heller direkt jättemycket hjälp om jag inte ber om det. Jag vet inte om det beror på att jag har varit väldigt "kan själv"-ig under hela graviditeten fram tills nu. Nu orkar jag nästan ingenting eftersom jag är så tung och otymplig och har så ont i ryggen, men det verkar karln min inte riktigt förstå. Han säger väldigt ofta att han inte vill att jag ska bära tungt, men det är inte alltid jag slipper bära. Jag hoppas att det beror på att han har blivit så van vid att jag är så självständig och ska klara allt själv, och inte för att han inte bryr sig. Han säger mer än vad han gör, kan man väl säga. Jag tror/hoppas att poletten kommer trilla ner när bebisen väl har kommit. Men visst vore det trevligt att bli lite ompysslad nu den sista tiden..? (det är för övrigt väldigt skönt att se att jag inte är ensam om att känna såhär!) http://puxish.blogg.se

Jag får typ all den hjälp jag behöver. Lite beroende på hur vettigt de jag vill ha hjälp med är. Eftersom jag bara är i vecka 23 gör jag det mesta själv. Fast så fort min sambo är i närheten får jag inte lov att bära något tungt och måste ta det försiktigt hela tiden (enligt honom då). Men han står för lika mycket städande, tvättande, matlagande och diskande som jag här hemma. Fast det gjorde vi innan jag blev gravid också. Så är inte så mycket skillnad på det sättet ännu. Vill man ha massage får man däremot be om de gissningsvis fyra fem gånger innan det händer. Fast det beror nog mest på att han anser att han är så dålig på det.

I början av graviditeten fick inte jag heller mycket stöd från min man. Han trodde jag överdrev tröttheten och illamåendet. Nu när magen har börjat synas (17+0) så har han helt ändrat inställning och vill handla för att jag inte ska bära tunga kassar och tar över mer av sysslorna hemma. Tror han behövde lite "bevis" på att det verkligen är en liten bebis där inne.

När jag behöver gör han det jag önskar- jag har dock sett till att inte önska onödiga saker- det kanske blir värre sen och då kanske mina behov ökar :) Men när jag mådde illa fixade han käk och tömde sopor. Har har ofta hämtat vatten och nåt att äta när illamåendet har varit som värst. Annars funkar det ungefär som innan- vi delar på hemsysslorna. Så länge man kan är ju inte det mer än rimligt, tycker jag. Men självklart tycker jag att man får hjälpas åt med det som är svårt för den gravida!

Jag får den hjälp jag behöver,om jag vill..är nu höggravid men känner inte att det är något jag inte kan göra utan lever i stort sett som vanligt trots svullna ben och värkande rygg. Tror det är nyttigt att man själv gör så mycket det går så att man inte blir stillasittande. Självklart ska man dela på sysslorna så gott det går men jag kanske gör lite mer i hemmet med tanke på att min sambo jobbar hela dagarna. Hursomhelst har vi en jättebra fördelning här hemma:-)

Min pojkvän brukar vara hjälpsam o massera min rygg o bära allt tungt (om de så bara är matvaror) o han hjälper mig ur sängen/badet eftersom de dröjer ca 10 min för mig att ta mig upp pga foglossningen. Han brukar inte städa så mycket eftersom vi inte bott ihop, men idag får vi våran första lägenhet o det känns superbra. Men däremot så förstår inte min pojkvän att jag har sjukt mycket humörsvängningar, men han tar det okej fast han blir sårad (vilket jag absolut inte vill att han ska bli). Men jag tycker nog att jag får bra med hjälp endå, fast min pojkvän e så ung också :)