← Alla frågor

Vecka 6

Hur kopplar jag bort oron för mf och ma?

Elina84 · Ställd 2013-01-04 · Uppdaterad 2026-09-11

Så typiskt mig att oroa sig.. Går in i V6 och jag och min man är så glada! Blev gravid på 4e försöket och är 28 år och försöker intala mig själv att det utgör bra odds ( dvs inte för hög ålder och att det inte var så problematiskt att bli gravid) men jag har så svårt att njuta av stunden.. Är så rädd att förlora pyret därinne då missfall är så vanligt.. Och då ingen annan vet om graviditeten så har jag ingen att prata med förutom min man. Snälla jag skulle så uppskatta att få lite positiv peppning och kloka ord vill inte läsa mer om det negativa.. Många kramar

Skriv ett svar

7 svar

Svaren sorteras efter hur hjälpsamma andra tyckt att de var.

Jag är i exakt samma sits! Tänker på missfall hela tiden.är livrädd! Är i vecka 8(7+4).Men de bästa är väl att ta en dag i taget och försöka tänka på annat:) men du är inte ensam iaf över att vara orolig.tror de hör till litegrann tyvärr ! Lycka till!!

0
Anmäl innehåll

Jag vet inte vilken v jag är i men gissar 7+5 nånting, jag är också toknojig! Detta trots att det är andra barnet. Får tänka att det gick ju bra förra gången.. Jag har tagit några tester och jag är ju gravid, men strecken har blivit mindre tydliga och därför oroar jag mig för MA. MF hade jag sommaren -11. Har ringt gyn och velat komma på koll men får inte :(

0
Anmäl innehåll

Försök å njuta så mkt det bara går. Jag gick o oroade mig väldigt mkt o tyvärr hände det mig men det är trots allt kroppens sätt att säga att ngt är fel så mitt råd till dig är att njuta till fullo :)) å du, GRATTIS till plusset :)

0
Anmäl innehåll

Det hjälper kanske lite att tänka: du kan inte göra något för att förhindra det. Så länge du undviker vad som ska undvikas o följer BMs råd så gör du vad du kan. O som någon skrev: händer det så är det oftast för att något är fel...

0
Anmäl innehåll

Oron är helt naturlig! Vem är inte orolig? :) jag och min sambo oroade oss jätte mycket i början av denna graviditet då vi i april fick missfall. Men vi blev gravida direkt efter och är nu i vecka 33 :). Njut av att du är gravid och ta en dag i taget, oro är bra och normalt så länge den inte styr ditt liv och får dej att må dåligt. Skulle de inte gå vägen finns de troligtvis en anledning till de och självklart är de jobbigt men de är i get man kan göra något åt tyvärr. Grattis till +et och lycka till :)

0
Anmäl innehåll

Alla är mer elr mindre oroliga. De är rent jobbigt ibland. Men du får tänka att om de händer att du får missfall, så är de nåt fel på fostret. Å du vill väl ha ett friskt barn? Kroppen är bra å gör sitt jobb på de viset iaf :) men mitt tips är: ha ett mål! \"snart RUL\" elr \"snart äre bara så* länge kvar till vecka 12\", va som helst! Läs om hur de lilla knytet utvecklas från dag till dag. Minns jag läste i en bok för varje dag, va som händer inut i mej, ja skapade mej mål. De stog bl.a att \"på den ** dagen har små knoppar som sedan ska bli armar bildats\" å då va mitt mål å komma till den dagen knopparna till benen skulle synas :) lycka till, å tänk på de jag skrivit :)

0
Anmäl innehåll

Tack alla! Mycket fina råd ni gett och ni har helt rätt.. Händer det så händer det och isf var barnet inte livsdugligt. Längtar bara så mycket efter att bli mamma. Tog 4 mån att bli gravid (vilket är kort tid) men jag tyckte verkligen det tog eeeevighet. Vore så surt att börja om från ruta ett igen. Men era svar har lugnat mig! Tack

0
Anmäl innehåll

Svara på frågan

Du måste vara inloggad för att svara. Logga in

Relaterade frågor

Någon som varit ung och steriliserat sig? · Vecka 26 Vanligt att vara utan symptom? Hur viktigt är det att ta gravtest med morgon-urinet? · Vecka 3 Törstig och torr i mun · Vecka 5 Extremt tidiga tecken på graviditet? HJÄLP