← Alla frågor

Vecka 35

Hur känns det? Vilke e värre?

SallaVille · Ställd 2012-12-07 · Uppdaterad 2026-07-16

Så de e 37 dagar kvar ti beräknat för min del... Undrar lite vike är värre enligt er som redan fött, att ha sammandragningana eller själva krystningen? Ja e super rädd och orolig att jag inte kommer att klara av smärtorna. Jag e annors oxå ganska känslig till all möjli smärta och att föda e ju den värsta smärtan. Hur känns sammandragningarna? Hur känns det när man öppnas vid öppningsskede? Hur känns det när man krystar? Har någon tagit epidural? Hur kändes det? Hur länge räckte förlossningen allt som allt? Det finns så mycke ja undrar, sku kunna fortsätta skriva tusen frågor. Jag sku villa lite höra hur det var för er? Kan man beskriva smärtan? Tacksam för svar :)

17 svar

Det gör ont de kan man inte komma ifrån men det är inte värre än att man klarar av det. Jag har låg smärttröskel och födde tvillingar med bara lustgas. Jag är så nålrädd så ville inte ta någon smärtstillande . Men samtidigt som det är jobbigt så är det världens underbaraste sak man kan göra . Smärtan försvinner så fort man får sitt knyte på bröstet :)

Du øppnas med hjælp av værkar, och det gør riktigt riktigt ont. Både i \"mensmagen\" och ryggen. som extrema magkramprr kanske man kan sæga.. Men kvinnor har klarat at føda barn i alla år så detta klarar du också. Krystingen kan ja inte førklara, du får bara førestælla dig... Epidural ær absolut inget att oroa sig før. Du får det nær du har såpass ont att du mærker de knappt. Sen nær den børjar værka ælskar du den :) Min førlossning har extremt lång, men jag hade nog lite otur :) stressa inte upp dig før førlossningen. De klarar du :)

Svårt att säga vilket som är värst, alla tycker olika! Själv tyckte jag att krystfasen var det värsta jag varit med om, men många tycker det är skönt att kunna "göra" något aktivt (krysta). Sedan fick jag också lära mig att krystvärkarna oftast känns värre för dem som tagit epidural, eftersom epiduralen inte kan bedöva just de värkarna. Förlossningar är så himla olika för alla, det enda man kan vara säker på är att man kommer igenom det, för det kan jag lova att man gör på något vänster! :)

Helt klart var det förarbetet som gjorde mest ont. Djävulsk mensvärk och värkar som kändes som om man gick av på mitten. Det gick så fort att jag bara fick lustgas. Direkt när hon va ute så försvann ju all värk. Så skönt att ställa sig upp och se sin fötter igen. Jag va helt slut innan då jag spydde mkt och hade värkar i två dar. 4 timmar tog det från att jag va helt öppen. Va så hög på lustgasen så jag kände inte så mkt. Supernice! Inget att oroa sig för innan. Det går som det går. Ut ska den ju och den absolut bästa gåvan efter all smärta.

Jag fösöker att int stressa upp mig till fölossningen. De e bara så svårt att förstå hur man kommer att klara av det. Jag vet att ja klarar av det, ja måst ju. Int hålls h*n inne heller haha :D Ja e bara så otroligt oroli och rädd. Jag har sett en massa fölossnings video klippar o varje gång blir jag mera o mera rädd. O de hjälper int heller att sambon sitter breve o skriker "ush va hemskt" och "aij aij aijjjjj" när han ser på dom med mej...Tycker att de på någo sätt hjälper att höra hu de gick för er andra. För presis som man säger; de e så olika för alla.

Och en till fråga : Gick det över beräknade datumet eller kom era tidigare? När isf?

Jag skrev om min förlossning i dagbok förra året, du kan låsa på min profil om du vill. Jag skulle vilja påstå att det är guld värt att förbereda sig genom andningsövningar för att kunna ta sig igenom värkarna. Jag upplevde att värkarna var bättre än jag trodde att de skulle vara men tror också att jag klarade det bättre med.hjälp av andningen! Värsta fasen upplevde jag var precis när huvudet ska ut, då bränner det otroligt mycket mellan benen, känns som att man ska spricka. MEN! När bebisen kommer ut försvinner det plötsligt helt! Helt fantastiskt. Nu fick jag ju i och för sig ett väldigt stort barn (4955g) och jag har inget annat att jämföra med. Men ut kom han :-) 12 dagar sen... Förbered dig på att det gör ont men att varje värk för dig närmare ditt barn och ett slut på det onda. Jobba MED smärtan istället för emot den. Men som sagt, alla förlossningar är olika och ingen kan jämföras med den andra...

Jag har fött två barn. Nr 1 med epidural den var värdelös första dosen hjälpte inte alls andra blev jsg förlamad av från midjan o ner. Jag upplevde denna förlossning som jobbig o hade svårt att hantera smärtan i värkarna, krystv kände jag knappt då jag var förlamad o blev klipp så gick, tog 25h. Inför barn nr 2 hade jag en jobbig förlossning bakom mig o fick hjälp hos en Aurora barnmorska som var super! Hon gav mig rådet att köpa cd skivan att föda där man går igenom profylax andning jag kollade på den 1gång å tänkte inte mer på det. Men OJ vad det hjälpte när väl första värken kom så andades jag rätt o klarade av värkarna jätte bra med bara rätt andning! Tog ingen smärtlindring o när jag var öppen 8cm å fick krystv så fick jag lite panik av smärtan! Men fick så otroligt bra hjälp å störttning så tig nig igenom dem men de var hemska!! Tog 10 h totalt men hade en toppen förlossning o är så stolt över hur det blev o hur jag hanterade den :) lycka till!

Jag gick över 11 dagar. Det var rena tortyren. Tog till alla knep men sen när jag gav upp så hände det. Vattnet gick och sedan tog det 48 timmar innan hon kom. Det var bland det värsta jag har varit med om.. Så skönt när det väl startade. Jag öppnade mig på en timme . Trodde hon drev med mig när hon sa att det var bebis på g:-)

Det värsta var när man förlorade kontrollen över smärtan, så länge man kunde hantera värkarna och andas igenom dom gick det bra, men värkarna, vi kan säga från ca 8cm till fullt öppen var värst, sen tyckte jag även krystningen var väldigt jobbig men då fick man ändå lite mer kontroll igen och lite pauser att vila mellan...jag hade bara lustgas. Sen vill jag även säga att visst, den värsta smärtan går såklart över när bebisen är ute men förbered dig på att man inte mår särskilt gott iallafall den närmsta veckan efteråt, det glöms lätt bort, jag hade väldigt ont och åt Alvedon regelbundet i över en vecka. Du tar dig igenom det och du har kunniga barnmorskor med dig! Och bra att öva andning som nån mer skrev. Det är en otroligt häftig upplevelse framför allt, lycka till!

tack för alla fiina ärliga svar! :)

Mitt vatten gick 21.20 och min son är född 05.18. När vattnet gick hade jag inga värkar alls, utan de kom först en timme efter vattnet. Fick epidural vid 02.00 pga att jag hade sådan fruktansvärd ångest, och vilken lycka det var!! :) har skrivit om min förlossning på min blogg, www.hannaaaxelsson.wordpres.com :) där kan du läsa om hela förloppet :) du kommer att klara det, oavsett hur omöjligt det känns. Och det går inte heller förbereda sig på hur det känns (enligt mig iallafall) :)

Kom in till BB ca 5:45 o krävde att få stanna fast att dom sa du kan åka hem det är bara 2cm(1: jag satt i rullstol o kunde inte stödja ena foten överhuvudtaget ALLS 2: dom kanske säger ngn cm mindre för o bli av med en vem vet) innan d var d mollande mensvärken och sammandragningarna o vad nu som hände knappt märkbara, måste ha berott på att jag satt i rullstol. Mellan 7-8:30 måste jag varit riktigt hög på lustgas för d e nästan svart för mig vad som hände under den tiden. från att krystverkarna började tog d 11minutern så ploppa jag ut min plutt men tror att d hade gått snabbare om jag fick syre tidigare om d nu va det jag fick för mitt i krystverkarna kändes d som att jag kvicknade till ordentligt o då tänkte jag bara AMEN lyssna på vad barnmorskan säger att du ska göra o sluta gnäll om att du vill dö f*r h*lvete!! Det kändes som att kroppen visste vad den skulle göra precis efter att man börjat krysta bara, den tog över automatiskt, klapp på kroppen för d :D. Kändes som världens största ba*stolle boksatavligt talat var på väg ut, aj aj aj men oroa dig inte, vi kvinnor e helt j*vla otroliga.. Finns nog inget vi inte klarar av... Förutom dom där puuttenuuttesmåånålarna man tar blodprov på fingret med hahah.. Jag har klarat o föda men den nålen fixar jag f*n inte längre!!!! Lyycka till :D

Jag kan tillägga att efter förlossningen har jag låtit läkare bokstavligt talat gräva rakt in i foten på ovansidan med 10cm långa och tjocka nålar för att rota runt och suga ut var heelt utan bedövning, jag sa att d va f*n värre än att föda barn.. Och konstigt nog vågade jag göra det vid 2 olika tillfällen så med andra ord du kommer att inse att d faktiskt inte va så farligt som man trott haha vilket kommer göra dig starkare. Hoppas detta gör d lättare för dig :D

Jo, alla svar gör det lättare för mig. Fö de känns att jag kan förbereda mig bättre. Fast de e ju så att man int egentlgen kan förbereda sig till något för att de e så olika för alla. Men jag e faktiskt super tacksam av alla svar! :)

Jag tyckte det var värst att krysta. Själva värkarna var inte så hemska förrän jag inte hade någon smärtfri paus mellan dem. Tog epidural som var underbart! Jag kunde sova och värkarna kändes bara som att någon kittlade mig över hela magen på samma gång som det "drog" lite i den. Jag hade föreställt mig något mycket värre efter allt "känns som man blir överkörd av en ångvält" men det var mycket värre att bryta armen än att föda barn. Sved och brände som tusan när huvudet skulle ut, herregud vad ont det gjorde. Epiduralen slutade hjälpa när vattnet gick och efter vattnet gick låg jag och skakade, frös och svettades. När ungen väl var ute skulle jag ha kunnat göra om det direkt, då tyckte jag att det inte var så farligt även om jag bara ville hem till mamma när jag skulle krysta ;) Min tös föddes på bf, från första värken tog förlossningen 17 timmar och 1 minut. Fick höra att jag var riktigt bra på att kontrollera mig, men jag vågade inte skrika och vråla och slå runt mig, haha :D nä, men jag hade en lätt förlossning, tyckte det gick snabbt och det värsta var när jag fick en spruta på ena skinkan för att hjälpa tösen att komma längre ner och fixera sig och bedövningssprutan när jag skulle få EDA och såklart droppnålen! Att föda barn gör ont, men all smärta är värd den underbara lilla person man skapat :) Smärtan går inte att beskriva, det är olika för alla hur ont man tycker att det gör. Men att krysta går att beskriva som att försöka skita ut en vattenmelon, en soffgrupp, en traktor eller en båt, eller så allt på en och samma gång. Jag kände inte av att ungen var påväg ut och blev riktigt förolämpad över allt tjat om "OOOOJ va myki HÅÅÅÅR!" (det var tösen de menade ;) ) när huvudet skulle ut kände jag allt att hon nästan var ute, det brände och sved och var riktigt obehagligt, tryckte på något otroligt. Jag krystade i 41 minuter men det kändes som hundra när jag nyss börjat krysta, när hon nästan var ute tyckte jag att allting gått på fem minuter. Det är en underbar känsla när ungen väl är ute :)

Vilken fin historia du hade att dela med dig :)

Svara på frågan

Du måste vara inloggad för att svara. Logga in

Relaterade frågor

Någon som varit ung och steriliserat sig? · Vecka 26 Vanligt att vara utan symptom? Hur viktigt är det att ta gravtest med morgon-urinet? · Vecka 3 Törstig och torr i mun · Vecka 5 Extremt tidiga tecken på graviditet? HJÄLP