← Alla frågor

Vecka 36

Hur hade ni gjort ang. umgänge?

UngTjej93 · Ställd 2012-11-17 · Uppdaterad 2026-07-16

Nu när det börjar närma sig att den lille/lilla ska komma så har tankarna börjar cirkulera kring vad barnets pappa har rätt till när det gäller umgänge med bebisen. Jag menar absolut inte på att han INTE ska få träffa henne/honom men jag tror inte jag kommer klara av att lämna ifrån mig bebisen helt till honom, oavsett om det är en timme eller en hel dag! Ni som läst mina dagsboksinlägg vet att han ha varit idiot och det är nu två veckor sedan jag flyttade hem till mamma och under den tiden har ja fått frågan 1(!!) ggn om hur bebisen mår.. Han har sett på fb att ja skreve lite om att ja är orolig av och till men han har inte visat stöd öerhuvudtaget! Jag kommer aldrig att avvisa honom från bebisen men finns det något som säger att han får ha umgänge med henne utan mig? Det blev en lång och komplicerad fråga men vill gärna ha lite tips och insyn på vad man kan/bör göra :)

8 svar

Halloj! Sitter i samma sits! Eftersom jag har precis gått igenom en vårdnadstvist så har jag tagit reda på lite fakta! Är din fdkille ens intresserad av umgänge? Min är ju \" tyvärr\" det så jag kommer nog att få faitas i tingsrätten med denna karl också:-( Bvc rekomenderar att barn under 1 1/2 år bor hos mamman , vill pappan ha umgänge så får han komma på korta besök i början som sen kan bli schemalagda timmar i veckan. Jag hade med min exman att han kom 4 tim på fredagar då han gick runt i området med vagn eller åkte till hamnen å gick runt! Sen skulle det utökas till antingen 2 gånger i v a\'4 tim eller när jag slutade amma kunde han välja å ta lite längre tid 1 dag i veckan! Tingsrätten hade att han skulle meddela mig minst 7 dagar i förväg vilken dag som passade honom, så att han inte dök upp som gubben i lådan! Mitt senaste ex som jag har bebisen i magen med. Han bråkar redan innan bebisen är född med att han minsann inte kommer låta mig få några av hans föräldrardagar! Grejen är att jag tagit reda på det också:-) eftersom jag aldrig varit sambo med denna man , bor inte i samma kommun el län , inte är gifta , så går vårdnaden till mig och han har 0 dagar om inte JAG skriver över till gemensam vårdnad! Skulle aldrig falla mig in! Samma med att han bråkar om att han ska ha efternamnet som är hans, barnet föds in i mammans efternamn:-) Familjerätten sa att de kommer avråda mannen att söka ända upp i tingsrätten! Då jag har 7 syskon till bebisen som jag är boendeförälder till så vill man ogärna splitta på syskonskara! Hoppas du fick svar på några tankar! Jag vill inte heller lämna ifrån mig bebisen, men självklart vill jag inte heller låsa ut pappan, men under bra trevliga ordnade former så får de gärna umgås! Hur ska du göra på förlossningen? Jag har valt att N inte kommer få vara med, känns för intimt och utlämnande! Min äldre syrra ska vara med:-) lycka till!!

Jag vet faktiskt inte om han är intresserad av något umgänge men vill ha lite nys om vad som gäller ifall han skulle börja dra upp något om umgänge. På förlossningen blir det nog min mamma som får följa med, jag vet inte riktigt än.. Finns liksom ingen person som jag känner mig lugn med med tanke på att de ä som du säger, väldigt intimt. Trodde ju faktiskt att det skulle vara pappan till barnet som skulle med men det ha jag beslutat mig för nu att han ska då iaf inte få följa med! Och att vara själv vet jag inte om det är någon hit???

Det är som du säger,,, ingen hit! Jag vägde länge feam å tillbaka om jag verkligen vill ha syrran med mig! Vill jag lämna ut mig fullt ut med henne? Kanske få kräkattacker, bajsa på sig , få panik m, m hmmm, jag har tyvärr ingen mamma, annars hade hon ju varit första handsvalet !! Men tänkte att jag har syrran som sällskap i början åtminstone så får jag känna efter hur det blir under tiden! Ska bli spännande:-) jag har alltid haft mannen med mig innan! Lycka till!!

ni kommer att bli kallade till familjerättsbyrån för o skriva på vårdnaden, det säkraste e nog att du tar ensam vårdnad men att han får umgängesrätt och se sen hur intresserad han e och hur mycke han bryr sig och försök att ha en liten block där du antecknar allt för skulle du plötsligt känna att nej han får inte träffa sitt barn längre så måste du ha bra anledningar. min väns sons pappa kom när han kände för det vilket inte var ofta så sonen mådde dåligt varje gång han kom på besök och till slut fick hon nog, hon tålde inte att se sin son så ledsen varje gång dessutom att hon aldrig visste hur lång tid det kunde dröja till nästa gång så hon slutade plötsligt svara honom och kontaktade och informerade famuljerättsbyrån om allt så sen när han kände för o se sin son så började han bråka men då hade hon allt nerskrivet, sms, när han ringt o allt så till slut fick han besöksförbud. idag e hon lyckligt gift med en annan och fått en liten dotter o flyttat till Australien o pappan till sonen kan inte göra något alls så var noggrann med allt, hade hon inte varit det hade hon inte fått flytta från Sverige utan pappans samtycke enligt lagen. i ditt fall verkar d bara vara tillfälligt, jag tror ni blir ett par igen. lycka till :)

och förresten ha någon med dig till förlossningen, jag tror d känns bättre om man delar den upplevelsen med någon än ingen alls iaf om det är första gången för till andra gången vet man mer.. lycka till

Håller med om att du ska skriva ner allt!! Jag har ett kollegeblock där jag skriver ner precis allt om N! Hans dryckesvanor, att han kör bil innan alkoholen har tagit sig ur kroppen , hur han bor , prioriterar m,m redan nu innan barnet ens är här! Lycka till!

Tänk på att barnet har rätt till båda sina föräldrar. Första året är det bättre att han träffar barnet på \"dina\" vilkor men sen tycker jag att barnet ska få träffa sin pappa ensam då och då om han nu inte visar sig helt olämplig att ta hand om ett barn.

Det är ingen som bestämmer det åt er (om ni inte är oense såklart). Det absolut bästa är att prata med honom och komma fram till en bra lösning. I början blir det ju av naturliga skäl svårt för honom att träffa bebisen varje dag (amning utgår jag från). Det bästa för barn är att föräldrarna kan enas om frågor om barnet och att ni inser att det handlar om barnet, inte era behov eller viljor. Det är såklart supersvårt i början, när man precis har gjort slut, men det blir bättre.

Svara på frågan

Du måste vara inloggad för att svara. Logga in

Relaterade frågor

Få träffa farmor eller ej? · Vecka 24 Mensvärk men ingen mens, testade negativt men har ömmande bröst och kissar ovanligt ofta. Hjälp med lite ovanliga men fina flicknamn? · Vecka 36 Sjukpenningnivå och lägstanivå · Vecka 36 Arbetsförmedlingen ..... · Vecka 27