HUR berättade ni för familj/närmaste?

Till min mamma och pappa köpte jag varsin t-shirt med texten "Blivande mormor" respektive "Blivande morfar" :) Pappa fick sin t-shirt på sin födelsedag och blev helt överlycklig att äntligen få bli morfar. Och mamma fick sin t-shirt när vi träffade henne över en middag på Arlanda. Hon skrek rakt ut av gädje och började storgråta av lycka och hela restaurangen satt och skrattade när hon stolt visade upp sin t-shirt *haha* Mina vänner och min sambos föräldrar sa vi det bara till utan några kronstigheter. vi berättade det bara vart eftersom vi träffade dom :)

Min närmsta vän fick reda på det bara några minuter efter mig, via ett mms med bild på det positiva gravtestet, hon blev helt överlycklig o visste redan att vi försökte. När jag var i v.7 var mina föräldrar uppe och hälsade på och skulle träffa min sambos mamma för första gången. Det kändes som ett perfekt tillfälle att berätta då alla fick reda på det samtidigt. Så strax efter middagen hemma hos svärmor berättade i den underbara nyheten för dem. Dom blev chockade och glada allihopa och jag tyckte mig nästan kunna ana en glädjetår i pappas ena ögonvrå ;D Där efter har vi tagit det lite pö om pö. Babalo: Kul med t-shirtarna :D

Vi började berätta i vecka 13 och tyckte det var jättepirrigt och nervöst eftersom vi hade hållit det hemligt så pass länge. Vi gjorde inget speciellt sådär när vi berättade. Vi var över på en fika typ och då berättade vi. Det enda vi ville var att berätta personligen ansikte mot ansikte till alla inom familjen. Det var SÅ kul att se allas reaktioner faktiskt. Ett minne för livet helt klart! Men visst kan man vara kreativ och göra det på flera olika sätt. Man gör det som känns bäst för en helt enkelt. Vi hade tillexempel aldrig kunnat tänka oss att berätta via ett sms utan vi ville vara med personen/personerna. Och till de vi berättade sa vi att de absolut inte fick berätta vidare till någon eftersom vi ville berätta själva. Lycka till, ni har något spännande framför er! :) och det kommer gå jättebra hur ni än gör.

När jag plussade så bodde jag några mil bort. så jag ringde till min mamma och min bästa vän. Min vän tog det riktigt bra och blev super glad, medans min mamma inte gillade tanken först.. Till min killes föräldrar talade vi också om det över telefonen, eftersom att även han bodde några mil bort. (både studerade på samma ort) Sen talade vi inget om förens i v. 18 typ. när vi hade varit på UL, då var man helt säker och hade även något mer att visa upp (förutom magen) hehe