Hur är det i ditt förhållande? Ångrat mig?

jag tycker du ska prata ut med honom om vad han håller på med. Det kanske inte är lätt men testa att skriva ett brev om hur du känner och låt honom få tänka efter vad han faktiskt gör mot dig och att han borde göra alt på ett annat sätt. Liksom snällare och sånt. Som jag tänker så ska du kanske inte göra abort men försök att fortsätta annars göra ett uppehåll och se om han vill ha dig och barnet och om han då ändrar sig.

Ja de låter inge vidare. Testa skriv till honom. Eller be din barnmorska samtala med er båda. Du kan ju ringa och förareda henne. Hoppas din kille kommer till sak han är säkert bara nervös och känner sig utanför. Lycka till.

Jag tycker det verkar som om ni bråkar alltför lätt o över helt onödiga saker. Han har ju faktiskt inte skyldighet att tala om vem han skriver sms med, sånna saker är nästan lika bra att inte ens fråga om. Och frukost... Lagar du ofta frukost till honom? Jag gör aldrig det till min sambo så då tycker jag det är ok att inte han gör det för mig. Jag menar inte att bagatellisera ditt problem, men om ni väl bestämt er för att skaffa barn tillsammans tycker jag att det visar att ni är jättekära, och då ska inte sånnahär struntsaker få dig att tvivla. Stäng in dig på sovrumet o fila naglarna nästa gång du får lust å slå en klacksko i pannan på din sambo, så ska du se att humörsvängningarna har lagt sig när du är färdig:) hoppas det löser sig, och kanske killar behöver mer tid än oss tjejer för att förstå vad som är pågång. Men jag tror att så snart han känner mini sparka så kommer han förändras å bli bara kärleksfull mor er båda:) Kram!

man får tänka på att de e en känlig period i början för killarna oxå, de bästa e att gå undan o va för sig själv. ta vara på den tiden ni e ensamma för sen när bebis kommer så kommer ni inte ha så mycket egentid den första tiden. lycka till me allt o att allt löser sig för barnet har de bäst ifall mamma o pappa e tillsammans=)

Halloj! Vad tragiskt att du känner så redan nu i v 14 !! Jag funderar på om du inte ska sätta dig ner och fundera igenom din situation!! Du verkar ha en rätt omogen kille,(vet ju inte åldern på honom) Sitta och gömma sms!?! Är det verkligen någon du vill leva med resten av ditt liv? Abort känns ju ganska drastiskt då du skriver att du har satsat på att skaffa barn, men du kommer troligtvis att kunna vara ensamstående och klara det med glans!! Har du släktingar och vänner här uppe i stockholm ( det lät som du kommer någon annanstans ifrån, eftersom du bara bott sedan januari!! ) Någon annan som kan stötta dig? Jag skulle nog inte ingå i ett förhållande och låtit mina barn växa upp där vi bråkar så ofta! Nu säger jag inte att mitt liv är en dans på rosor, absolut inte, vi bröt upp för 7 år sedan för att han var deprimerad och började bli agresiv och allmänt otrevlig , vi flyttade ifrån och då \"vaknade\" han började gå hos psykolog och fick ransaka sig själv. Nu bor vi i hop igen och har gift oss förra hösten har hunnit få 2 barn till efter det och väntar nu vårat 7e barn. Visst har jag lust att kasta ringarna i huvudet på honom med jämna mellanrum, men han har ju helt klart mognat + att nu vet jag att jag faktiskt klarar mig själv utan honom med alla barnen och han vet det , så han skulle nog aldrig gå så långt igen=) Lycka till och jag håller tummarna för dig, prata med honom , be liksom om ett möte och berätta vad du tänker och känner , då tror jag att du får en klarare bild av hur han kommer att bete sig!! Så du kan välja din framtid där ifrån=)

Jag tror att han inte\"tar hand om dig\" då han nog inte riktigt har fattat att du faktiskt är gravid än. Alla killar reagerar olika och för vissa tar det längre tid än för andra att förstå det. Det där med att han knuffa till dig i magen var ju lite konstigt och han bör ju absolut säga förlåt när han gör något sådant. Men ja, det enda du kan göra för att försöka lösa erat problem är ju att prata med honom. Lycka till iaf och hoppas att ni löser det snart =).

Om du vill prata med honom men vill ha någon mer med så kan ni ta kontakt med familjerådgivningen som är utbildade att hjälpa par som ska få barn och går igenom något sånt här :)

Jag vet inte hur ni hade det innan du blev gravid, men jag vet i mittt eget fall så har min man en del egenheter för sig som tidigare var irriterande på sin höjd, men sen jag blev gravid kan jag börja stortjuta som om världen håler på att gå under, så nu stannar han upp och tänker sig för oftare. Naturligtvis måste du känna efter hur du vill ha det. Även om känslorna förstärks av hormonerna så är det ju ändå något som du inte trivs med, och kanske en miljö du inte vil att barnet skall växa upp i. Lycka till

Hej, det framgår inte någonstans om du pratat med honom om detta... Vet han hur du känner?? Killar har inte förmågan att läsa kvinnors tankar. Förklara för honom hur du känner och tycker, tror att det kan underlätta för er innan ni tar kontakt med familjerådgivning! Hoppas att det löser sig för er, Försök att njuta av graviditeten ;-)

det är synd att du ska behöva känna så. men som svar på don fråga, mitt förhållande är samma som innan, jag sköter allt hemma och killen jobbar, inte gör han frukost åt mig eller rensar kattlådan, jag städar, tar hand om sonen, katterna, ekonomin, läögenheten, tvätten och middagen. det är bara så det är :)