Hjälp, jag är så elak

Se bara till att berätta även allt positivt för honom, så ska han nog klara din graviditet!!! Lycka till!

acceptera inte varken för dig själv eller för din kille du kan bättre skyll inte på kroppen den gör nog så gott den kan den har talat om för dig att ta vara på dig själv bättre och det är inte att skita i allt.

Fast skita i allt gör jag inte, där var du lite hård. Jag kämpar stenhårt varje dag men just det här med mitt humör. Det känns änna som jag mött min överman... I mig själv. Jag vet, skitsvårt att förklara men jag förstår dig även. Jag får ta vara på mig själv bättre, sova mer, verkligen ha strikta mattider då det påverkar mitt humör kopiöst. Mer vet jag inte vad jag kan göra. Tack för era svar. Jo, minna, berätta positiva saker, det har jag däremot lyckats göra :) Varje dag och jag är noga med att be om ursäkt. Kanske alltid något iaf :)

jag menade intne att vara hård där är jag ledsen att det blev så men det är svårt tt gå in i någon som mår dåligt och oftare än man tror så är en spark därbak inte fel det vad jag tolkade ditt rop på hjälp men ut i vädret frisk luft gör dig både pigg när du ska och trött när du borde sova lycka till med tillfrisknadet det är skit att må dåligt.

Visa han detta inlägget! Så får han se sånt som du kanske inte sagt till honom annars ;)

Jo en spark i baken tog jag det som juliet. Det gjorde jag, jag kände att det kanske var det jag behövde, att strykas medhårs brukar inte hjälpa en i det faktiska loppet. Så jag tog inte illa upp :) Matilda_W, jag har faktiskt sagt allt detta till honom, han vet vad jag känner och tycker för/om honom, men han ser det inte så mycket i mina handlingar bara. Idag har jag varit toppen, än så länge men denna dag ska namne mig sluta på topp så i med lite mer mat så ska det gå :) Frisk luft ja, det måste jag fixa!

Kunde varit jag som skrev detta under min senaste graviditet :p jag va ett monter på riktigt! Men precis som du va jag noga med att be om ursäkt och försökte verkligen tygla mitt humör! Hjälpte ju inte alltid då men! Försökte iaf :) nu gjorde ju inte min man allt som dina verkar göra då han mest gillar att greja med sina bilar så han försvann ganska fort dit efter jobbet, det ligger dock vägg i vägg med huset så jag var pch är en jävla tjat kärring ibland :p men tillslut sa han i slutet av graviditeten att nu fan är det nog med dig och ditt jävla humör :p men han sa även aft han trodde det va oron inför närmande förlossning som gjorde mig sådan och nör jag äntligen tog upp detta med min bm så blev det faktiskt bättre :) jag viste att jag va orolig för den då första va förjävlig men trodde verkligen det berodde på kroppen och tröttheten! Du är inte orolig för något som komma ska? Lyckatill och du det går över ;)

Jag skulle säga att du bör prata med din BM eller vårdcentral och be om psykologisk hjälp och/eller stöd. Du tycker själv att ditt humör är ett problem, och då kan du också jobba med det! Det finns massa sätt att ta kontroll över situationen, kanske inte att få humöret att bli bättre, men i alla fall få kontroll över tillvaron och lära dig acceptera det. Det är ju synd om du mår dåligt, din sambo mår dåligt och att tillslut kanske även ert förhållande mår dåligt. Det är bra att bryta trenden så tidigt som möjligt, ju färre konsekvenser leder det förhopningsvis till!