Hjälp..

Hejsan. Jag är inte gravid, eller jag vet inte riktigt. Men jag har en kille som vägrar att bli pappa, vi blev med barn förra året men jag gjorde abort då jag kände att jag inte klarar av att ta hand om ett barn själv. Han sa att han skulle hata både mig och barnet.

hej, förstår att du antagligen är rädd och förvirrad med vad du ska välja och vad som är rätt för dig. jag var i samma sits som dig förra året, jag kan bara berätta hur jag gjorde och vad som var rätt för mig, men det är helt ditt val om hur vidare du känner dig mogen och vill ha barnet som avgör vad ditt val ska bli. jag var 18 när jag blev gravid, jag hade redan gjort en abort som 15 åring och vägrar göra om det, så psykist påfrestande som det varit för mig i många år. så, jag bestämde mig att behålla barnet, pappan till barnet ville inte ha med mig eller bebisen och göra, klart jag var orolig att inte klara det ensam. jag var ensam hela graviditeten och efter han föddes. Nu har jag en son, Rasmus på 9 månader och inget i världen hade fått mig att ändra mitt beslut. Hans pappa är inte med i bilden alls. Men gör vad ditt hjärta säger till dig, innerst inne så vet man <3 kramar

Halloj, jag skulle bara berätta lite om mig själv , för valet är ju bara ditt! När jag var 19 så blev jag gravid och födde en välskapt dotter , året efter innan jag fyllde 21 så födde jag en liten pojke., jag och barnens pappa separerade innnan gossen var 1 år och jag blev ensamstående 2 barnsmamma vid 21 år! Men jag ångrar ingenting, det fungerar att leva ensam med sitt barn och din mamma var ju ung när hon fick dig så då borde hon ju kunna stötta dig! I dag är jag gift och väntar mitt 7e barn i aug /sep =) Skulle min dotter som i dag är 15½ komma hem och säga att hon är gravid så skulle jag som mamma stötta!! Mitt råd till dig är att prata med din mamma och se om hon kommer att stötta dig, din pojkvän ligger liksom sist i kön på hur du vill och ska göra , män kommer och går ,men kärleken till sitt barn består=) Känner du dig mogen? Satsa i så fall=) Lycka till med ditt val och hör gärna av dig så att jag vet hur det går för dig!

Hej :) mitt namn är Sanna och jag är 20 år jag väntar mitt första barn nu i september , har iof haft stöd från min sambo under hela graviditeten , men kommer ihåg när jag berättade för min mamma när jag va i vecka 11 jag trodde att hon skulle bli jätte arg och jag gick runt i flera veckor och oroade mig , men när jag väl berättat så släppte de en stor klump från bröstet och hon blev inte alls arg snarare jätte glad , tycker att även om de är svårt försök berätta för henne för din egen skull . Tror du skulle må bättre av att säga något. Om hon nu själv va en ung mamma så förstår hon va du går igenom och kan nog ge dig lite extra stöd :) lycka till , kram Sanna

Vet att det kan kännas tufft. Men du klarar det! Jag var 19 när jag fick veta att jag var gravid, 20 när jag fick min dotter. Min kille sa rakt ut att han inte ville bli pappa och tjatade om abort och sa sedan att vi kunde vara tillsammans men han skulle aldrig vara pappa till barnet. Så det tog slut rätt snabbt. Ibland tvivlade man under graviditeten att man gjorde rätt, men så fort som bebisen rörde sig så viste man att man gjort rätt val. Min dotter träffade sin pappa första gången när hon var 3 år och det gick jättebra. Din mamma veta jag inte hur hon reagerar, min mamma stöttade mig. Men det känns nog bättre när du berättat och du slipper tänka på hur hon ska ta det, man är rätt duktig på att föreställa sig det värsta. Kanske tar hon det jättebra, eller så behöver hon lite tid. Men hon var själv ung mamma och borde inte vara arg på dig för något hon själv gått igenom :) Grattis till graviditeten :D