Han vill inte bli pappa

Jag kanske kommer låta jätte hård nu, iof kan det hända allt med en pappa i en graviditet, men att skaffa barn som är det största i livet utan en pappa är ett stort beslut, det är många som klarar det absolut, men klarar man av egentligen att ta ett ovetande barn till världen som kommer ha en pappa som ej vill ha med barnet att göra? Nu vet du om att du kan bli gravid, o eftersom du e ung som jag tolkar det så har du många år kvar att bilda ett bra liv för dig själv o hitta en man som älskar dig o vill allt med dig o kommer bli världens stoltaste man när hans kvinna blir gravid. Jag tycker alla är värda det, helst det ofödda barnet. Men de e oxå en dröm bild, du kommer säkert klara detta jättebra om du bestämmer dig för att behålla det, men se till att ha stöd från andra håll, du kommer behöva det. Ring försäkringskassans o prata med dom om dina frågor, dom kan säkert hänvisa dig rätt till det om dina pappa frågor. Pappan är säkert oerhört rädd o absolut ej mogen för detta o de e fullt förstående, man kan gå o prata med någon o se om de hjälper, o gör det ej de så har du något stort att besluta, o ingen dömer dig för det bästa besluten, men jag tycker du o ditt framtida barn när de än blir är värda det bästa. Lycka till tjejen.

tycker du kan v'nta med barnen om pappa inte vill synd om barnet att komma till v'rlden och pappan inte vill ha den sj skulle jag inte skaffa barn om manen inte vill tycker det m[ste vara ett gemensamt beslut synd att ett barn kommer till v'rlden utan en pappa jag vet att du kanske klarar allt sj men barnet beh;ver b[de mamman och pappan annars fins det soc att prata med lycka till

Gör abort! Ha inte bråttom! Din kille vill säkert ha om ett par år, men jag förstår att han inte vill ha nu när varken du eller han har jobb eller ens gått ut skolan! Man är ALLTID två om det beslutet! Att sätta ett barn till världen är ingen liten grej!

Ingen ska behöva bli förälder mot sin vilja - särskilt när mAan redan innan graviditeten angett sin ståndpunkt. Samtidigt ska heller ingen behöva aborter ett foster mot sin vilja heller. Vad jag bara inte kan förstå är hur man kan vara så slarvig när man redan genomgått en ofrivillig abort?!? Kanske borde byta preventivmedel? Jag hoppas du tänker igenom det här ordentligt och verkligen ställer in dig på att bli själv med det här barnet. Arbetslös och utan utbildning. Ingen hit alls. Jag vet ju inte vad du har för stöd att få från familj etc, men ska man skaffa barn så bör man först kunna försörja sig sjäv. Visst finns det ekonomisk hjälp att få, men det är bara upp till existensminimun. Tyvärr, för hans skull, får man i Sverige inte hålla pappan anonym. Barnet har rätt att få reda på sitt ursprung. Det är därför spermiedonation etc inte är tillåtet här. Han behöver dock inte vara delaktig i omvårdnaden av barnet. I din situation hade jag gjort abort, då det handlar om vad som är bäst för flest. Jag hade avslutat mina studier, skaggat mig en försörjning och sedan satt ett efterlängtat barn till världen istället. Att behöva växa upp och veta att ens biologiska pappa inte vill veta av en och att man kommit till mot hans vilja är inte det bästa. Jag tycker du ska prata med en barnmorska, kurator eller liknande och verkligen försöker sätta dig in i vad det skulle innebära att bli ensamstående mamma i din situation, och hur det skulle påverka barnet, utan att minimera problem eller blinda för dem. Önskar dig allt gott och lycka till!!

Min sambo ville inte heller ha barn när vi blev gravida första gången, och jag vägrade göra abort för jag ville ha barn ( vi var då 22 och 29 och hade jobb båda) men jag sa till han vill du inte klarar jag mig själv du behöver ha något med oss att göra, kan höras höras hårt men du skrev varför ska du tvinga på han ett barn samma där varför ska han tvinga dig till abort? Vi gick och prata med en kuratet och min sambo \"vande\" sig vid tanken efter ett tag var han lika glad som mig för barnet och nu är det är vår dotter det bästa som har hänta han, och nu vänta vi vårt andra barn planerat. Om du vill prata skriv gärna till mig jag vet vad du går igenom.

han kan ju inte tvinga dig till abort, många killar är ju oroliga i början men vänjer sig under graviditeten. men du ska inte lita för mkt på det där med hjälp utifrån :P den hjälpen kan ibland betyda tvångsomhändertagande. mycket möjligt att du skulle bli en jättebra mamma men eftersom du inte har jobb och inte gått ut skolan kan det hända att du får socialen hängandes över huvudet med hot om att ta ifrån dig ditt barn. nu vet du ju att du kan bli gravid så skulle du välja abort kommer barnet tillbaka vid ett lämpligare tillfälle ;)

Hej! Jag förstår precis vad du känner... Min sambo var lika dan emot mig då jag fick veta att jag var gravid. Han hade alltid sagt att han inte var redo för barn och ville vänta sen fick jag allt för mycket problem med mitt preventivmedel och slutade med det. Han visste om det hela tiden och jag fick för stunden inte nya heller. Han ville inte använda kondom och hade tydligen svårt att förstå att jag kunde bli gravid och isf skulle behålla barnet. Sex hade vi och gravid blev jag.. Han var helt förkrossad i några dagar sen började han prata bra om barnet och började klappa o mysa med min mage... Falskt alarm, efter 4 veckor till kom han bara hem en dag och skrek att han inte vill ha med barnet o göra, att jag utnyttjar honom och få skylla mig själv.. Allt är mitt fel och då får jag ta hand om barnet tillsammans med mitt nudelpaket! Han har inte ändrat sig än och efter snart 2 månader står vi kvar, älskar varandra men som singlar båda två. Jag har ännu ingen fast bostad och saknar varje sekund med honom.. Tänker inte sluta kämpa för att få min familj tillbaka och om inte så gör jag det själv! Vi tjejer är starkare än vi tror men du måste tänka över vad du själv mår bäst av och vad du vill... Håller det mellan er även om du gör en abort? Kommer han finnas vid din sida då? Ensam är stark men man är starkare om man är fler! Kämpa på och känn efter vad som känns bäsr för er.! Abort är bara bra om ni känner det är bra.... Vilket aldrig jag klarat. Styrkekramar!!

Hej Melinix, det är verkligen ett tufft val du står inför. Kåt dig inte tvingas tull något du inte vill göra, men tänk noga igenom ditt beslut. Att bli ensamstående mamma utan jobb och utbildning gör det varken lätt för dig eller det kommande barnet... För sin egen skull ska du försöka undvika soc, det är inget man blir rik på och pengarna därifrån räcker inte för att du och liten ska få samma möjligheter som många andra. Din kille kan \"avsäga\" sig faderskapet på så sätt att du får ensam vårdnad, men barnet är hans oavsett - det kan han aldrig komma ifrån! Därmed är han också försörjningspliktig till den dag barnet fyller 18 år. Detta betalas ut beroende på hans inkomst. Då du säger att han är arbetslös kommer det bli den allra lägsta avgiften du får vi f-kassan och den pengen är inte stor! Barn är dyra, och behöver en hel del saker under uppväxten. Hoppas ni löser detta tillsammans på bästa sätt.

Lite svar på dina frågor om vad han kan och inte kan göra. Han kan inte avsäga sig faderskapet, han måste hjälpa till att försörja barnet med underhåll även om han inte vill vara delaktig i dess liv. Han kan ge dig ensam vårdnad men måste ändå betala underhåll, men han kan få hjälp med det tills han får ett jobb. Om du träffar en annan man och den mannen vill adoptera barnet kan han avsäga sig faderskapet eller rättare sagt adoptera bort sin rätt till barnet till den andre mannen. Han kan inte lagligen säga att det inte är hans problem, han var delaktig i skapandet då måste han hjälpa till så att barnet får det bra, i varje fall ekonomiskt. Han kan heller inte säga att du inte får uppge honom som fadern, du måste säga vem som är pappan. Man har inget val där, annars blir det mängder med träffar med socialen tills man berättat och man får inget barnbidrag förrän båda föräldrarna är finns nedskrivna. Socialen kan även undersöka vilka du haft relationer med och kräva tester för att kolla faderskap. Hoppas jag svarade lite på dina frågor.

Att behålla ett barn utan att vare sig ha inkomst eller utbildning låter för mig ärligt talat vansinnigt, rent ut sagt idiotiskt... Och att dessutom tvinga sin kille att.bli.pappa och ha skyldighet att försörja ett barn han inte vill ha tycker jag är ännu värre. Låter jättehårt och elakt, jag vet men man måste vara lite realistisk. Det handlar faktiskt om ett nytt liv! Barn hinner du skaffa senare med bättre förutsättningar och med en kille som vill... Så tänk verkligen efter!

Glömde skriva att när vi gick hos kuratorn så sa hon att i en graviditet så är det inte demokratiskt för att det är faktiskt kvinnan som \"bestämmer\" i med att det är hennes kropp. Och mitt erbjudande står kvar vill Du skriva av dig skriv till mig, jag vet vad du går igenom och stå på dig lycka till..

LindaMaria: Vad menar du med att spermiedonation inte är tillåtet i Sverige? Det är bara att gå till en IVF-klinik för att få hjälp med en spermiedonation...

Inte från en okänd donator. Det är därför folk åker till Danmark. I sverige har alla barn rätt att få veta sitt utsprung. Detta undersöktes i Barn till varje pris, eller om det var Drömmen om ett barn.

(såg att jag verkligen uttryckt mig luddigt ang spermiedonation ha ha. Sorry)