gravid och anorexi, någon mer?

Innan jag blev gravid var jag besatt av min vikt. Jag åt nästan aldrig. Drack bara kaffe åt ev. 1 lagat mål mat om dagen och rökte som bara den. Sen när jag plusade blev jag självklart otroligt lycklig och ville verkligen inte skadda mitt lilla barn genom att fortsätta med min besatthet. Jag tänker fortfarande på vikten och är nu i v. 24+0. Är livrädd att jag inte ska kunna gå ner det jag går upp. Än så länge har jag gått upp 8 kg.

Jag hade anorexia för några år sedan, fick hjälp efter att jag vägde lika mycket som en 5 åring. Efter det har jag inte kunnat äta mycket och har alltid varit besatt av min vikt, trots att jag inte svält mig själv något mer. Nu när jag är gravid (19+5) så kom ångesten när magen började växa, och det sitter fortfarande kvar tyvärr. Försöker att inte tänka på det, och det är klart att jag inte äter mindre för att svälta mig, men äter enbart för att jag vet att jag måste. Får ångest bara av tanken att stoppa i mig en enda tugga mat. Det börjar trappas av då jag tycker det är fint med gravidmagar, men tror att tvångstanken på en fin kropp alltid kommer finnas. När barnet väl är ute är det rejäl träning som gäller för att få bort allt överflödigt. Har tur som gick ner i vikt i början av graviditeten pga illamående, så än så länge har jag inte gått upp över det jag vägde innan jag blev gravid, men det dröjer nog inte länge.

vad \"skönt\" att höra att det är fler än jag som också har detta problem. Det är nämligen något jag skäms över att erkänna, att jag inte riktigt är helt fri från det. Vågar inte säga det till någon direkt, av rädsla för att möta: \"kan du inte ens släppa det när du är gravid, du kommer skada ditt bar, vad är DU för en mamma egentligen\" osv... Sen jag plussade har jag också ätit normalt, för att jag måste och för att jag älskar barnet i min mage och inte vill skada det såklart! men vikträdslan finns ju där! Jag var fortfarande väldigt underviktig när jag blev gravid (borde inte ha kunnat bli gravid egentligen..) Så jag har vart tvungen att gå upp i vikt sen dess. BMI mässigt ligger jag fortfarande på undervikt, men närmre normalvikt än tvärtom. Jag vågar inte prata med min sambo om det här riktigt. Vi hade det riktigt jobbigt under året som har varit. Jag var inlagd hela vintern och våren för min anorexi, och var då ifrån varandra väldigt länge. Nu säger han att om jag börjar \"vela\" igen efter jag har fött (alltså svälta mig) Så kommer han lämna mig, för han orkar inte med det en gång till. Därflr är jag rädd för hur jag ska kunna gå ner efter förlossningen igen, vilket jag såklart vill! Den rädslan i sin tur ökar på rädslan för att gå upp i vikt nu. ..

Hejsan! Jag har där imot varit tvärt om att jag är över vikt och har ångers över mat. men där imot kan jag inte hålla mig för godis och där med tröst äter jag i stället. Jag har nyligen varit gravdi och gått igenom. Jag fick hjälp med att prat med både diatist och psykolog inom detta. För varj gång jag var nere hos min BM såhade jag gått upp. Detta gjorde att jag gick där från gråtande. Men jag fick lära mig att jag skulle gå upp jag kunde inte göra något mera än att hålla en kost som var bra för mig. Att lita på mig själv att det kommer blir bra. Jag gick upp 15 kg under hal min gravditet det är helt normalt. Fick en tös på 5645gr 54 lång. Mode kaka som väde 1300gr. Sedan till kommer det foster vatten osv. Så länge du håller dig inom den gränsen. Så tycker du ska lugna ner dig och pusta ut. Hjälp finns om det behövs. Jag är glad att ajg fick den hjälpen. Lycka till kram jenny

Jag skulle säga träning i mängder och ät nyttigt! Min fästman var också orolig över min vikt, och tvingade i mig mat när vi träffades. Man kommer aldrig ur det helt, men man kan leva ett relativt normalt liv, det är bara att bestämma sig. Sen beror det ju på OM man vill leva ett normalt liv också, eller om man vill vara ett vandrande skelett som jag var och ville vara en gång i tiden.

jag har ingen anorexi men har haft det jobbigt med vikt ändå. Jätte ångest hade jag över att gå upp i vikt med min första dotter (gravid med nr 2 nu). Jag fick gå och prata om det lite för min BM var så orolig för mig. Men jag kom över det allt eftersom graviditeten gick och jag gick inte upp så många kilon på kroppen. Det var mest magen som växte. Se till att ät ordentligt, rör på dig som vanligt och försök tänka på att all mat går till bebisens utveckling och ditt välmående, som är väldigt viktigt för att du ska må bra nu när du e gravid. Vet inte så många andra tips för att få bort ångesten. De sa till mig från början att du KOMMER att gå upp ca 15 kg. (en graviditet väger ca 13-14 kg har jag för mig bara i extra blod, bebis, förstorad livmoder, vätska etc) men jag gick upp typ 11-12 och det är helt normalt det med. Lycka till!

Jag hade inga ätstörningar när jag blev Gravid eller innan, men har utvecklat någon slags ätstörning nu, jag är i vecka 20 snart. Jag kan vara superhungrig, men såfort jag ser maten så måste jag springa och spy. Jag har gått ner 4 KG på 1 vecka :/

Vi verkar trots allt vara ganska många som har haft/har/ har utvecklat en ätstörning, fler än jag trodde. Kanske pratar man inte gärna om det pga. skam/skuldkänslor när det kommer till graviditet? Nån som vill prata mer om det, så maila mig gärna! Hade vart skönt att ha nån att prata med om det. Funderar på om man kunde bilda nån form av stödgrupp för oss, och andra som kanske behöver det?

Jag känner ingen skuld med det då det är något jag lärt mig acceptera med åren. Men tror dock att en stödgrupp skulle vara väldigt bra, tror att folk skulle kunna behöva det.