Ge upp ammningen?

Jag hadde tyvärr inget val då jag blev så sjuk med sista sonen efter akutsnittet, var sjuk i 2 mån och hamnade på avd man inte fick ha barn!?! Så min dovarande man kuskade fram och tillbaka till sjukhuset, jag blev ipumpad så mycket mediciner så sonen ville inte dricka av mig, inte ens när han fick det i flaska så då gav jag upp efter 2 mån:-( Han tog ju flaskan så vi turades om att mata, ibland fick syskonen sitta å mata:-) det tyckte dem var mysigt! Jag därimot blev ledsen över att det inte funkade, har ju ammat de andra sex st! Så denna gång hoppas jag att det ska funka! Men William har nog inte lidit av det , han är ju en glad kille på 1 år å 3 mån och dricker välling å äter som en häst! Lycka till i dina tankar:-) Ps: vad blev det för namn på erat mirakel?

Ah shit, du hade en jobbigare situation än mig. Men mår mest dåligt över pressen att försöka producera tillräckligt och snabbt liksom. Därför jag överväger att ge ersättning bara lr försöka pumpa ut, men vid en 10 mins pumpning på varje bröst fyller jag inte ens 50 ml :/ Det blev Chelsea :)

Ge inte upp än! Din tjej är väl inte så stor än så hon klarar sig väl på ca 50ml? Hur som helst så tar det tid, slappna bara av och känn inte att det är en sån press så kommer det gå bättre. Skulle det vara så att det inte kommer nog mkt så finns det ju ersättning till hjälp men det är ju dumt att ställa sig in på att man inte har så det räcker.. Min dotter kunde inte amma pga kort tungsträng, alla trodde det var 'mitt fel' att mjölken inte rann till som den skulle men det var ju för att hon inte ammade som hon skulle, jag har fått ut 55ml som mest på 4 månader, fixades först vid 3 månader så innan blev det bara med amningsnapp och knappt det gick, nu går det ju men mjölken kommer ju inte riktigt nu så sent... Så hon får ersättnig + stöd/mysamining ca 3 ggr per dag. :) Jag tycker inte du ska ge upp än, försök ett tag till, även om det är kämpigt! :o Frågan om ersättning.. Vi har henne i knät, med hennes rygg mot vårat bröst typ och armen ikring, och matar med andra, förstår du? haha, det var svårt att förklara. Vi har alltid gett båda två, den som har tid/vill matar henne, sambon tar det gärna så ofta han kan då det är det närmaste myset han får eller vad man ska säga (jag har ju haft amningen till och från och det är ju jag som är hemma på dagarna med henne) speciellt när hon var liten och somnade efter måltiderna passade han på att göra det så ofta han kunde för att få närheten till henne. :)

Och ja.. Man känner sig verkligen värdelös när det inte räcker till. Hon skrek 8 timmar i sträck andra dygnet pga hunger, och vi förstod inte varför. Tills hon vägdes fjärde dagen och hade gått ner över 500gr. :( Hur tänker du? Har du inte så att hon blir mätt? Eller är du rädd att du inte ska ha det? Usch, det är inte lätt. Det var länge jag had edåligt samvete över att hon inte fick amma som 'bebisar ska göra', även nu känner jag ibland att "vad är jag för mamma som inte har mjölk så det räcker?" Men hon är nog lika stolt och nöjd över mig ändå tror jag :) Hon mår bra så länge hon får mat, det är ju bättre att ha ett mätt barn på ersättning än ett barn som går hungrigt. Vi hade ju inte så mkt annat att välja på heller.. Och hon verkar må superbra på ersättningen, hon är en rund och go liten flicka så :) Kärlek och närhet kan dom ju få på många andra sätt om det inte går att amma. :)

Hejsan! Jag råder dig bara till att göra som du själv vill & känner inför amningen. Många blir ju så "påhoppade" från alla håll att man SKA amma oavsett för det är det bästa, absolut, men inte till vilket pris som helst tycker jag :) När jag fick dottern 2010, fick jag sår på båda bröstvårtorna redan första dygnet, hon åt konstant & det läkte aldrig, amningsnapp fungerade ett tag men till slut gjorde det även JÄVLIGT ont med den & tack vare att jag blödde & grät för det gjorde så ont, slutade jag till slut producera tillräckligt med mjölk åt dottern & la ner amningen helt när hon var mellan 5-6 veckor gammal. Hon har aldrig lidit av det :) Sen fick jag sonen, i april 2012, där fungerade amningen skit bra för min del, inga sår alls & jag hade mkt mjölk så han klarade sig :) Men då grät han hela tiden, efter varje måltid skrek han tills d var dags att äta igen, skrek även hela nätterna, så jag ammade med andra ord jämt och min son grät jämt... Visade sig att han var mjölkallergiker :( Jag slutade amma helt när han var 8 veckor, hade då slutat amma 1 v för att testa om han mådde bättre på ersättning, vilket han mystiskt nog gjorde, så det var ju nästan över med amningen när det kom fram att jag kunde fortsätta amma & lägga om min egen kost bara...så jag slutade även då amma helt tidigt. Med allt krångel, vet jag med säkerthet att jag kommer nog inte amma om vi får en nummer 3 någon gång, har inga som helst mysiga eller bra stunder vad gäller amning tyvärr.... LYCKA TILL!

Min dotter är nu 3 månader. Redan när hon föddes kunde hon inte få tag i min bröstvåra så amningen funkade inte, fick ingen hjälp på bb! Så fick använda amningsnapp. Skitbra tyckte vi! Jotjena, kladdigt o hon fick knapp i sig nåt... Blev många tårar kan jag lova dig! O den där nappen gjorde så mitt bröst inte blev tillräckligt stimulerad så mjölken slutade producerades. När hon var tre veckor gav jag helt upp, hon grät för hon inte fick nån mat o ja grät för att hon aldrig blev nöjd haha! Så började me ersättning vissa mål o tillslut efter bara en vecka så tog hon bara flaska o ersättning o min mjölk var totalt slut! Visst var de tungt att inte kunna ge sitt barn mat men allt blev så mke lättare för mig. Sambon kunde ta över, barnvakt, allt! O att hon mådde så fruktansvärt mke bättre dessutom gjorde att ersättningen var värt de!

Vill du fortsätta amma råder jag dej ta kontakt med amningshjälpen, de är jätteduktiga å hjälpsamma. Vill du ge ersättning tänk på att göra det så likt amning som möjligt, dvs hålla nära i famnen å inte låta andra än mamman å pappan mata, det har jättemycket med anknytning att göra , att mata, få näret å mys är intimt mellan spädis å förälder. Mycket kroppskobtakt å som sagt, så likt hur ni skulle vara om ni ammade :) lycka till hur som!

Jag hade inte tillräckligt med mjölk och har aldrig fullammat. Han fick först bröstet och när det var slut fick han ersättning. Så höll vi på i 6,5 månader :-). Hade jättebra ko.takt med amningsmottagning och BVC stöttade också. Gör det du känner är bäst. Man måste inte amma om man inte vill, kan eller orkar. Det finns naturligtvis många fördelar med det med tanke på antikroppar och dylikt men tänk vad många barn som aldrig ammas och hur bra de klarar sig. Gör som du själv känner kommer att passa för er. Prova amma, delamma, eller bara ersättning. Lycka till!

Vi har haft det träligt med amningen sen dag 1 tyvärr av flera olika orsaker. Helammade trots allt tills hon var 4 månader då jag är envis av mig och inte ville ge upp det. Nu är hon snart 6 månader och vi ammar på kvällen, natten och ibland morgonen och nån gång under dagen om hon vill men oftast vill hon hellre ha flaskan på dagen och det går jättebra. (Förutom att man måste sitta och sjunga för henne för att hon ska äta. ;p) Jag har henne med ryggen mot mig eller bara liggandes på rygg i famnen med min arm under huvudet, tycker det funkar bäst så. Men känner du innerst inne att du egentligen vill fortsätta amma så ge inte upp riktigt ännu utan kontakta amningshjälpen och se om dem har nåt bra tips att ge dig men om du tror att du mår bättre av att sluta amma och ge ersättning istället så är det absolut inget fel med det heller! Lycka till nu och hoppas allt löser sig! :)

Jag har precis slutat amma min son och han är 5 veckor. Redan på bb fick vi ge ersättning på natten för att han inte blev mätt på min mjölk och det blev inte bättre sen heller även fast mjölken rann till ordentligt. Försökte härda ut och fortsatte ändå amma för att jag ville att det skulle funka, men till sist var det så illa att han bara låg och skrek varje gång jag ammade för att han var otålig och då fick han knappt i sig något och då fick jag ändå ge ersättning efteråt. Så till sist bestämde jag mig för att sluta amma även om det verkligen tog emot och nu har vi en pojke som blir mätt och nöjd och det är ju det viktigaste :)